Midsommar 2005. Vi tar bussen ut till Gabbes land som är en brun trästuga utan rinnande vatten men med dunk man kan fylla. Jag kommer dit med tjejerna och har på mig en av mina senaste vintageklänningar. Håret är nyblonderat och Carro har den där svarta wawawoomklänningen som är retro och inte vintage på riktigt men ändå allas favorit. Den som hänger i min garderob nu men inte luktar hennes sköljmedel längre fastän jag försökte hålla den intakt. Vi sitter på verandan och dricker mitt på dagen-öl. Sån man bara dricker på midsommarafton och festival. Sån ur burk med konstigt namn och utan smak. Varm öl och gassande sol. Det är Carro, Vilma, jag och Gandhi. Jag ska precis ta en sipp. Snart är vi fulla och sen kommer vi gaffatejpa Daniel till luftmadrassen han somnar på först av alla innan festen är slut. Dagen efter kommer vi hitta en rå entricôte på verandan som kokats brun av solen. Men nu är jag en sekund från att ta en sipp. Den allra bästa sekunden på hela midsommardagen. Innan fyllan, innan 7 ledsna blommor under kudden och lång bakfull promenad till pumpen dagen efter för vatten. Fortfarande bästa vänner. Just idag iallafall, sen är det slut. A picture from a midsummers eve many years ago. Caroline was alive and I had white hair.
