[caption id="attachment_51355" align="aligncenter" width="1000"] Hej! Nu är det dags för ännu en bokklubbsdiskussion här på bloggen! Jag är så glad att vi läser och pratar om det vi läst ihop. Jag har fått tydlig feedback att jag inte ska skriva så mycket själv i inlägget, för det hämmar diskussionen, så här nedan tänkte jag bara nämna några små grejer jag fastnade extra mycket för som kanske blir stoff för en debatt i kommentarsfältet. Hoppas ni är sugna på att vara med! Först och främst vill jag säga att jag tyckte mycket om boken. Jag är ju en feministisk novis på många sätt, och har känt att jag inte riktigt hittat min plats i den feministiska sociala medier-kulturen. Men så läste jag den här boken och höll med om nästan allt. Jag kände att jag kan identifiera mig med den här tydliga dela lika-jämställdheten och att försöka göra det tydligt och enkelt för sig själv. Dela på föräldradagarna, dela på hämt och lämning, dela på hemmasysslor och ha lika i lön och lika i utgifter. Det är en nyckel till min och Pontus relation, och jag hoppas att det ger Lynn en god start i livet. Men boken handlar om så mycket mer. En grej jag satt och nickade när jag läste var delen om missriktad energi. Jag tycker iofs att hela boken handlade om det. Vart man ska rikta sin feministiska energi, eller kanske framför allt, vart den inte ska gå. Som till arga kommentarer på Instagram. Orka tjafsa och ägna tid åt att försöka övertala redan frälsta i en kamp om vem vet mest, när det finns livsviktiga saker att bekämpa som pågår medan vi skriver lol-kommentarer. Det andra jag tänkte på är hela starka kvinnor-debatten. Jag har aldrig identifierat mig som en stark kvinna. Vem har det? Det behöver man väl inte vara. Bara jämställd helst. Vad tycker ni om boken? Fokuserade den på rätt grejer? Blev ni pepp? Arga, höll med? Kan en bok som handlar om att feminismen idag är felriktad vara en inspirerande bok? Känner ni som jag att det är en röst som sällan kommer till tals, som kanske inte hörs lika högt i bruset men som har fakta bakom sina påståenden och lägger krutet på de debatter som bör tas? Feministfällan får iallafall mig att känna mig lugnare. Det går bra att inte skrika högst i den feministiska debatten. Det duger att göra någonting, dela lika tex, och även om det inte hörs är det något att räkna med. I siffror och för framtiden. Skriv gärna hur ni upplever boken! Kram. ?
