Den 2 september ska ju vi flytta! Till vår drömlägenhet på 82 kvm på Mosebacke torg. En stor tvåa som ska bli trea på något sätt och naturligtvis funderar jag mycket på hur allt ska bli. När Pontus och jag klev in i lägenheten första gången skickades alla rätt-signaler ut på samma gång. Det är här vi ska bo! Den här adressen, den här kakelugnen ska vi elda i, här ska julgranen stå. Det är väl ändå den ultimata hem-känslan? Hehe, där ska julgranen stå. Men jag försöker kämpa emot också. Inte göra klart allting mentalt, inreda färdigt innan vi fått nycklarna. Vi ska vänta. Iallafall ta det pö om pö. Försiktigt. Försöka att inte göra förhastade trendval. Även om jag vet hur svårt det är att inte färgas av sin tid. Långsamhet, restaurering och mjuk elegans är ju också en trend. Just därför funderar jag en del på det som Sofia och jag pratar om i vårt senaste Billgren Wood-avsnitt. Det där med att något måste skava. Att det inte får bli för perfekt. För fixat, snyggt, välmatchat och mjukt för ögat. Jag vill inte bo i en annons. En supersnygg Instagrambild. Jag vill bygga ett hem som är snett och vint, praktiskt men också med själ. Färgsprakande men harmoniskt. Klart det måste ta tid! Det är ju ingen scenografi. Det ska bli ett hem. Helst för lång tid framöver. Jag har också bestämt att inget som inte är absolut 100% ska få komma in i vår nya lägenhet. När vi flyttade till Hallandsgatan och köpte Gotlandshuset var jag så himla stressad. Ville få i ordning, känna mig hemma. Ville att det skulle bli fint. Vissa grejer åkte in av bara farten. Nu ska det få ta lååång tid. Steg för steg ska hemmet ta form. Vi ska kolla med proffs var köket blir bäst, fundera på många alternativ och testa oss fram. Hur rör man sig här egentligen? Färgvalen? Vilka tapeter ska vi ha? Det får ta tid. Och det ska få skava. Som ett konstverk man inte vet varför man dras till. Inget perfekt stilleben på en mjuk skål med frukt. Det ska vara ett spretigt verk av Picasso. Levande men klassiskt. Snyggt. Inte för gammalt, inte för ungt. Men allra helst en exakt berättelse om vilka vi tre (och Mira) är. Vi som ska bo där. Tre grejer har jag ju redan köpt. Den gustavianska soffan, det gröna slagbordet och den franska spegeln. Jag pinnar vidare i min mapp Mosebacke och här kommer mina senaste bilder och lite tankar: Grönt handfat! Måste ha! Var hittar man det? Allra helst på piedestal som de har här. Vi har ju nästan ett identiskt detta med tre hål och piedestal här på Gotland som jag älskar, men det är ju vitt. Vill ha grönt! Tänk med den svarta spegeln över. Åh så fint. Jag tittar mycket på Liselotte Watkins hem i Milano. Hon har en sån tidlös mix av gammalt och nytt. Liksom en sexig känsla fastän det finns mönster av Josef Frank. Så vill jag ha det. Och kanske exakt en sån här glaspartivägg mellan kök och Lynns sovrum om det blir kök där köket är nu. Inte ens det är ju bestämt än. På tal om kök så försöker jag vidga mina vyer så här i inspirationsfasen. Det är befriande. Som trärena kök med skjutdörrar. Eller hela koppararbetsytor, köksöar, tjock ek och mixade material och färger. Inga prylar. Kommer det gå? Kan man byta stil helt bara för att man byter hem? Kan man ändra hela sin existens? Jo, kanske just precis då. När man flyttar. Så finns chansen. Att gå från livets samling blåvitt porslin till bara några få tallrikar. I vitt. Kanske åttakantiga. Italienska lampor. Eller Carl Malmsten. Något moody. I sovrummet. En bordslampa som en juvel. Och supermycket jugend som kontrast. Så vackert när man inte gör allt romantiskt, utan blandar svensk romantik med italiensk coolhet. Och finsk sinnerlighet. Som Birger Kaipanen-keramik. Om man nu vill lägga 15 lax på ett skålfat. Jag tänker lite på en annorlunda sittgrupp också. Ska man ha soffa? Hur stor? Var ska man sitta? Ska vi ha fåtöljer, divaner, längs med väggen, i rummet? Så spännande att inte veta. Som att kärleken till exakta föremål får avgöra. Jag som alltid börjar på andra hållet. Vilka mått ska det jag letar efter ha, för jag vet var den ska stå. Då blir det alltid samma möblering. Kanske testa ett annat håll nu och se var man hamnar? När jag säger till mamma att jag fick lära mig i teaterskolan att man aldrig ska utgå från rekvisitan utan veta vad man vill ha och behöver och sen hitta det. Ja då säger hon att ibland blir det bättre om man gör precis tvärt om. Börjar med en grej. Och låter den bestämma fortsättningen av historien. Och just det. Har jag visat er detta skrivbordet? Minns inte ens om jag ska vara ärlig. Det är mitt iallafall och ska stå vid fönstret i sovrummet. Pampiga gardiner ska omsluta det så det blir så här. Och en till grej. Jag tror jag hittade min ELLE-galanklänning för 2020 på Vogue. Från Rodebjer resort som kommer i oktober. Så himla inte min stil, men kanske just exakt därför. Älskar ju min gröna som jag har och tänker att med lite spansk styling kan detta bli pampigt. Min nya nya stil. Jag är redo för den i höst. Då börjar jag från andra hållet. ✨
