Nu börjar en ny liten följetong. Jag letar fram en bild från förr, berättar om hur det var då. Hoppas ni gillar. Vi står på kajen i Fiskebäckskil. Det är den 20 juli 2010. Mamma och pappa har kört oss hit i en mörkgrön Volvo och vi checkar in på det fina strandhotellet en kort biltur bort från lokalen där pappa ska ställa ut. Han har målat tio tremeterstavlor som jag skryter i mitt huvud ska säljas för en halv miljon styck. Det är hallon och ekorrar på dem. Mamma och pappa håller handen när vi går uppe bland de vackra villorna med röda rosbuskar vid trappen och osiga grillar som snart ska få kyckling och fisk med stjärten kvar på sig. Citron och gräddfil, vindpustar och gravar från 1600-talet. Pontus tar en dagens outfit på mig vid vattnet. Jag har de där nya skorna från Topshop på mig som gör att jag kommer på att en dagens passar bra. Jag ställer mig på en klippkant och visar upp skorna, som jag senare tar av och håller upp kjolen för att hela vidden ska komma fram och min midja ska bli smalare. Jag hade otrolig kroppsångest här. Tyckte jag aldrig varit tjockare. Minns hur smärtsamt det var att redigera bilderna sen. Valde de där jag tittade ner mot marken utan att tänka det då. Det var så jag kände mig. Vi bråkade sen. Satt långt bort från varandra och surade bakom båthusen. Jag minns inte om vad. Kan ha varit något med bloggen. Att jag var stressad och ville att han skulle göra bra. Kan ha varit något annat, kan ha varit vad som helst. Vi var ju på semester, eller jobb var det ju egentligen, med mina föräldrar som jag trodde var kärast av alla i världen och så vi, som jag hade klump i magen för just idag. Dagen efter var det glömt. Tavlorna såldes och vi sprang runt bakom husen och tittade på krabbfiskande småpojkar med sina pappor på bryggan. An old picture of me and how I felt when it was taken.
