Hej, nu blir det modeblogg igen. Fast inte ur trend eller köpfokus utan ur färg och passformsfokus! Hela den här färganalysvurmen som är nu fick mig att tänka på den gamla hederliga vad jag passar i-perioden som var för kanske 20 år sedan. Det har ju hänt supermycket sen dess och det är tydligt när man följer olika modepersonligheter på Instagram (om man har ett välkurerat flöde dvs) att det såklart handlar om smak och stil. De flesta klär sig i vad de trivs i och bär därför upp det snyggt.Ibland tänker jag på att det vore roligt att se mer subkulturyttringar i mode på Instagram, men kanske finns de där och att det bara är jag som som inte hittat de än. Men visst är personlighet på uppgång? Det syns i alla reportage och på alla catwalks, så man kan ju hoppas på mer unika stilar eller iallafall en större bredd, framöver.Själv har jag en ganska tydlig stil skulle jag säga, även om det såklart rört sig över spektrat över åren. Om jag varit i en jobbig livsperiod syns det i hur jag klätt mig. När jag mått bra och känt mig inspirerad syns det också. Det har dessutom varit så meta att när jag mått som allra sämst har jag klätt mig som absolut festligast. Kanske för att distansera mig från mig själv lite grann, skapa ett alias att vara eller ge mig själv en peppskjuts med färg och form. Det är som det ska, olika tider i livet kräver olika uttryck, om kläder är hur man pratar.Nu var det inte mina olika stilar jag skulle skriva om här utan snarare vad jag lärt mig under åren, om kläder och vad jag passar i. Om proportioner och personlighet, uttryck och stil. Jag väljer nästan alltid samma kläder i garderoben för att jag tycker att jag passar bra i dom, så att veta vad man passar i kan vara bra när man handlar kläder för att sluta titta på vad andra har och istället utgå från sig själv. Nu är jag snart 40 år och detta har jag lärt mig om min siluett: Färg:Jag är lite förvirrad över det här med färganalys, jag tror att jag blev soft summer när jag gjorde ett test online, och tänker att jag istället går på det som känns rätt när jag ser i spegeln. Vissa färger får mina ögon, som ju är väldigt blå, att poppa och andra färger ger lite mer lyster i hyn. Jag vet att jag trivs i ljust på våren och mörkare på hösten. Vitt funkar bra i juni och svart extra snyggt i augusti. När det kommer till stickat så trivs jag i de flesta färger. Brunt och grått, cremevitt och svart. Dock är skinn en annan femma. Jag behöver ha mörka skinnväskor och skor, inte för kamelljust! Det blir helt fel på mig av någon konstig anledning. Senap går helt bort precis som klarrött, om det inte är en het liten klänning. Men hallonrosa är mycket bättre på mig. Juvelfärger känner jag mig gammal i och har jag beige så har jag det helst på nederdelen av kroppen med något annat närmare ansiktet för att inte helt försvinna. Vissa färger funkar extra bra. Ljusblått med lite tryck i, ljusrosa, mörkblått, svart, dammigt grön och flouriserande lila. Gult vet jag inte, får testa. Överdelar:Jag har en klassisk päronform och känner mig ofta fin i lite mer åtsittande överdelar. När jag enbart hade vintageklänningar ville jag gärna att de skulle vara tighta i midjan för att sen gå ut från höften. Idag har jag en mer återhållsam stil men siluetten är densamma. Dock har jag eliminerat lite volanger och söta detaljer från siluetten och har adderat A-linje vilket jag känner mig fin i samt midilängd. På överkroppen trivs jag med lite kortare jackor och koftor, dock funkar längre om de är lätt insvängda. Boxigt är svårt om det är långt eftersom det slutar på höften och ger en avklippt känsla. Jag följer med kroppens form istället för att gå emot den. Underdelar:På underkroppen trivs jag i vippigt och vet att det är lönlöst att köpa klänningar eller kjolar som inte har tillräcklig skillnad i midja och höft. Det behöver vara tilltaget med tyg för att det ska gå över höften och inte korva sig upp när jag går. För jeans så är en hög, kortare och utställd modell bäst för mig. Långkjol funkar tyvärr inte alls, jag känner mig inte elegant. När jag klär mig för finare fester vet jag att en klänning med tight liv och sen full kjol, gärna till anklarna, för att sen ha ett par höga klackar, är det som passar min siluett bäst. Kul med fest kände jag nu! Skor:Jag trivs i låga skor som slutar långt ner på foten och som har en liten klack, som tex loafers. Även ballerina tycker jag om. Dock är det svårare med boots och skor som slutar precis där vaden tar vid. Då upplever jag att benet blir lite avklippt. Höga gummistövlar med vida skaft gillar jag mycket, det följer med benets form. Mönster och material:Vissa mönster trivs jag i mer än andra. Det är underligt egentligen, kanske borde det skapas en mönsteranalys så man fick förståelse för varför? Jag känner mig alltid snygg i rutigt och smårandigt, i småblommigt eller i blockfärger. Det är sällan jag köper något med ett spännande mönster, storblommigt eller tex bredrandigt. Här spelar ju såklart smak och personlighet in jättemycket. Vissa gillar att ha tydliga statement på sina kläder för att det passar deras personlighet och kreativa uttryck, andra vill leka med texturer. Jag trivs bäst i släta bomullstyg, matta färger och bäckebölja. Det är lite mjukare och inte så elegant, mer lantligt enkelt skulle jag säga. Ull älskar jag och andra lite mer rejäla tyger. Sladdrigt funkar om det är siden men plagg som står ut av sig själv är mer min melodi. Sy om:Ibland syr jag om kläder för att de ska passa mig och ibland sätter jag en säkerhetsnål. Ofta gör jag så om jag hittar något second hand som jag gillar men kanske är i fel storlek. Det är så lyxigt att skapa plagg som är formampassade efter kroppen och att istället för att gå emot, gå med. Jag trivs och passar i romantiskt och klassiskt, formsytt och feminint. Det passar också mitt uttryck skulle jag säga. Dock sa min syster Andrea som älskar mode att det är spännande att gå emot sin personlighet i kläder och våga utmana. Tex är man en vän person, våga vara punkig, etc. Jag gillar inte att vara för gullig, kanske för att jag inte alls är så vän som folk tror!Har ni en siluett ni trivs i, någon färg eller mönster ni tycker att ni passar extra bra i, eller går ni helt på hur plagget ser ut? Hur matchar er personlighet med er stil, går den med eller emot! Kram!
