Idag på gymet hamnade jag på ett pass där man skulle springa 5 km på 30 minuter utan avbrott. Det har jag aldrig någonsin gjort och när jag stod där på löpbandet och passet började var det bara att köra. Jag har ju löptränat en del under åren men aldrig någonsin har jag sprungit på det sättet. På Gotland springer jag i naturen, stannar till när det är vackert eller när jag behöver knyta en sko, går lite om det är en uppförsbacke. Jag har helt enkelt aldrig sett löpningen som ett race, mer som en stund av egentid och hälsa. Men när jag frustande hoppade av löpbandet efter 28 minuter och hade sprungit 5 kilometer utan att stanna hände det något som sällan händer mig. Jag blev stolt. Jag kände att jag klarat något som jag aldrig trodde att jag skulle göra. Jag har en bild av mig själv som kommer från barndomen av att jag inte har bra kondition, att jag bränner snabbt snarare än håller ut. Jag kände mig usel på att föda barn och tänker ibland på den lilla tjejen på åtta år som ville göra sin mormor och morfar stolta och sprang Heden runt men fick håll efter bara några meter. Krampaktigt haltade jag in sist av alla, skamsen. Jag har en bild av mig själv att inte orka, inte nöta och inte göra sånt som är jobbigt. Att växa upp och bli fri från sina demoner genom att överbevisa saker man fått inlärt är kanske det härligaste med att bli äldre. Det ger självförtroende och en känsla av att vara kapabel. Att springa en halvmil utan stopp är inte det största man kan göra precis, men det smittar av sig på min pepp till att ta körkort och klara av andra saker som jag tidigare aldrig trott att jag skulle. Jag tänker en del på det där, att saker som sagts i välmening när man är liten för att pusha en åt rätt håll verkligen kan hamna fel och bli till sanningen om en själv. Det tar så mycket längre tid att lista ut vem man är om man fått höra det av andra innan. Som tur är finns det många möjligheter i livet att testa och kanske göra saker man aldrig trodde skulle bli av. Kanske sitter jag här nästa år med ett körkort. Nu vet jag iallafall att jag är uthållig och inte stannar bara för att något blir jobbigt. Det bådar ju gott. Har ni överbevisat er själva vara på ett annat sätt än ni blev inlärda som små? Jag vill gärna höra! Puss.
