Det allra första önskeinlägget blir om hur det gick till när Pontus och jag träffades. Jag har berättat det förut, men det var så länge sen sist så det kanske är på sin plats igen med lite extra text. Vi har aldrig tänkt oss för, vi har alltid bara gått på känsla. Det här var första gången. pic. Det var Devis födelsedag den 20 mars 2009. Det var fredag och vårdagjämning. Jag hade köpt en perfekt Devi-klänning i present och vi träffades alla vänner på Tranan för att fira. Först drack vi massa bubbligt vin och efter ett tag promenerade vi sinnessjukt fredagspeppade hem till Livia för att dansa alldeles för många gånger till Charles and Eddie. Vi var där till klockan två minst men tiden verkade inte alls gå inom oss så vi bestämde att vi skulle ta två taxis till Spybar. Utanför Livias port sjöng vi högt högt Would I lie to you och väntade på vår skjuts ut i vårnatten. I bilen blev det klassisk taxifest med radion på hög volym och en glad chaufför. Vi anlände till Spybar och gled in i Gubbrummet där vi trängdes med tusen andra hoppfulla. Jag tappade bort mitt gäng, hittade en av dem men blev bortshasad. Han var upptagen med någon annan och jag var i vägen. Det fick mig att surt vända på klacken, tränga mig ut ur den överbefolkade gubbrumsingången och för första gången på hela året gå in i den lilla, vita baren. Där dansade unga, snävpacketerade tjejer till discotoner och killar i blonda afron poserade framför smattrande kameror. Jag blickade ut över rummet och såg något som stack ut. Eller snarare upp. En kille var nästan ett huvud längre än alla andra och han bar hatt. Jag tror jag tänkte på en gammal film och att jag ville se hans ansikte så jag samlade lite mod och gick fram. Det var något annorlunda med honom. Han såg ut som en snäll fransos med huvudet fullt av tankar och jag sa hej. Efter detta tog det kanske två minuter för oss att dela på en flasköl, kyssas passionerat mot bardisken, i trappan ner, i rökrutan och på trottoaren, åka taxi, lyssna på Mamas and the papas, sparka av oss vårkängorna, ramla i hallen och bli kära utan att vi visste om det än. Han köpte kaffe och croissanter till frukost och vi satte oss på Monteliusvägen. Därifrån ser man hela Stockholm och allt som händer där. Vi satt länge på trätrappan och jag spillde kaffe över hela kappan. Sen promenerade vi till Slussen och jag var tvungen att stå på tå när vi kysstes hej då. Han sa "hit me" och tog fram telefonen. Jag skrev in mitt nummer och promenerade ensam sen inåt stan. Det kändes som den första vårdagen. Jag mindes att han hette de Wolfe, hade prickar i ansiktet och lämnade mig med huvudet fullt av tankar. Fem dagar senare, på en onsdag, ringde min telefon. Jag var hemma hos min systers kompis Thomas och vaknade av och an i den stora lägenheten medan jag lyssnade på Vargens hesa röst. Vi skulle ses på Nada två dagar senare där han spelade skivor men jag ville verka svår. "Kanske" svarade jag och la på. Hans röst var så himla speciell. På fredagskvällen sitter jag på Tranan igen. En annan kille jag brukade hänga med, hade varit dödskär i men fått nobben av är där. Alla de andra också. Vi ockuperar hela övervåningen med dess rutiga dukar och kryddiga rödvin. Klockan tolv skickar jag ett sms till vargen. "Vill du fortfarande ses?" och vi bestämmer att han ska komma hem till mig efter spelningen. Sen reser jag på mig, säger att jag ska gå hem men ingen tror mig. Speciellt inte han, som nu helt plötsligt ser ut att bry sig, och jag tar min jacka under armen. Väl hemma öppnar jag fönstret och låter mars allra sista nattvindar ila in i min bottenvåningsetta. Jag sitter där i fönstret och väntar på honom och långt där borta kommer en tweedkappa och hatt, mörkbruna lockar och ett födelsemärke på vänster kind gående. Dagen efter lämnar jag honom i min lägenhet och går till jobbet. Han har diskat och slängt nycklarna i brevinkastet. Jag öppnar datorn och stirrar på hans facebookbild. Nu finns det ingen återvändo. Nu är jag helt körd. Så himla döds rakt in i hjärtat-kär man kan bli på två enstaka vårnätter. Translation: The very first time Pontus and I met. I was 23 and he was 28.
