pic → När vi sitter i trappan och jag borde vara tyst men allt det där jag inte ska säga sägs ändå. Utanförskapet jag känt sen mellanstadiet kommer ut som en spya och varför är det så svårt för mig att säga vad jag känner när jag alltid känner så himla mycket? → Du somnade på mig när vi låg en gång. Jag brukar dra den historien på förfester. Men det jag minns mest var när jag upptäckte en ask hårfärg i din dusch och fattade att du egentligen var blond, inte brunhårig. → Jag har ett foto på dig. I mina solglasögon och ett stort blingigt halsband. Du är avklädd både fysiskt och mentalt, spelar inga spel. Vi leker i min hall. Det är på riktigt men vi tänker inte på det. Man är fri när man inte tänker på det. Men sen när vi ses ute är det spel igen. Som vanligt. Korta sms i natten är det jag får, förutom när vi är hemma hos mig. Då vågar du. → Mammas blick när vi går promenaden runt fälten där vi har hus på Gotland. Man kan se hur långt som helst. Hon kisar. Kisar och ler. Jag frågar om hon tycker om att vara här, i vårt hus, med oss. Jag älskar det säger hon. Jag älskar det. → Min läkare har flackande blick. Hon är stressad. Vill inte stanna i rummet. Inte se mig i ögonen. Det går inte att behålla, allt måste bort säger hon och pekar hastigt på en bild på kvinnliga inre organ, laminerade och upptejpade på väggen. Men jag hör inte riktigt, för det är någon som byter en soppåse precis nu och det brusar i öronen och det kan inte vara sant. → Din pappa ligger död i sin säng. Han dog strax innan vi kom hit. Sköterskan har tänt ljus vid fotändan och ställt fram några blommor i en vas. Det är inte första gången hos gör så, men hon gör det med värdighet för du har bara en pappa. Din mamma och jag sitter i varsin stol och tittar på när du säger hej då. En liten tår längs med kinden och en öm blick. Jag är ledsen att jag gav honom en så gammal pappa. Du gav honom den bästa pappan säger jag, och den bästa mamman som finns kvar. → Det finns något ytterst förbjudet fantastiskt med att han är din storebror. Han har funnits nere i sitt rum när vi sovit över, bjudit på gin och tonic i källaren och haft snälla ögon. Det är ytterst fantastiskt förbjudet att han lyfter upp mig på köksbänken nu, i ditt kök, och hånglar upp mig och där i dörröppningen står visst din tjej. Jag såg henne på Folkungagatan härom dagen. Vid övergångsstället stod vi med varsin barnvagn. Sida vid sida. → Den gången jag satte på mig träningsbyxorna och tänkte, vad skönt och bra de sitter idag, vad är annorlunda? Och sen insåg att de var bakochfram. Magen där rumpan ska vara och tvärt om.
