Vaknar och ser sjön glittra i ögonvrån, gungställningen är lika gammal som jag och lika stilla. Mintgröna kök och sirligt ljus in över barnvagnen vargen och jag ska ha någon dag. Vinflaskor och Trivial persuit från 1985. Min bror kommer över och fiskar storgäddor som snällt vänjer sig vid vattnet igen och simmar hem. Sjön är kall och röd av järnmalmen, vi tar kvarnstigen och stannar vid den lilla bron. Det finns saker kvar som träden växt runt och tagit över. En brun fågel missade glasrutan och flög rakt in i sitt öde på vår altan. Sminklös och utan borste. Vi återvinner tidningar och klappar på mjuka hästmular vid vägen. Baka bröd och dricka smultron med bubbel på. Mira breder ut sig över heltäckningsmattan som man rollar med damsugsroller och jag redigerar bilder under gardinen. Det sista till musikalen tar form, mamma ber om att få komma över och allt är precis som det en gång var. Fast nu är det vårt. Den nya familjen. Hoppas våra barn får lika många fina minnen här som jag. Hoppas det aldrig ändrar på sig en millimeter. Ingenting mer får förändras. Allt måste jämt vara samma. Lova. I hope nothing ever changes at my country house. That would change my memories of our family and I couldn't take it. <3
