Vad har du inte ångrat i ditt liv? Att jag gick i terapi när jag verkligen behövde det efter mina föräldrars skilsmässa, att jag tog ett extra cellprov efter min förlossning trots alla år av negativa svar (som visade sig vara falska negativ), att jag drog hem Pontus från Spy bar trots att vi pratat i tio minuter max, att jag alltid litat på min magkänsla angående vänner och killar, att jag gick tillbaka till mitt naturliga hår efter ett helt vuxenliv av något annat, att jag gick teater på Södra latin, att jag njöt av min graviditet, alla gånger jag satsat och vågat med Pontus, Skulle säga att jag aldrig ångrat någon gång jag varit modig. Vilka är de tre bästa pizzaingredienserna? - mozzarella, tomat, basilika (ju enklare och bättre grejer desto godare helt klart) Vilken är den vackraste färgen? - en dammig pistage Vilket är det vackraste materialet? - riktigt gammalt matt siden Vilket är det vackraste ljudet? - Lynns sångröst när han sjunger ja må hon leva till mig när vi låtsas att det är varandras födelsedagar. Så mjukt och överlyckligt på samma gång. Vilken är den godaste smaken? - Sura körsbär, liksom surt, blommigt, sött och lite svårt på samma gång. Hur ser en favoritdag ut i ditt liv när du är 80? - Pontus och jag bor på Villa san Michele på Capri, vaknar upp och äter en frukost ute med havet som utsikt. Tar en långpromenad, pillar i trädgården, läser bok, äter lunch med vänner, badar i pool och somnar tidigt tillsammans. Vad är din mest återkommande dröm när du sover och hur tolkar du den? - Jag bearbetar alltid min dag i drömmarna och drömmer sällan utsvävande knäppa drömmar. Men jag minns fortfarande min första mardröm från när jag var kanske 3 år. Mamma och pappa lämnade mig ute i öknen och en läskig kvinna med lång svart kappa stod och väntade på att ta mig. Jag tolkar den som att jag vill komma närmare mina föräldrar och inte litar på deras känsloliv? Skulle du någon gång vilja starta ett eget klädmärke? - Det var en stor dröm förut men just nu undrar jag om världen behöver mer nya kläder? Däremot skulle jag gärna designa brudklänningar av gamla tyger, jobba med något interiört och kanske lära mig sy. Har du sytt/stickat något plagg du använder? - Nej. Tyvärr. Vilka dofter gör dig trygg? Chakra nr3 av Aveda som är en spray min yogalärare sprayade under gravidyogan jag gick som vi nu har som husdoft här på Mosebacke, doften av lacknafta eller oljefärg från min barndom och jag älskar doften av gamla trapphus, så som mitt mormors doftar och som dyker upp i trapphus ibland. Några hatälskdofter är förskola (en väldigt specifik doft right?) och bakom Lynns öron. Elsa & Pontus största likheter och Elsa & Pontus största olikheter. (Personlighet, favorit, smak, dröm, intresse)…. - Pontus och jag är lika i vår kulturbakgrund med konstnärsföräldrar och hem vi bott i. Brokigt, mycket grejer, kärleken till antikviteter, stök, utflykter och galleribesök. Vi älskar båda kontrasten mellan stan och landet, är sociala men också hemmaråttor. Vi har ganska lik syn på föräldraskap, tex att vi inte vill stressa fram utan låter Lynn visa vägen och följer honom mer än guidar. Vi är båda uppvuxna med väldigt fria tyglar och få regler, men med mycket trygghet. Vi vill båda vara jämställda föräldrar. Vi har samma humor och politiska värderingar, jobbar ofta och gärna och är livsnjutare. Vi är också olika på många sätt, såklart. Pontus är en kvällsmänniska och jag somnar lätt vid 21 i soffan, Pontus gillar brittpop, tv-spel, blodpudding och knasiga färgsprakande nördiga grejer som jag får spel på. Han har världens största sladdlåda med prylar jag inte vet vad de är och så är han grundtrygg. Han har aldrig ångest och är sällan orolig. Han har ett självförtroende som bygger på att han vet att han duger utan prestation, han är inte särskilt inredningsintresserad men tycker om mina idéer. Han är väldigt fysisk och skulle gärna ligga och hångla en hel dag medan jag är för rastlös för sånt (men uppskattar <3) och så är han positivt lagd och har svårt att ta upp negativa saker utan att se det som något väldigt jobbigt eller stort problem. Jag pekar gärna ut vad som känns fel, verbaliserar och ser det som ett steg i förändringen. Men mest är vi nog lika, och efter tio år har vi blivit ett fint team. Att flytta har verkligen gett oss en nystart. Både i relationen men också i oss själva. Vi kanske är lika där? Behöver avstamp och nya rörelsebanor för att lagra ny energi. ?
