I livet tar man en del beslut, vissa ångrar man och då gäller det att försöka att inte bli bitter och stanna i de tankarna. Det är ju inte lönt, vad ska det hjälpa nu att älta det som inte går att ändra på? De saker man däremot inte ångrar är ofta bara en självklar del av ens historia, men de är jätteviktiga för att bygga den man är. Jag tänkte på lite saker jag gjort, beslut jag tagit, stora som små och saker jag gjort som jag kanske i stunden inte visste skulle vara viktiga men som blev det retrospektivt. Fem saker jag inte ångrar. Att jag åkte till BenicassimDet var min kompis Hjalmar som satt i en solstol utanför café String när min kompis Emmi och jag strosade förbi. Han frågade om vi ville följa med Kornél och honom till festivalen Benicassim utanför Valencia och vi sa ja på stående fot. Vi var 19 år då. Några dagar senare åkte vi dit och jag såg Lou Reed, Kraftverk, Morrisey, Brian Wilson, Air och Arthur Lee från mitt absoluta favoritband Love live. Vi bodde i tält i den 35-gradiga värmen, la alla pengarna på Sangria och året efter åkte jag tillbaka med mina bästa tjejkompisar och gjorde om allting igen. Det var en sån där resa som jag aldrig skulle orka i vuxen ålder men som jag är så himla glad att jag har med mig. Internskämten lever än. Det var några av mina bästa musikupplevelser i livet som jag fortfarande bär med mig och tänker på.Att jag inte bodde utomlandsIbland undrar jag om man borde bott utomlands som ung. För det är en sån där grej man ska ha gjort. Men när jag tänker på det så ångrar jag det inte alls. Jag känner inte att det är något som fattas mig. Det fanns så mycket att göra här hemma som jag är glad att jag upplevde. Vänskaper för livet som byggdes och en karriärbana som startade. Dessutom har jag lärt mig under åren att jag är en person som trivs på min plats. Vill rota mig. Det är svårt att spekulera i hur det skulle varit att ta ett år i Australien eller bo i New York såklart. Det skulle kanske varit underbart, men det är ju omöjligt att veta nu.Att jag gifte mig tidigtJag minns min mammas blick när jag över ett gäng semlor i januari 2010 berättade att Pontus friat på nyårsafton och att vi skulle gifta oss i maj. Då var jag 23 år. Lite tidigt var det många som tyckte. Det har jag inte ångrat en sekund. Att jag sa hej då till min vän CarolineVi var bara 20 när en tjej i vårt tighta kompisgäng dog och det skapade ett stort trauma för alla oss. Jag minns hur vi fick frågan om vi ville komma till kapellet och säga hej då till henne och jag är så glad att vi gjorde det, inte blev rädda och fegade ur för att vi var unga och att vi fick ett fint avslut. Vissa saker har man bara en chans att göra och även om det känns starkt i ögonblicket kan det vara viktigt för framtiden. Att vara ihop med MartinMan kan ju lätt ångra några av sina tidiga relationer, kanske gav de en inget eller så höll man fast för länge i rädsla för att gå vidare. Min första riktiga relation var med Martin. Han gick i nian och jag gick i åttan. Vi träffades i skolan och det blev så tydligt när vi blev ihop att jag klev in i en annan tid i livet. Från att vara mina föräldrars barn till att bli en egen person. Egna tankar, känslor, en egen kropp, egen smak. Vi pratade om politik och lyssnade på musik. Tidigare hade jag bara legat hemma i mitt flickrum ensam och lyssnat på gamla skivor, men nu hade jag någon att prata om musiken med. En annan person som också fick rys av Bowie och Pink Floyd. När jag hör Time of the Season med The Zombies nu, över 20 år senare, kastas jag omedelbart tillbaka till hans rum på Kåkbrinken. Jag är så tacksam över åren vi hade ihop, även om vi inte har någon relation alls idag. För han gjorde starten av mitt eget liv så himla trygg, stark, självklar och varm. Kanske var det han som gav mig självförtroendet i relationer? Eller den jag kunde vara när vi var ihop. Mig själv utan tillgjordhet eller skam.
