Paris. Vilken tur att man aldrig har stilettklackar tänker jag när vi snabbt snabbt skyndar på kullerstenarna över gatan till la Perle. Våra klänningar fladdrar som segel när vi springer och lyser upp under lamporna. Klockan är över tolv och trottoaren redan full av personer med glada ansikten och plastglas fulla med öl i händerna. Det mullrar svagt av en nouvelle vaguelåt genom ljudet av franska, engelska och svenska som pratas av trottoarbesökarna och blandas ihop till ett nytt språk. Det handlar om balkonglekar och taxiresor från kvällen före hör jag när jag smiter fram till ingången. Jag håller hårt om väskan när jag tränger mig förbi folk för att kliva innanför de röda dörrkarmarna. Inuti finns hela kvällen och inuti min väska ligger dagens bästa fynd som är ömtålig och magisk från marknaden och man kan fotografera med den. Tänk vilka vackra vrår den dokumenterat tidigare. Tänk på imorgon när vi promenerar till montmartre och tänk på att då ska jag ta den där bilden. Den perfekta bilden med den perfekta kameran i den perfekta staden. Men först en plastglasöl. I vårt kök i din famn. När det är vår och bara några dagar kvar till världens viktigaste dag kan man precis börja ha köksfönstret öppet lite på glänt. Då hörs fåglarna ända in till framför skåpen där jag står och fyller på havregryn i glasburkar. Du sitter i fönstret med en cigarett i din hand och tittar ut på gatan med allvarliga ögon som handlar om vad som kommer sen och allt som är framför dig. Askan blir lång och faller nästan på skjortan som är din finaste. Men du fimpar inte. Askan blir längre och längre och så helt plötsligt slänger du upp fönsterna på vid gavel, fåglarna yr och du tittar på mig med strålande ögon och säger att vi kommer bli man och fru snart snart förstår du det! Havregryn överallt och jag är i din famn och havregryn är mellan tårna. På golvet. Pappa låg också alltid på golvet har han berättat för mig. Mest som liten. Framför teven gjorde mamma sit ups och då fanns det en liten filt med broderade kattungar som man kunde ligga på sen efter skolan och titta på fresh prince i bel air. Med kinden på parketten ser man dammkorn virvla runt lillebrors snabba fötter över golvet och in i sitt rum. På golvet ser man ett spelkort glömt under soffan och den där ögonpennan du letat efter längst bort i ett hörn. Det är kallare men inte kallt och jag tänker att har man mjuk kropp kanske man tycker mer om att ha hårt under. Farmor var ju med om kriget. Hon måste sovit på golvet varje dag så kanske det går i släkten. Från golvet ser man tassar och tussar och glömda små skatter och det är kallare men inte kallt. Där trivs jag. Ps. I eftermiddag händer det något riktigt fint med bloggen! Titta in då. Puss. ♥ Translation:Three little stories of where I love to be the most. Read it in english here.
