Den här dagen förra året var jag trött efter Natura-festivalen. På festivalen träffade jag en kille som jag var nära vän med när jag var 18 och som jag minns då hängde utanför café String i en solstol med ett papegojörhänge i ena örat. Han ropade efter mig och min kompis då och frågade om vi inte ville följa med på festival i Benicassim veckan efter. Vi hade inget bättre för oss så vi följde med och det var den bästa festivalupplevelse jag någonsin haft. Jag fick se mitt absoluta favoritband alla kategorier, Love, live en sista gång innan Arthur Lee dog. Nu satt killen med örhänget på en festivalsoffa på norra Gotland 20 år senare som att ingen tid gått. Jag är så glad att vi sa ja då och följde med. Den här dagen för två år sedan var vi i Herrvik med Siri och Viktor. De är våra sensommarvänner här på ön. Vi är vänner annars också såklart men man vet att sommaren vält över till sin andra halva när de kommit hit. Ikväll var vi på Bruna dörren och åt middag och sen skulle det bli disco. Jag såg tre tonåringar i en bäddad husvagn borsta håret med en diskborste när vi gick mot parkeringen. Gissar att de får en rolig kväll. Idag för tre år sedan var Sigge och Anna och hälsade på oss. Vi stannade till på en loppis på vägen och jag hittade en tekanna och en trave cremefärgade tallrikar för 40 kronor. Det var en bra dag. Den här dagen 2021 var mamma och Andrea hos oss efter en lång sommar av vänner på besök. Jag minns att jag så gärna ville ha huset fullt hela tiden. Mamma var blond och fräsig i en ljusblå kavaj som jag har för mig att hon hittade second hand och därför är så glad för här. Den här dagen 2020 var mitt i pandemin och jag mådde inte alls bra. Det hade också slagit mig att livet var över men jag visste samtidigt att det var en känsla jag skulle bli kvitt en dag, eller jag ville så himla gärna. Allt fanns ju i min famn. Men den här starka påminnelsen om att ingenting längre var för min skull kändes så förlamande att jag slutade bry mig om mig själv och självkänslan var som bortblåst. Den här dagen 2019 hade vi ladan full med vänner och vi spelade lappleken till klockan 03. Slänger in den här bilden på mig som jag gjorde med Faceapp som var en stor grej då. Jag som gammal. Pontus är en riktig hjärtekrossare fortfarande, det ser man ju! Den här dagen 2018 var det rekordvarmt och gräsmattan såg ut som en gul och torr öken. Vi hade haft stor fest i ladan dagen innan och det var nog en allmän känsla av torka i huset kan jag tänka mig. Den här dagen 2017 hade vi bott i huset i prick 26 dagar. Jag ammade konstant och vi hade inga möbler. Det var ganska rörigt men så skulle väl livet vara med småbarn tänkte jag. Den här dagen för nio år sedan var Lynn en månad och en dag gammal. Vi tillbringade sommaren på min mammas land och Pontus mammas land. Där fanns det kräftor, valpar och bläddrade sångböcker med vackra sånger jag ville sjunga för min nyfödda och perfekta son som doftade helt underbart och var så len så len. För tio år sedan denna dagen satt jag på ett varmt och guldskimrande torg i Camaiore med en stor drös vänner. Vi hade hyrt ett stenhus får 1400-talet och bodde där tillsammans i en vecka, badade i kalla källor, hade temamiddagar och fester i poolen med glowsticks och egengjorda låtar om resan.Idag ska jag vi åka till vårt nya hus och måla ett golv. Iallafall börja. Så kan en julidag också vara. Hoppas ni får en underbar, puss!
