Jag har varit sjutton år, spinkig, osäker och blond. Ensam i korridoren och med alldeles för mycket ont i hjärtat för att kunna gå på några lektioner alls. Jag har varit högljudd på hemmafester och full tidigt på morgonen och sagt att jag varit hos tandläkaren och mamma tror inte en sekund på det. Jag har varit dödligt kär i killar med tusentals böcker hemma och läskiga mammor som tycker att man är borgerlig för att man tar en ny skärbräda till att hacka löken på. Vi bor på östermalm och i mitt rum kan man ligga i sängen och lyssna på ronettes sjunga ur lpspelaren. Det är så fint att man måste gråta lite. Tänka på honom. Han som är ihop med världens minsta balettdansös istället för mig och så dränka mig i handfatet. Jag har varit ensam hemma och bjudit över mina vänner på fest. Där utanför dörren står hela Eugenias gäng på tvåmeterskillar med händerna nere i min lillebrors tvspel. Mig låser de in på toaletten och så kommer mamma och pappa hem och inga förlåt räcker. Mammas halsband är borta och det finns bara ett. Så sitter vi och leker med clementiner och stearinljus. Det gnistrar och så blir det du och jag. Balettdansösen finns inte mer och vi cyklar på kullersten ner för kåkbrinken. Alldeles för ung för att vara borta varje kväll i veckan och vilja gifta sig och så sitter jag där i din port och väntar snällt i trettio minuter på att du ska komma hem. Jag har varit sjutton år och blivit buren upp ur sängen och in i mammas och pappas rum. Jag har varit lealös och sönder och spinkig och osäker. Vi sitter nere i källaren på Kaffekoppen och dricker ur stora skålar. Hur mycket the kan tre tjejer få ner? Kissar man ut och pratar man sönder allt som gör ont? Timmar av analysering av viktiga tankar. Sen var det slut för jag orkade inte vänta. När man vill ha allt och gifta sig och få allt och bebisar och all kärlek så går det ju inte utan. Bara att åka hem igen till östermalm, sätta på ronettes och ligga med ansiktet djupt ner i dunet. I skolan spelade vi teater och sen dansade vi till soul vid odenplan. Någon snodde min väska och så hånglade jag med en lång kille i rökrutan. Hans namn gick inte att säga utan blev bara torsten och hemma hos honom fanns bara starkt kaffe och the hidden cameras. Vi åkte till Hultsfred och sen var det slut ännu en gång. Nere i källaren på Kaffekoppen sitter vi igen bland pandafrisyrer och rabarber grädd. Jag är fortfarande osäker och blond men inte så länge till. Inte så länge till för allt i världen. För hur många ont kan en person klara av. Tänka på honom tills det tar slut. Prata med Alice och Mimmi och kissa ut allt the. Sen dansade vi sönder Livias föräldrars golv vid humlegården och nån krossade ett fönster. Allt glömdes på en dag och på söndagen skrev vi listor på vem vi skulle bli när vi blev stor. Nån som inte är osäker och lealös och sitter i trappen tänkte jag. För allt i världen. the students-I'm so young. When I was younger, I loved so hard and just wanted to grow up. Be somebody, who's happy and in love.
