Jag åkte tre dagar till Sundborn och jobbade. Tre dagar av att vara helt uppslukad av arbete och allt det vackra där. Dalarna i juni är ju den renaste bilden av svensk sommar. Melankoli, stillsamhet och kreativ lekfullhet på samma gång. Naturen kallar sekunden sommaren är här. Den ultimata lyxen är att kunna fly gator och torg när juni kommer. Att fly i jobbet är en av de härligaste känslorna jag vet. Försvinna in i arbetet tillsammans med andra och inte titta upp förrän i bilfärden hem. Sätta upp fötterna på handskfacket (vem har handskar där i nuförtiden?) och vara på väg någonstans. Eller lämna något man gjort bakom sig. Tre dagar i Sundborn med Mira och Bea och ett absolut drömprojekt som jag längtar efter att få berätta mer om för er. Jobb så svåra och viktiga att jag verkligen får stanna upp och fokusera. Projekt där vad jag kan istället för vem jag är i fokus behövs för att känna självkänsla. Jag tänker på det där som en smart tjej sa till mig två dagar innan sommarlovet började. Lyssna på din ursprungsröst, strunta i att höra reaktionen på den i ditt huvud. Jag skapar hela tiden utifråntankar för att hålla koll på mig själv och inte försvinna iväg och kunna göra fel. Det är en skyddsmekanism för att inte såra andra eller mig själv, eftersom jag är van vid att mina känslor kan ställa till det, i barndomen. Men nu börjar sommaren med tre dagar i Sundborn.Imorgon är det midsommar och då tar jag nya tag. I tre dagar har jag vabbat här på Gotland. Som ett brev på posten sa Lynns immunförsvar åt mig att sätta mig ner och inte rusa in i väggen efter det som är efterlängtat. Knäcka en enorm kvist (kanske fem) schersmin och sätta i vaser, planera för vardagsrummet och hur vi ska göra om det, rensa gräset mellan stenarna på uteplatsen. Inte åka iväg, inte rusa ut, in i sommaren. Vaggas in istället, mjukt. Som årtagen i en näckrosprydd dalasjö. Glad sommar, äntligen! Och vet ni, imorgon tänkte jag fylla bloggen med allt som är midsommar så kika in här då för mat, lekar, kläder och allt annat som hör högtiden till. 🍃