Jag tänkte på det där med happy places. Var man är extra lycklig. Idag brukar uttrycket användas till platser man har runt omkring sig, i ens närhet, som känns trygga och extra fina. Kanske är man nöjd med vardagsrummet, älskar sin soffa eller mår bäst i köket med kompisar när man lagar mat. Men så funderade jag på om det verkligen är ett happy place, egentligen. För vad händer om man stökar ner det där fina vardagsrummet eller tar bort kompisarna ur köket, fortsätter det att vara ett happy place? Finns det inte något djupare, bortom Instagram captions och känslor vi känner här och nu? Kanske är happy places, de riktiga, minnen från ens barndom. Dofter, igenkänning och tillhörighet. Att känna sig hemma någonstans, för denna här platsen är en del av mig och vad jag kommer ifrån. Man bekräftar sin egen existens. Happy places berättar ju oerhört mycket om personen, så kan inte ni dela era happy places i kommentarsfältet, så lär vi känna varandra? Jag börjar:HälsokostaffärerDoften, förpackningarna, människorna som går runt och klämmer på hirs och torkade alger. Hela min barndom tillbringades bland grönsakerna och de stora påsarna ekologiska nötter i hälsokostaffärerna i Majorna. Röda korset, PMU och ErikshjälpenVarje dag efter skolan hämtade mamma mig med sin cykel och så åkte vi genom Linné mot Änggården. Men först en snabb titt inne på Röda korset, man vet ju aldrig. När vi flyttade till Stockholm började varje helg med ett besök till Pmu och Erikshjälpen. UFF på Vasagatan med Andrea när jag blev tonåring, sen Myrorna Ropsten, och Skärholmens loppmarknad på helgen. Hämta källvatten i skogen och långa söndagspromenaderVarje söndag tog vi en långpromenad upp i Änggårdsbergen. En lång stig genom skogen som avslutades med fika och ibland fyllde vi på dunkar med källvatten. Mamma har alltid älskat det naturligt nyttiga. Jag gissar att det kommer från hennes uppväxt och hela 1960 och 1970-talets hippieliv i Haga när hon var ung mamma på Konstfack. Idag fyller jag inte på källvatten från ett gammmalt rör som sticker ut från ett berg men bara tanken på att få vara i skogen en söndag med min familj ger mig myskänslor i hela kroppen. GallerierVitt vin i små plastmuggar, salta pinnar och stora vita salar med färgglada målningar. Vuxna som sa att man växt och listor på verk med röda prickar. Jag fick roa mig själv medan mamma och pappa pratade med sina konstnärsvänner, leka i korridorer och bygga världar. Jag tycker så mycket om gallerier och utställningssalar, ju konstigare desto bättre. Jag blir trygg av oförståelig konst som en grupp människor betraktar och nickar vid. Det är olika rum men på något sätt är de samma. På gallerier står alltid tiden still.Rom com från 1990-taletMin nio år äldre syster tittade på romantiska komedier på vår tjock-tv. Allt från 1990-talet. Fyra bröllop och en begravning, medan du sov och min bästa väns bröllop. Stora Julia Roberts-leenden och killar med fluffiga luggar och höga chinos. Jag blir så trygg av 1990-talsfilmer. De behöver knappt vara bra. Men det känns som att ligga hemma på mattan med huvudet i händerna när Andrea är barnvakt en lördagskväll. Det bästa med att lista ut sina happy places är ju att man kan strössla dom över sitt liv nu. Ett av mina bästa trick eller råd för ett lyckligt liv är att hålla sig nära det man älskar, alltid. Därför slinker jag mer än gärna in på en hälsokostaffär, underhåller ett barn runt en långpromenad eller rotar bland lumpen för att kanske hitta ett fynd längst ner i fuktiga kartonger på loppis. Det är en känsla av hemma.
