click on the pic for source. Hej Elsa, När man läser om dina arbetsdagar och själv inte orkar. När man är mitt inne i sin drömutbildning, har ett sjukt roligt extrajobb som man brinner för, bra vänner och en fantastisk kille. När man ändå kliver upp på morgonen - dödstrött och utan energi och bara blir sittande på en stol, stirrande in i en dataskärm länge efter att killen gått till jobbet. När allt är rätt men allt är fel. När brevhögen på golvmattan växer sig större i mitt fina hem som jag älskar. Vad gör jag? Hur orkar jag? Vet du vad? Jag orkar inte heller jämt. Ibland bara säger det stopp, nej, tack för mig. Jag kämpar och kämpar för att ha tusen järn i elden, jobb resten av året så jag slipper få min frilansångest och ligger och grubblar på nätterna på hur jag ska hinna med allt jag har kvar att göra den här veckan. Det blir inte njutbart, det blir bara fel. Jag borde istället ta ett vitt papper, rita det jag helst av allt drömmer om just nu på det, sätta upp på kylskåpet och låta min teckning leda mig framåt. En liten trea, en lägenhet som är större än en skolåda så vi kan sätta fart med vår familj. Ett hem utan knivmord utanför fönstret, med fler än ett rum där jag kan göra det fint för mig, för oss och inte bara stanna i dörröppningen för att dumpa av det jag kånkat på under dagen. Men jag får inte klaga. Jag har ju allt. Men ändå ligger jag uppe på natten och undrar när livet ska börja. När jag ska leva för mig egen skull och inte för prestation. Vad tänker du på där på stolen. Inget kanske? Kanske är det just det man behöver ibland. Jag är superrädd för att vakna upp, medelålders och trött, och inte njutit tillräckligt av den här tiden. Men så tänker jag på alla modiga personer runt omkring mig. Ann som tog sin 18-årige son och flyttar till Pheonix från Hornstull i juni. Bara drar med pick och pack, sätter sonen på musikcollage och hoppas på kärlek över Atlanten. På min mamma och hennes väninnor som jag får prata med runt bordet på Sturehof. Konstnärinnan som signade upp sig på nätdejting, valde tio olika fransmän och drog och dejtade ett år i Paris bara så där, på uteserveringar, Vespaåkturer på landsbygden och rött vin i små glas. Det kanske är drömma vi behöver. Allt vi ville ha finns ju här. Där borta, där glittrar det av frihet. Inga krav, lätta steg och frisk luft att andas och helas av. Det blir bättre, du klarar det. Ditt jag är det allra viktigaste så när det med sånt du brinner för. Tänk inte så mycket på materiella saker. Är du frisk, har saker att göra på dagen och älskad har du allt. Resten är bara ångest. Den kan man bli av med, men man måste börja värdesätta sig själv. Tycka att man är värd att vila. A letter I got about having it all and still not be happy. And my answer.
