Vi ligger på golvet hemma hos mig. Det är första, och enda, gången du är där. Vi leker med ditt halsband som har en liten svärdberlock och du berättar att du aldrig tagit av dig den. Jag sätter mig på knä och ser ner över ditt ansikte och den persiska mattan under. Ditt svarta hår, dina plutiga läppar och isblå ögon. Hur i helvete kan någon vara så jävla vacker och så jävla svår. Det här är första gången du inte varit sjuk när vi bestämt att vi skulle ses och ändå är jag inte lugn. Fastän du ligger här på golvet, kommer säkert hälsa artigt på mamma när hon kommer hem, men någonstans där inne inte ge ditt allt utan vara någonstans långt borta. Någonstans jag inte kan nå. Dit in där jag vill vara. Varje dag och hela tiden. Vi tar våra väskor och går ut. Det är kväll nu och vi möter upp dina kompisar för att basta. Ner med kalla folköl i väskan och en väl utvald bikini. Vi håller inte hand, du pratar med din kompis om bänkpress och jag tittar ner på dina skor som mest är plös och flappar över fötterna när du går. Så himla dålig stil. Jag vill bara gå över hela din kropp med mina händer, ta bort alla hemska snowboardkläder och ersätta dem med någon snyggt. Första gången vi träffades var på Berns. Vi sågs på dansgolvet och du rörde dig som en gud. Uppenbarligen en dansare sa jag till Emmi och så var det dags att gå. I taxin gav jag mitt nummer och så sa vi hej då. Två dagar senare skickade du ett sms och så sågs vi försiktigt på ett ölhak på Rehnsgatan med efterföljande långpromenad. Inte en kyss fick jag. Ingenting. Bara dina isiga ögon och ticksen när du plutade och andades in genom näsan. Sen följde veckor av smsande och flyktiga scener. Det var aldrig läge, alltid något annat som var viktigare. När vi kommer fram till bastun går du och din kompis in i gymet som ligger precis bredvid och du pratar om din mage. Jag slingrar mig ur kläderna under en handduk och knyter bikinibanden i ryggen. Sen går jag in. Ni pratar där ute. Gör armhävningar och jag kryper in i ett hörn. Smyger ut igen efter ett par minuter och räddar min ängslighet med att hämta en öl. Sen sitter jag där inne, på min handduk ensam och börjar precis tänka på hur patetisk jag är när du kommer in. Sätter dig bredvid och lägger handen på min kind. Isande blå ögon, plutiga munnar och bar överkropp. Ticksiga ryckiga bröstmuskler och plutiga munnar. Kindsmekningen blir ett fast grepp och så kysser du mig med din perfekta mun. Jag känner hur varje muskel släpper och hela jag blir till en pöl där i bastun. Min hand över din nacke och in med fingrarna i ditt bruna hår. Små tårar bildas i vrån på mina ögon och du smakar så fantastiskt varmt. Sen rusar din kompis in, vi börjar skratta och flamsa i bastun och går sen upp till lägenheten för att dricka mer öl och så är det över. Jag går hem själv och nästa vecka ses vi inte alls. Du hade ätit ett dåligt popcorn och hade ont i huvudet. Sen sitter jag med Emmi igen på Soda och tar mod till mig. Vi möts vid Obsevatorielunden och jag har de där röda vintagebootsen som du inte alls förstår på mig och säger att det inte går. Jag vill ha hela dig. Allt. Bastuhångel och bandana och snowboardsneakers och allt. Dans nära och nyvakna isblå ögon allt. Så får du tillbaka din berlock du glömde och nästa gång vi ses är jag ihop med någon annan. Någon som alltid vill hångla. Alltid vill hålla handen och vars snälla blick inte gör mig till pöl. Tre år till av nästan får jag. En hemsk natt när jag ligger i din säng och du är över mig och säger att jag inte får göra så här mot dig för det gör så ont och en cykeltur till Brunnsviken där vi badar och det är som i bastun igen fast sommarkallt och en gång i trädgården till ett diplomathus vid humlegården där vi ligger på gräset och tittar på stjärnorna igen fast pratar inte om din berlock utan om att det är fem år sen vi sågs första gången. Några tomma öl, du får barn och jag blir kär i andra. Ändå är du alltid han som jag gjorde slut med fast jag inte ville. Han som inte gav mig något, fanns kvar och aldrig försvinner helt. Du var den som sved. click on the pictures for source. About the first heartbreak, how you never forget and how you never want to.
