Det var bara jag i hela min klass som hade ett tantnamn. Elsa Pelsa. Hälsa på Elsa. Elsa har dålig hälsa. Om jag ändå fick vara som de andra barnen. De som hade tuffa t-tröjor med sporttryck, pottfrisyr och hette saker som Sara, Lollo och Rebecca. Istället satt jag längst bak i klassrummet. Gamla manchesterbyxor, singoallablus och två tofsar på mitt runda Göteborgshuvud och med ett tantnamn ritat med kritor på bänken. När jag var liten tittade mamma och pappa på Lejonet Elsa. Ett lejon på 80-talet. Så himla exotiskt. Speciellt eftersom det inte hette typiska namn som andra tama moviestardjur hette på den tiden. Lojsan eller Laban eller sånt. Så var det mormor Elsa också såklart. Min mammas mormor som hade snälla ögon och mjuka gråblonda lockar under en sjal på huvudet. Hon stod alltid på balkongen i huset där de bodde och virade ner en korg med äpplen från andra våningen till de lekande barnen där nere på gården. Snälla Elsa Elisabeth. Det blev Elsa. Elsa Ylva Hermine BIllgren. Något från mammas sida, något pappa gillade och så något tyskt för oma. Nära ögat att jag blev en Mercedes eller Diana också. Aldrig nära att jag blev en Sara, Lollo eller Rebecca dock. Min syster ville heta Rosensusanne. Hon fick bli Andrea. Även det var ovanligt 1977 när hon föddes. Nu ploppar de upp när man hälsar, bland kommentarer på bloggen och Instagram-alias. Elsa. Sveriges näst vanligaste flicknamn. Jag ser det lite som när mamma slängde ner mig i containrarna när jag var liten för att fiska upp en gammal plåtburk hon skymtat i botten. Hur vi blåste bort damm på skatten och sen placerade ut bland kökshyllorna. Vilka blickar vi fick då, sånt skräp. Nej, vi är bara lite före vår tid. Jag är så glad för alla Elsor där ute. Att jag inte behöver vara ensam i klassen längre. Tur att vi har varandra och tänk på det - är du ensam om något, kanske du bara ligger steget före! Grattis på vår dag! I's my name-day today! Elsa, such a non typical namne when I was a kid but the second most common swedish girls name today!
