I 15 år har jag bloggat och dokumenterat mitt liv här på ELLE. Det är svindlande när man tänker på det. En sak som dock är samma varje år är oktober. Den kommer med sina röda löv, stora ekar, hopp om varma briser, rödpangsmiddagar på rutiga dukar och museibesök. Här kommer glimtar från 15 oktobrar i mitt liv och sånt som stannat lite extra: Förra året åkte Pontus och jag till Paris. Det var kallt och blåsigt och vi bråkade om vilka museer vi skulle besöka. Jag ville till små och okända och han ville till de stora. Jag vill inte stå i kö, det är minuter vi förlorar! Jag ångrar mig lite nu, för det kanske är prick i en kö i Paris man faktiskt hinner prata en stund. Eller fast nej, det kan man ju lika gärna göra över ett glas bubbel på en uteservering i Marais. Så det gjorde vi. Det var i oktober förra året som Sofie berättade för mig att jag skulle få vara en del av hennes kostymteam tillsammans med Lisa och Evelina, två erfarna kostymörer. Jag hade svårt att sova och tänkte att så här lycklig har jag nog aldrig varit? Det är början på något. När lärde jag mig något nytt senast? Varför vill jag detta så mycket? Hur kan jag bli bra nog? Känslor som rusar och drömmar som vågar titta fram bakom pelarna. I oktober 2022 var jag på en ny plats i livet efter en sommar där jag fokuserat på min hälsa. Både inre och yttre. Jag såg annorlunda ut och fick ducka frågor om min kropp. Jag kastades mellan att känna mig fin och stark och känna absolut skam över att förändras. Det var så pinsamt allting. Att min kropp var en nyhet, hu. Pappa och jag spelade in Alla mot alla och så länge har vi nog aldrig varit bara vi två i vårt liv. Jag tycker att vi är en fin duo! Jag skulle gärna göra mer tv ihop med pappa, det perfekta sättet att umgås med en pappa när man varken spelar golf eller har någon hylla som ska skruvas upp. Oktober 2021. Våra vänner hängde med oss på Gotland. Minou ramlade från teven och fick nästan sys, inget barn ville gå långpromenad men vi åt lammfärsbiffar och drack massa rödvin och det var underbart! Vi tog långpromenader runt Djurgården, åt tunnbrödsrullar och drack pucko. Exakt så här vill jag att min oktober ska vara, på en uteservering med mössa på huvudet och en korv i handen. I oktober 2020 gifte sig min bästis Annaklara med sin Jon och jag fick äran att hjälpa henne med hår, smink, bukett och foto. Det är verkligen ingen dum idé att gifta sig i i oktober i stan, Stockholm är sitt allra vackraste då. Hemma så väntade vi ivrigt på den lilla valp som fötts bara några veckor tidigare och som skulle komma hem till oss i december och göra familjen komplett. Kan inte tänka mig ett liv utan Nikita nu! I oktober 2019 åkte vi till Gotland hela familjen och krattade, tände brasa, gick långpromenader och drack te. Oktober är familjens tid tycker jag, det är då man samlas hemma igen efter månader av fläng. Vi hade precis flyttat till Mosebacke torg, vi målade om och jag grubblade över möblernas placering. Vi testade massa olika varianter men jag kände aldrig att vi verkligen fick till det och vet inte om jag riktigt kände mig hemma där. När det är lätt är det rätt osv. I oktober 2018 var Lizzie, Sandra och jag på vår middagsklubb som vi har tillsammans. Här satt vi och skvallrade loss på Bleck. Snart är det dags igen och då blir det skaldjurstema, längtar! Vi gick promenader runt Djurgården på söndagarna och Sigge hade med sig sin nya tjej Anna. Paus för stödkorv här. Den här bilden är så himla sjuk för det ser ut som att Lynn har Pontus fullvuxna ansikte. 😳 I oktober 2017 hade vi en liten skrutt hemma och det var den bästa och underbaraste tiden. Jag njöt av varje sekund. Kanske också för att bara få ha en vardag tillsammans utan oro kändes som att vakna i total lyx. Jag kämpade på med min självbild efter cancern, var hos frisören och hon lyckades skapa så himla fina lockar på mig. Ledsna ögon men fin i håret iaf! Måste lyckas lista ut hur man gör och försöka själv. I oktober 2016 jobbade jag på Äntligen hemma. Vi filmade i ur och skur. Jag ville verkligen jobba så Pontus fick hänga runt i olika trapphus medan jag gjorde tv så smet jag ner och ammade vår 3-månaders då och då. I oktober 2015 var jag nygravid. Det var en så konstig period. Ingen kunde se något utifrån men inuti var allt annorlunda. Jag ville skydda bebisen till varje pris och var så rädd att säga något och dålig på att vara avspänd kring det hela. Men så kanske det blir rent instinktivt? Vi hängde med Gustav och Siri på Djurgården och plockade ekollon och spexade runt. Mycket tryggt. I oktober 2014 jobbade jag på med mitt egna varumärke. Inredde på tv, hyrde ut brudklänningar från min ateljé, skrev böcker och tackade ja till det mesta, intervjuer och event. Dags att bygga sig en stadig karriär. Jag inredde bland annat en hall i Gröndal som jag fortfarande tycker är rätt fin! Rutigt golv, ljusslingor och honungsgula draperier. Lite korgar och lite danska stolar, ett klassiskt kort. I oktober 2013 åkte Sandra och jag till hennes föräldrars hus i Cap d'Antibes och skrev. En mysig pastamiddag nere bland lyktorna. Jag hade som vanligt mycket hajkvänliga kläder när vi promenerade längs med klipporna. Jag var en sån filmstjärna då! I oktober 2012 var Mira och jag på omslaget av tidningen Kattliv. Minns ni de här blomsterkransarna som var så heta en period? Jag blev hembjuden till Rebecca Stella på drink och klev in rakt i ett filmteam som filmade hennes reality. Rebecca hade påfågeloutfit och det var helt normalt! I oktober 2011 var jag i New York och bodde hos Sandra och Nina i deras lägenhet. Jag satt på olika caféer och försökte komma på namn på min bok som Bonnier Fakta precis gett mig ett kontrakt på och som skulle handla om vintage. Jag minns att förslagen var mycket pretentiösa. Retrospektivt, tex, som ju inte makes nån sense. Om och om och om igen var en idé. Så var det att vara 25! Ett tag skulle den heta Absolut vintage men det sa Absolut vodka nej till. De bestämmer! 2011 var en så himla konstig tid i mitt liv. Jag hade ingen kontakt med min pappa efter hans och mammas stökiga skilsmässa. Helt plötsligt skulle jag ta pressbilder på Pontus, Salem, en häst och pappa och min kamera hade inga batterier och jag hade sån imposter syndrome. Tur att allt blir bättre! Pluspoäng för Pontus vantar och fluga. I oktober 2010 känns det som att jag gick från att vara barn till att bli vuxen. Det var en så tydlig brytpunkt mellan lek och allvar i livet. Jag flyttade ju hemifrån när jag var 19 och fortfarande gick i gymnasiet, men det var här några år senare som jag verkligen kände att det var dags att försöka börja frigöra mig och göra något för mig, leta upp vem jag är. Men först några år av att bara festa och ha kul. Det är ju bara oktober och man är 24 en gång i livet. I oktober 2009 hade vargen och jag varit ihop fyra månader och jag var så kär så kär så kär. Jag hade aldrig förstått att man kan träffa en kille som är som en själv. Inga fler tuffa killar som spelar spel eller bryr sig om status. En kille som vill leva prick samma liv som jag, det fanns. På vissa sätt känner jag mig närmare den här perioden i mitt liv än de som varit de senaste 15 åren. Det fanns en självklarhet då, en öppenhet. Att fokusera på karriären och driva framåt, bli sjuk, förälder och ha kris inom familjen tär. Men det finns så många olika perioder i ens liv. Vissa saker stannar alltid, oktober efter oktober, andra glider vidare för att aldrig mer komma tillbaka. Det ger mig hopp om att livet är långt och att det finns så mycket att uppleva. Inte bara rent konkret utan inuti. Att lära känna sig själv och vem man är där under alla lager, och med alla lager på. Dags för en 16:e oktober på bloggen, puss! 🍁
