Nu tänkte jag gå igenom vad det är jag gör på jobbet egentligen! Eller alltså jag har ju många jobb. På Äntligen Hemma och här på elle.se tex. Men ett jobb som jag skapat alldeles själv är min vintagebusiness och till den behövde jag en lokal. Min första låg ju på Gotlandsgatan i konstnären Snövit Hedstiernas lokaler. Den delade jag med Emma Elwin och vi byggde upp våra egna företag ihop, sida vid sida, efter att ha sagt upp oss från våra jobb. Men i augusti 2012 hände detta: Efter en sommar av tjat och tusen telefonsamtal skrev jag ett femårskontrakt till en lokal på Konstakademin. Jag var så glad! Ingången till Konstakademin är ju Fredsgatan 12, vilket är lite knäppt eftersom på just den här trappan har jag stått full tusen gånger och festat på somrarna. Nu promenerar jag snällt och portföljigt upp för samma trappa. och in i lokalerna, som just nu delas av Nationalmuseum och Konstakademin. Min ateljé är runt 22 kvm stor. Jag tror det är en gammal konstnärsateljé för studenterna som gick här back in the days när det var konstskola. Nu hyrs de av olika entreprenörer och konstnärer som privata lokaler. Det som är så underbart med lokalen är att det är ljust och högt i tak, vilket är toppen om man fotar mycket samt samlar på gamla bröllopsklänningar med släp. Denna och förra bilden är tagna av Linda. När jag precis flyttade in såg det ut så här. Idén var att Pontus och jag skulle dela på hyran (som ju är rätt hög om man jämför med tex konstorsplats i en större lokal etc, men inget om man drömmer om den perfekta ateljén) samt utrymmet. Pontus skulle ha den vänstra väggen för alla hans pappas tavlor som han tar hand om nu när hans pappa inte lever längre och jag skulle ha den högra sidan till mina klänningar. Som ju var rätt få 2012. Sen skulle vi ha ett skrivbord som vi delade på och dessutom dela på dagarna. Vi vill inte jobba samtidigt, det känns bättre att vara ensam och ostörd och ses hemma sen istället. Mina få klänningar växte snabbt till många. Jag köper ju mina klänningar mestadels på Beyond Retro, Old touch, av privatpersoner och på loppisar. Min idé är att fynda dem och hyra ut dem billigt. På det sättet kan de vara i befintligt skick och jag behöver inte lägga tusen timmar på att sy och kemtvätta, eftersom jag ju har så lite tid för sånt. Den vanligaste frågan jag får i ateljén är hur många klänningar jag har. Jag har faktiskt aldrig räknat men gissar att de är runt 200 nu. Pontus vägg är alltså fylld med konst, så det gör ateljén riktigt färgglad och konstnärlig vilket ju passar. Saker jag gör i ateljén när jag jobbar är tex att bli fotograferad till olika reportage. Det är skönt att slippa vara ute eller hemma när man gör sånt, utan att man som professionell (eh bilderna) får vara i sin arbetsmiljö. Dessa bilder tog Christian på mig till Metro en gång. Men det jag mest gör i ateljén är att ha konsultationer, eller provningar som jag ju kallar det, med privatpersoner som ska gifta sig och vill hyra en av mina klänningar. Jag sitter mycket här vid skrivbordet, svarar på mail och bloggar mellan provningarna. Min utsikt är inte så pjåkig. Hej från bakom skrivbordet! och så lyssnar jag bara på vinyl vilket de som kommer på besök verkar tycka är ovanligt men mysigt. Det är Pontus som är musikasvarig i ateljén och har satt ihop min gamla vinylspelare jag fick i 15-årspresent med fungerande högtalare och hans eminenta skivsamling. Han sitter ju också här vid skrivbordet och jobbar, fast med musik från sin dator då. Ibland har han möten också. Tex har Carola suttit på min skrangliga gamla Emma-fåtölj och haft viktigt musikmöte med Pontus. Haha. Jag brukar spela in små tv-grejer, klipp och intervjuer här också. Här är Clara Henry på besök. Blid från hennes gamla blogg. och så har vi skrivit båda mina böcker här, min redaktör Hanna och jag. Jag håller i möhippor också ibland på lördagarna. Det brukar vara gäng som hör av sig till mig på mail och vill fira en kompis som ska gifta sig med något i peppande tema. De tar med sig eget bubbel och jag underhåller alla med det jag kan och klänningarna och så. Det brukar bli rätt trångt men trevligt ändå såklart! De flesta blir så glada av att se sin kompis i en gammal bröllopsklänning, eller tjugo. Men jag skulle nog säga att det bästa med Konstakademin är att min mamma också jobbar där, så när som jag behöver kan jag gå in till henne för en kram, en banan eller en kopp kaffe nere i fiket. Så bra att man nästan storknar. Translation: My work space and what I do in it.
