Hej! Jag gjorde ett inlägg för ett tag sedan där jag tittade tillbaka på livet femårsvis. Sist var det mars och nu tänkte jag kolla hur livet var 2009, 2014 och 2019 i maj. Vårens vårmånad. Hur blir det är om fem år? Det kan man ju aldrig veta, men när man har en blogg minns man allt från tiden som gått och så här var det iallafall för 15, 10 och 5 år sedan: I maj 2009 bodde jag i min blommiga etta på Samaritgränd 4, jobbade på Beyond Retro som Press och PR manager och var taggad på första våren med min nya kille Pontus. Jag hade precis startat en klubb med Alek, Adam, Daria, Liselotte och Pelle som hette Gräsfolket där vi skulle rotera skivspelandet på nya klubben Kåkens balkong. Det blev ett riktigt inneställe där vi dansade hela nätterna, drack Fireball-shots och där flera av mina kompisar faktiskt hittade sina killar de nu är gifta och har barn med! En liten livsgärning. 😌 Mitt jobb låg på Åsögatan 144 och där finns en liten park som vi hängde i på lunchrasten. Här är Anna som jobbade med prissättning. Jag. och min kollega och kompis Louise. Pontus hemma i mitt kök. Vi ska göra pizza en fredagskväll. Lyx att vara 23 år, nykär och ha en fredagskväll med hemgjord pizza framför sig! Min stil var pinuppig och väldigt sailor. Annaklara hade precis blivit min inneboende, jag såg så mycket fram emot att bo med en kompis, det hade jag aldrig gjort förut! Louise en varm majdag i solen. Vi måste sett så härliga ut i våra retrolooks! Jag brukade fota Louise till blogginlägg, här är ett med inspiration för hur man kunde se ut på studenten. Jag i min fina lägenhet som jag älskade! Tapeten var det vackraste jag sett. Sängen stod i en liten alkov bakom spetsgardiner. Jag hade inte riktigt bestämt mig vilken min stil var. Kulturellt färgstark och konstnärlig som det jag hade vuxit upp med, eller prinsesslikt Marie Antoinette som min inre röst skrek efter att jag älskade. Så det blev båda. Här sitter min kompis Emmi och äter middag hos Ak och mig. Jag jobbade med tv sen fyra år och här är postern för mitt senaste tv-jobb som Acne film producerade. Det hette Cocobäng, gick på ZTV och jag var programledare. Runt mig står deltagarna i varje avsnitt. Så här såg mitt kök ut, jag var så nöjd med den 1950-talsgröna väggfärgen. Små virkade ansikten på krokar och brunt kakel som suttit där sen 1982. Förutom att jobba och vara nykär gick jag på event. Här är Sandra och jag inbjudna till Louis Vuittons nyöppnade butik på Birger Jarlsgatan. Man fick fina inbjudningar då! Vi hade båda rosa avskavda naglar. Inte så Louis Vuitton-igt kanske men det gick bra ändå. I maj 2009 berättade jag att Pontus och jag var ihop. Tre dagar innan jag skrev detta på bloggen sa vi till varandra att vi var flick- och pojkvän:"Det här är vargen. Vi delar på en pianostol. Han med en gitarr i famnen och jag med alla fingrarna över tangenterna. På flygeln sitter en svart katt och övervakar. Under vargens fot ligger en tamburin som slår i takt. Vi spelar Marilyn, Bowie, Beatles och massa Queen. Ibland sjunger vi jättehögt och ibland blir jag sur för att det inte går så lätt som allt annat och då är han snäll. Ibland dricker vi kaffe på långholmen och skojar om förbjudna saker så mycket att vi ramlar av stolarna ner på gräset. Ibland äter vi mastodontfrukost med scones och dricker väldigt många mellanöl på Nada, men oftast håller vi hand, pussas, tar bort hårslingor från varandras ansikten, ligger i sängen och gör om historien om hur vi träffades för första gången. Då har vargen cape och värja, precis som Zorro." Den sista maj brann min lägenhet upp. Annaklara hade hunnit bo hos mig i en månad och mina fina tapeter var för evigt förstörda, precis som allt annat. Det var oerhört dramatiskt och läskigt. Ingen skadades och det gick fort att släcka men jag ville aldrig mer se den där lägenheten, kände jag när jag stod där mitt i allt det svarta sotet. En gammal tv som jag fått av mitt ex hade fattat eld och börjat brinna. Jag ringde brandkåren som släckte och sen ringde jag Pontus, min kille sen 20 dagar. Får jag bo hos dig? frågade jag. Ett år senare var vi gifta. Lägenheten sanerades och vi bodde där i fem år till. Vi hoppar raskt vidare till maj 2014. Vi hade precis börjat vår resa till livets första gemensamma boende! Pontus och jag letade lägenheter och här är vi ute i Aspudden och kikar på en. Här tittar vi på en lägenhet på Mosebacke torg, bara en sån sak! Lägenheten på Hallandsgatan hittade vi i augusti. Men det visste vi såklart inte än. Jag hade ju slutat på Beyond Retro och börjat jobba på Äntligen hemma. I maj inredde jag bland annat en liten gäststuga. Det blev gulligt! Jag skulle alltid komma på olika DIY för varje program och här hade jag målat en halv stol och gjort en klädhängare av träkulor. Oklart varför det inte blev någon gardin, det kunde ju varit bra. Praktiskt var dock ej fokus på detta program, utan finurligt. Jag hade provningar och möhippor i min ateljé på lördagarna. I maj 2014 köpte jag den här klänningen av en tjej för 400 kr. Den gifte sig senare samma sommar och faktiskt nu i sommar, tio år senare. Lika fin då som nu som för 70 år sedan när den gjordes. Jag skrev på en ny bok och här sitter min redaktör Hanna i min ateljé. Julia, inslagsproducent på Äntligen Hemma. Härligt att spela in tv i maj när man kan vara utomhus! Samma kompisar som fem år tidigare, och fem år senare. Vi hängde på Sandras soliga balkong, det var tradition så fort det blev maj. Sen gick vi ut till Trädgården och stökade. Det var också väldigt 2014 att bli bjuden på fiskspa på event, vilken knäpp tid va. Vi hoppar fram fem år till. I maj 2019 bodde vi på Hallandsgatan, vår första gemensamma lägenhet, och Mira levde. Jag kan inte känna någon skillnad på den här tiden och 2014, de är lika långt bort för mig. Det är när jag ser bilder på Lynn som jag förstod att han var liten. Pontus verkar dock inte åldras, eller så ser han ut i mina ögon iallafall. Jag minns den här tiden som väldigt trevande och sökande. Vem var jag nu efter cancern? Jag skrev om min livmoderhalscancer som jag fått tre år tidigare för första gången på riktigt i maj 2019 och det är nästan som att chocken lagt sig och sorgen började här. De första åren var bara överlevnad och bebis, nu var det verkliga livet tvunget att börja. Hur hittar man till att tycka om sig själv efter ett sånt här trauma? Jag ville så himla gärna känna mening och min familj och jag tackade ja till att vara med i en egen tv-serie för SVT som skulle heta Äkta Billgrens. Vår familj hade precis börjat hitta tillbaka till varandra och jag tänkte att det kanske kan bli en skjuts framåt. Det blev det! Här drejar jag och har nog inte berättat i bloggen än varför. På helgerna hängde vi hemma med våra vänner. Alltid opretentiöst med hämtpizza och Youtube-klipp. Lynn och hans gulliga kompis Harriet. Sofia och jag hade poddat i två år och vi sågs minst en gång i veckan och gick till Aller och spelade in. Lilla Selma var alltid med. Ibland träffade vi Gustav efter och gick på något event. Bloggen handlade nästan bara om inredning och jag trevade mig fram för att hitta det som var mitt, jag tyckte att Sofia hade det så fint. Det är så himla svårt när man inte ens vet vem man är längre. Tur jag inte visste då att en pandemi var på väg. Istället ägnade jag dagarna åt det vanliga, klänningar och familjen, så som livet fortsatt sen dess. Kanske är det bara det som är sig likt när jag tänker efter, för känslan i mig är helt annan nu och då. Det är hoppfullt att allt kan bli 100% bättre med tiden, det tänker jag på när jag tittar tillbaka så här. Tänk var man kan vara om fem år! Hoppas på en härlig plats.
