I lördags var det äntligen dags för den stora dagen, dagen då vi skulle hämta Nikita från Pontus mammas kennel Heatwave! Ni som läst bloggen i många år vet att Pontus mamma Helena har en kennel i skogarna utanför Strängnäs med långhårig dvärgtax och golden retriever. Det har alltid varit en paus och ett äventyr att åka dit, få sig en rejäl hunddos och sen åka hem till vårt liv i stan igen. Länge, i tio år, kändes det som det perfekta upplägget. Jag fick ju möjlighet till sånt här: och detta: hur mycket vi ville. Varje år kom det en kull, då var vi på plats snabbare än kvickt och en seg söndag är det inget som gör en mjukare i kanterna än att ligga underst i en hundhög. Men egen hund kändes inte rätt ännu. Tills nu. Eller, tills i våras när vi bestämde oss. Lynn är precis lagom gammal, han är verkligen värd att få ta hand om någon och vara stor och vi började verbalisera hur det skulle vara med en hund med i alla situationer vi var i. Vi visste vad som skulle passa oss, en taxhane som Gossip och Yoshi, och i lördags var det alltså dags för oss att åka ut till Strängnäs skogar men inte för att klappa och gulla med valpar, utan för att få ta med en hem! Det inföll så att det var Fanny, Pontus systers, födelsedag. Jag hade slagit in ett paket till henne. En som var väldigt spänd, glad och pirrig. Och där var han! Nikita! Vår lilla hund. Så sjukt egentligen. Att vi ska ta hand om honom nu? Hela tiden? Och att han ska bo, sova, äta, leka med oss? Hela sitt liv??!! Så fint, viktigt jobb och roligt, läskigt, svårt, självklart. På samma gång. Fastän det var en så speciell dag var allt som vanligt mellan varven. Helena gjorde ugnspannkaka till Lynn som blev extra puffig. och sen gick vi ut i trädgården. Lill-skrutten! Vi funderade först på namnet Bror, för det skulle vara fint på så många sätt, men det var omöjligt att ropa så det blev Nikita som funnits länge på min namnlista. Älskar alla ryska namn. Boris, Dmitri, Olga, Daria, Roman, Maxim. Första bilturen i livet blev till Mariefred och Hjorthägnet. Dimmigt mystiskt och varannat träd dignade med äpplen. Nikita fick varva gå i koppel och åka med i väskan. Vi mötte Fanny och hennes kille plus två närmaste vänner som hade gått varvet runt och hade med sig fika som vi skulle fira Fannys födelsedag med utomhus. Simba! Jag är så kär i den där stora svarta nosen, lockiga örsnibbarna, stora tassarna och vackra ögonen. Ser ut som Pontus och Lynns ögon, visst? <3 Min <3 Borta vid slottet började det skymma men växthuset lyste upp. Där vid en bänk slog vi oss ner. Kaffe och lussebullar. Jag tog ett varv runt slottet själv sen. Tänkte på Pontus, Lynn och Nikita som satt där vid vattnet och pratade som att det var en vanlig dag i vårt liv. Men det var det såklart inte. Det var första dagen på ett nytt kapitel i vårt liv. Kanske är det svårt att se just nu på vilket vis, förutom att vi har en liten skrutt att ta hand om, men jag tror det är mer än så. Nästa steg framåt. 🤎
