En är molikylärbiolog, en är småbarnsmamma, en är jurist och en lever inte längre. Jag är ju fortfarande programledare iofs, men här i långt vitt löshår och Dotothyklänning. Jag har ju berättat om Tributbandet flera gånger. Den giniala idéen (minns inte om det var min, Jenny Seths som var redaktör eller David Kajser som var fotograf) där vi avslutade varje program med att tolka en låt. Ett av mina första tv jobb var ju som programledare för olika knäppa format på ZTV. I det här avsnittet av Tribut har jag hängt runt med Oskar Linnros och Daniel Adams Ray i deras studio på Gärdet, tittat på favoritgraffittimålningar och fått visa att jag kan hela Längst fram i taxin som var deras största hit då. Det är också den vi tolkar här i min pappas ateljé, Caroline på trummor, Tove på tamburin, Emmi på bas, Alice på gitarr och så jag på keyboard. Vilka underbara vänner man har, och att man liksom alltid sa Ja, vi är på! när en kompis frågade om man ville komma till ens pappas jobb och bara lira lite framför kameran till ens program på ZTV i mammas utklädningskläder och vara sköna. Älskar Alice i kaptenshatten och Emmis glasögonföring. Vi är så söta här, så glad att det finns kvar, nästan tio år senare! Känns som att inget tid gått alls, som att det är ett SVT flow-program och allt bara är så här jämt. <3
