En Dianalykta från Näfveqvarn har hittat hit till Mosebacke. Den passar så bra här, speglar nästan gjutjärnsräcket runt torget utanför fönstret. Carl Elmberg formgav lyktan på mitten av 1920-talet, men visst känns den tidlös fastän den är 100 år? Näfveqvarns gjutjärnsbruk har funnits sen 1600-talet och bär verkligen på stor svensk designhistoria. Jag är så förälskad i tanken på att vår hantverkshistoria får en chans att skina igen i en tid där vi ser på föremål på ett nytt sätt. De ska räcka ett helt liv. Idag tillverkas produkterna på samma hantverksmässiga vis som de alltid gjort, men nu av återvunnet material. Så en bit av historien möter en bit av idag. Just Dianalyktan har alltid varit den produkt som Näfveqvarn skapat som tilltalat mig mest. Jag skulle ju hetat Diana om min pappa fått bestämma och det är något över symboliken i namnet och dess historia som känns stort och viktigt. Hon kommer säkert få flytta till Gotland framöver, tänk lyktan hängandes i ett hus med takbjälkar och rappade väggar. Men än så länge får hon bo här, i väntan på den perfekta placeringen. 🕯️
