God morgon! Nu blev det en sån där härlig tidig morgonstund för mig igen. Jag vaknade av att katten låg på min kudde och snusade, jag själv låg lite längre ner med Lynn över mig som en banan. Vi sover ju alla fyra i en 140cm-säng, och oftast känns det som någon form av IKEA-reklam som vi bökar runt. Hade gärna haft en större säng, men vårt åbäke till stomme är en sån meck att jag drar mig för att försöka montera ner och frakta bort. På landet har vi ju en stor säng dock. Men vad gör det, där är vi ju inte? Jag blir så himla glad när jag vaknar och ser att det ligger en bunt mysiga kommentarer i min disqus att godkänna. Då känns det som att bloggen lever och gror. Det gör den också kan jag berätta. Det finns lite grejer att fira som jag gärna vill göra, men jag ska få svar från Aller först på hur. Men snart blir det bloggfir. Jag vill säga tack för det iallafall, tack snälla att ni kommenterar! Vad skulle jag gjort utan det? Inte babblat på så här om ingenting iallafall, för att kunna göra det måste man ju känna sig som en kompis. Jag har haft några ledsna dagar. Jag får det ibland. Det sköljer över mig vad som har hänt det här året och hur hela mitt liv förändrades på ett ögonblick. Eller, hur mina föreställningar om allt skulle bli rubbades. Men för att mildra ångesten över det brukar jag tänka att väldigt få har det exakt så som de tänkt det. De flesta livssituationer vänds ju upp och ner någon gång. Man skiljer sig, träffar en kille som redan har tre barn, får barn mycket tätare än man tänkt sig, kan inte få barn alls. Jag tänker att det är hormoner och sorg som jag får bearbeta nu. Sen när jag har en hel hord av barn (på något sätt) så kommer jag titta tillbaka på den här tiden och tycka att jag var en kämpe och grym. Helt ny som mamma och kanske den bästa mamman jag vet. Eller vi får se vad han säger sen. ❥ Då känns det bra att vakna en söndagsmorgon och må helt mjukt i kroppen. Lycklig? Det är ju mitt bästa. Att ha en dag framför sig som är till minuten planerad och ordnad med saker jag gillar. Som idag. Nu ska vi åka till Strängnäs för Helena har bjudit dit oss på julpyssel och valpgos. Jag har en idé om att vi ska göra kransar! Till dörren, men också till inomhus. Jag hittade ett blogginlägg med 57 olika kransar som blev perfekt inspiration och dessa var mina favoriter: Fint med tunna och spretiga. Kanske lite lättare att svänga ihop en sån också? Den nedersta till höger är ju så gullig och tofsig, haha. Nästan som en karaktär? Men den över den som hänger på ett nyckelskåp är min favorit. Vi får se vad det blir för krans! Vi ska tydligen göra pepparkakshus också. Kanske blir det så här bra? Det är iallafall min föreställning, hehe. Men annars tycker jag det vore fint med enkla kakor man kan hänga upp, i formen av husfasader. Nästan som Gamla stans siluett. Supergulliga att ha hängande i fönstret. Tack igen för förtroendet att ni är mina snälla läsare. Att ni klappar på mig genom internet när jag behöver det. Ni kanske inte alls vet det jämt. För oftast handlar det om att någon skriver att de visst tycker att mina annonsinlägg är bra, och inte alls om något djupare än så. Men det ger pepp och jag känner mig trygg och glad när jag går in hit en tidig söndagsmorgon. Medan killarna och katten sover sött i vår 140-säng. Lugnet innan valp, skogs och pepparkaksstormen. Tänk att det blir en jul till i år! En fin, varm och god jul. Tiden går liksom av sig självt, allt blir bra, det blir bättre och bättre. Man vaknar en söndagsmorgon och är varm och lycklig. Bara en sån sak.
