Vem kunde ana. Att jag skulle träffa någon så varm och viktig. Att jag skulle få vakna med en mörk mörk lugg kittlandes på näsan, varma ben som krokar i mina och drar mig mot sig. Sovmorgon och äppeljuice framför Fredrik Strage. Vi pratar om att flytta till något större, skriver ner bra gatunamn i en liten bok och kramar på min syster. Han kan säga jag älskar dig till henne och så gör vi fish tacos bättre än på Marie Laveau. Behöver man sällskap när man ska till optikern får man det också. För att det inte är lika läskigt att ögonen blir sämre och sämre då. Jag skojar med tjocka glasögon och så åker han iväg till Vaxholm och pappas grav. Att jag skulle få träffa någon som vill alla så väl och som tar sovmorgon varje dag om han har lust. Som aldrig missar en viktig dag och som alltid vill följa med. En person som inte skulle klara sig utan kramar och bara man får spela lite gitarr om dagen blir det bra. Så går vi på bankmöten och viktiga saker och bestämmer att riktigt gamla par är det finaste. Mira somnar på kudden och vi tittar lite på film. Ben and Jerrys ur paketet och en nysning från Miras dammiga mage. Att jag skulle få några så fina till min familj. Som alltid tycker lika om folk och tror det bästa. Som hellre är ute om nätterna och jagar och håller hand än stannar hemma. Som springer om man måste och tar bussen om det är perfekt timeing. Som står framför en taxi på vårt bröllopsfoto för att vi är så snabba. Två år gick så himla fort. <3<3 Two year wedding aniversery today. Happy times.
