Det var ju högst spännande att läsa om era fördomar mot mig. Dock var väl en del inga fördomar, utan bara extremt närgångna frågor och rena åsikter kanske. Som klassikern att jag har för tajta klänningar, eller hur mina vänners relationer med varandra och mig ser ut. Men jag antar att man passar på när den fjärde väggen är riven. Jag bad ju om bitiga fördomar, och jag fick en del hårda. Jag är nog tåligare än många tror, men det är trist att en del läsare tog illa vid sig av elakheterna i kommentarsfältet. Själv blev jag faktiskt inte särskilt förvånad eller ledsen, eftersom jag visste att dessa grejerna skulle komma upp. Det var under min kontroll liksom, inte som annars när de bara dundrar in något superprivat hugg när man sitter med morgonyoghurten och är oförberedd. Eftersom ni hade så många fördomar om mig delar jag upp det i flera inlägg. Jag blandar också de hårda från bloggen med de snälla från Instagram så vi får lite lättsammare stämning. Men jag ska försöka svara på allt, och vara så ärlig man kan när det gäller sig själv, för vissa grejer vet man ju inte heller. Men man kan ju ana. Du tycker det är supercoolt och kanske lite skrytigt att Pontus har engelska rötter. Kommer aldrig glömma när du en gång skrev (i försvar? till att du köpt en brödhållare för typ 800 spänn), ”vi äter ju mycket rostat bröd hemma hos oss då Pontus är till hälften engelsman.” - Hehe. Stämmer inte. Men jag tycker att Pontus släkt och historia bakåt är otroligt fascinerande. Hans pappa var ju 90 när vi träffades och hade så mycket historier plus att Pontus gudmor är hans pappas första fru och det intresserar mig väldigt iom att vi inte har det så i vår familj. Dessutom tror jag att Pontus är lite stolt över det, så kanske att jag för det vidare pga det? Dessutom kostade brödhållaren 50€. Du ser Stockholm som det enda alternativet till stad att bo i. - Stämmer inte. Om du menar för min egen del så skulle jag gärna bo i både Köpenhamn och Göteborg en del i mitt liv. Och när jag blir gammal vill jag absolut inte bo i Stockholm, iaf inte på heltid. Du är lättroad och skrattar åt allt hela tiden. Jättehögt. - Är ej lättroad, men skrattar högt åt skämt under bältet vilket få tror om mig. Min fördom är att du inte har hittat meningen med livet och inte vet var du ska börja leta. - Hmmm. Har någon? Vet inte om jag litar på en person som säger att den hittat meningen med livet. Jag tror att du är ännu mer självcentrerad och i behov av bekräftelse än du vill erkänna (och då verkar du ändå lite medveten om en del av det). Att du är högljudd och ganska manierad till sättet, måste höras och synas mest. Även omsorgen om andra (förutom Lynn förstås) handlar egentligen mycket om att du vill stå i centrum och få beröm. - Jag har ju en del grandiositetsproblematik, absolut. Men hoppas det har åldrats bra, med hjälp av terapi etc, men man vet ju aldrig. Min personlighet är ju en showig individ, så är det, och ibland kan det gå ut över andra absolut. Jag bekräftar dock människor omkring mig mycket, tror jag iaf. Visar att jag vill vara med dem etc. Beröm älskar jag, men vem gör inte? Du scrollar ibland igenom ditt eget insta-flöde och tänker "fasiken vad fint mitt liv är" ? - Hehe, nä. Stämmer inte. Fast ibland tänker jag "vad fint flödet är nu!" och ibland "vad himla jävla fult flödet är nu". Du pratar om hållbarhet men är egentligen mest prylfixerad och älskar konsumtion och lyx. Det är mest tur att din smak råkar innefatta mycket begagnat så att du kan odla bilden av att din konsumtion är lite finare. - Stämmer inte. Jag älskar inte lyx, inte om man jämför med andra influencers. Kanske om man jämför med gemene man. Men jag älskar mer att rota i loppishögar, ha min systers havsblöta hår i mitt knä på en folktom svenskt strand än att ligga på en Rivierabeach och dricka svindyrt bubbelvatten. Älskar långa frukostar hemma, inte lyxiga Michelinmiddagar ute etc. Ang. konsumtion så är jag uppvuxen med fyndande och loppis, så det jag älskar är att köpa begagnade saker billigt som är värda mycket. Det har jag gjort sen mitt första loppisfyndade sidenlinne jag fick för en tjuga men min mamma på Röda Korset när jag var 10 bast. Tänkte inte värst mycket på miljön då, försöker desto mer nu. Att du är uppvuxen i en privilegierad miljö skyddad från verkligheten. Att du inte förstår hur vanligt folk™️ lever. Tänker ofta på det när jag lyssnar på podden (som jag ändå älskar) och ni pratar om häääärliga frukostar och en fluffig tillvaro. Hur jag, som sjuksköterska som åker till jobbet kl. 06, knappt hinner ta rast, jobbar över, kommer hem kl. 17:30, ska ta hand om tre barn... ska få till den där drömtillvaron med chiapudding, rostade päron och perfekt bäddade sängar, ingen aning! Och min fördom om dig är väl att det har inte du heller, någon aning om hur det är att leva i "verkligheten". - Vet inte om detta var en fördom? Kanske ändå. Jag vet var jag kommer ifrån, och jag vet också att min blogg och mitt liv inte är en mall för hur folk™️ ska leva utan helt enkelt bara min blogg. Jag började inte för 10 år sedan för att man skulle copy pastea mitt liv, utan för att jag tyckte om att skriva, fota och berätta om min dag. Sen har ju bloggen växt och blivit ett jobb till större del, och då förändras synen på den och mig med det. Jag förstår att vi alla har olika förutsättningar när vi föds, och tycker det låter lite sorgligt att du känner att du måste leva som jag. Det behöver du inte. Låter som ett superhärligt upplägg med fast jobb och tre gulliga barn. Övertid och ingen rast låter däremot apdåligt. Förstår att det gör dig frustrerad. Min fördom är att du och Pontus tycker pruttar är jättekul och att ni ibland går på toa med dörren öppen (kanske dock ej för nr 2?) - Hahahah. Nä. Jag är uppvuxen med en pappa som inte ens svarade på tilltal om han var inne på toaletten. Som att det aldrig skedde. Har fått kbt:a mig genom det med mina vänner som är ytterst prutt och bajs-liberala i pratet. Men hemma håller vi stängd dörr, pruttar såklart men gör ingen grej av det. Du gillar inte små djur - Hmm. Små katter och gulliga saker jo, men inte insekter värst. Fast jag är absolut inte en sån som skriker och gormar när det kommer en spindel eller så, om det är det du menar. Däremot får jag äckelkänslor när jag hittar musbajs i hela soffan och ett hål i en kudde där jag inte vet om den är kvar där inne, död eller levande etc. Du försöker låta överklass när du pratar för att du tror att man är bättre, smartare och mer intressant då. - Stämmer ej. Pratar som kronprinsessan Victoria med blandad Stockholmsk, Göteborgsk dialekt. En fördom jag har är att du inte är så bra på att ta till dig (konstruktiv) kritik utan hellre ursäktar eller bortförklarar det som sägs om/till dig. - Stämmer nog. Din bästa Spice Girl var baby spice. - I wish. Kunde absolut inte identifiera mig med någon Spice Girl. Alla jättesmala och kammat hår. Fick ta sporty spice eftersom jag var den enda i vårt gäng som kunde gå ner i brygga. Du vill gärna ha de rätta politiska åsikterna men är förmodligen inte så insatt i eller intresserad av politik men vill inte erkänna det eller kanske tom tror att du är det. Du röstar åt vänster men har egentligen åsikter mer åt höger. I verkliga livet tror jag att du är en väldigt charmig person som har väldigt mycket energi och är så entusiastisk som du verkar, men kanske inte riktigt lika "snäll" mot allt och alla som du ofta framstår här (vilket ingen väl är? menar alltså inte att du inte är snäll). - Stämmer inte och stämmer. Jag röstar på det som gagnar flest människor, inte mig själv. Om jag är charmig är rätt svårt att säga, det får nog någon annan svara på, och att jag är snäll tror jag att jag är. Dock kan jag bli oerhört stressad om jag är oförberedd på vissa saker. Tex att någon kommer hem till mig när jag inte vet det etc, då kanske jag framstår som "inte snäll" men är helt enkelt bara paff. Att du har ett starkt behov av att alltid vara flörtig (måste alltid blinka med ena ögat) och utmanande (kanske mer innan Lynn kom). Har alltid undrat varför du vill vara så? - Är den minst flörtiga person jag vet. Tycker att jag utstrålar alldeles för lite sexighet mest. Kanske att jag poserar på ett visst sätt som framställer mig så? Det är bara för att jag inte vet hur man poserar framför kameran på annat sätt tror jag. När du är utomlands kan du gå hungrig i timmar bara för att hitta den perfekta restaurangen. - Stämmer. Men inte för content som du säkert menar, utan för att jag aldrig blir hangry utan hellre väntar och äter gott än äter fort pga superhungrig. Att du alltid måste visa hur många vänner du har, som om du måste bevisa ngt. - Stämmer inte. Men jag känner kanske att jag vill visa upp annat än bara småbarnsliv här i bloggen då och då, och då är det roligt att skryta om sina roliga/gulliga vänner! Du köper ofta grejer eller lagar viss typ av mat pga den är blogg/instagramvänlig. - Ja såklart, för det är mitt jobb. :) Men inte för en vanlig middag etc om du menar så. Du gillar inte teak alls. - Stämmer. Fast jag älskade det när jag var nyutflyttad hemifrån. Kanske hänger ihop? Att du inte använder parfym särskilt ofta. - Stämmer! Sen jag fick barn har jag liksom avvänjt mig från den rutinen. Du känner inget behov av att skaffa nya vänner och skulle aldrig anstränga dig för att göra det, men om det väl händer uppskattar du dem mycket. - Stämmer inte. Eller, jag uppsökte Sofia Wood för att jag tyckte att hon verkade lovely och bjöd ut henne på kompisdejt. Jag har en fördom om att du röstar på moderaterna. - Nä. Enligt kompassen bör jag rösta på miljöpartiet men funderar också på vänstern. Jag har en fördom om att du är bortskämd i livet både gällande pengar och familj, en familj som alltid finns till hands så du inte riktigt kan sätta dig in i människor som lever fattigt, är ensamma, eller har det svårt i Sverige. - Ja det stämmer nog att det är svårt att verkligen förstå hur det är att vara ensam och ha det svårt. Jag är superglad över att ha en familj som trots sina problem ändå finns nära mig och kan stötta när jag har det svårt. Det tänker jag ofta på när jag är i mitt djupaste mörker, att jag är tacksam över alltså. Men förstå, nej det är nog svårt att göra. Angående pengar så verkar det vara en fråga som många tycker är viktig att ta upp. Ja, jag har aldrig varit rädd för att inte ha mat på bordet eller kunna betala hyran i tid, så det stämmer att jag är bortskämd med den lyxen. Jag har en fördom om att du slåss inombords av känslor av att du av och till känner dig tom och mörk, och faktiskt inte känner dig lycklig trots allt du har (du är inte ensam om att känna så i så fall! Inget ovanligt eller konstigt!) och försöker fylla detta tomrum med att shoppa extra mycket ibland. Hm...försöker vara ärlig nu ,men känns lite jobbigt trots allt. Usch så feg jag är ? - Stämmer inte. Eller, klart jag blir superledsen ibland och vissa grejer är ju oerhört sorgliga som jag varit med om. Men, jag tänker oftare på allt det fina jag har. Dock är jag inte en sån som skriver på Instagram hur lycklig jag är, hur "blessed" jag är etc. Mest för att jag inte är så som person. Jag beskriver hellre (mest på bloggen) hur det känns när man är orolig, stressad etc. Sen gärna hur det känns när man är peppad, längtig etc också såklart. Just shoppingbiten har nog många fått om bakfoten. Jag har alltså alltid shoppat mycket second hand, mat jag gillar, blommor (i vuxen ålder) etc. Det är en del av min familj och hur vi umgås. Något jag är uppvuxen med och har i blodet. Att shoppa bara för att shoppa. På internetrea, gå på stan etc är inte min grej egentligen. Tyckte det var mysigt när jag var föräldraledig, men då handlade det nog mer om barnvagnsmyset än om ett inre mörker etc. Du köpte huset på Gotland på grund av "Alla andra har det". - Stämmer inte. Jag köpte det för att jag ville gå vidare i livet med min familj. Behövde något stort och fint för oss efter all skit. Du använder ofta att du är småbarnsförälder som en ”ursäkt” för olika saker tex att gå och lägga dig tidigt, gå hem från en fest osv, vilket du tycker är en väldigt skön fördel med att ha blivit förälder. - Stämmer inte. Går aldrig på fester! Så tråkigt. Saknar det, fast jag vill alltid gå hem tidigt. När du går på fest/dricker alkohol i sociala sammanhang brukar du skoja om att du är vild och galen typ ”Nu festar mamma till det” fast du vet att det går väldigt lugnt till. - Hahahaha. Nä. Stämmer inte. Men första tio minuterna går självklart åt till att prata om hur himla underbart det är att vara barnfri just nu och dricka vin! Du kan ibland tröttna på att hålla upp din image (ekologiskt, lantligt, gammaldags, ordentligt, vackert osv) och vill dricka dig full, äta på Mcdonalds, shoppa nya grejer som du egentligen inte behöver, gå i mjukisbyxor och låta disken stå framme, vilket du såklart gör ibland du är ju egentligen som vem som helst ;) - Stämmer lite. Du är mobilberoende - I sommar har det blivit för mycket. Skyller på värmen absolut. Du är rädd för insekter, vilket stör dig lite eftersom du vistas mycket på landet. - Stämmer inte. Är väldigt lite rädd för insekter faktiskt. Men jag hatar när saker blir för mycket, typ tusen flugor i mitt kök som därför aldrig blir rent etc. Du är tudelad till att du tillhör en känd familj. Å ena sidan har det fört med sig många fördelar (ta sig fram i karriären, kontakter, ekonomiskt osv) å andra sidan är det jobbigt att alltid behöva försvara sig och du känner att du behövt bevisa att du faktiskt jobbat och står på egna ben. Det är dock det förstnämnda som väger tyngst ;) - Stämmer. Fast den negativa anledningen är nog mer att det är jobbigt att allt det som gör ont i en familj (skilsmässa, sjukdom etc) blir så exponerat och kan smyga fram när man minst anar det och göra en ledsen. Du var först i din umgängeskrets att få barn och du är mycket nöjd över detta. - Stämmer ej. Var dock först med att gifta mig! Mycket nöjd över det, hehe. Du har alltid haft pengar. - Stämmer lite. Eller. Jag har varit fattig student och jobbat svart på café och snott slattar på krogen. Men jag har alltid vetat att det finns ett supportsystem etc om det skulle bli riktigt knapert. Du har ridit på dina föräldrars framgång. ? - Så svårt för mig att säga något om det. You be the judge! Utifrån mitt perspektiv är det så himla knepigt eftersom jag inte har några andra föräldrar att jämföra med. Jag har försökt hitta mig egen väg men är såklart färgad av mina föräldrar och av att växa upp i en familj med kändisar. Men jag är ingen lat person eller en som namedroppar mina föräldrar här och där för att verka bättre och få fördelar. Om jag blivit särbehandlad pga mitt efternamn, säkert! Du älskar att prata skvaller och kan vara lite dömande. - Stämmer och stämmer inte. Älskar skvaller och skämtar nog småelakt med kompisar om sånt, men vill verkligen inte vara dömande. Tycker inte om att prata illa om folk och sucka etc, utan hellre fnittra om du förstår hur jag menar. Du har stort självförtroende. - Säkerligen. Du är välbärgad. - Jag har en lön på 26 000:- varje månad efter skatt och tar ut en aktieutdelning på 135 000:- om året. Vilket man kan kolla upp antar jag? Plus att jag äger två fastigheter, fast jag är ju väldigt belånad också. Så, ja, stämmer? Du är alltid piffad. - Absolut inte. Stämmer ej. En fördom är att ni inte läser mycket utöver barnböcker för Lynn; ni skaffar böckerna man *ska* läsa men de blir mest och ligga på nattduksbordet. - Pontus läser konstant. Jag läser ytterst lite. Förutom Alfons då, det läser vi varje dag. Du har aldrig haft besvär med dålig hy. - Stämmer om du menar ansiktet. Kroppen är alltid dålig då jag är väldigt torr och knottrig. Men vem bryr sig egentligen? Känner jag nu. Inte när jag gick i sexan.
