foto → Hej Elsa! Har en fråga om inredning, jag är 24 och har bott i två lägenheter och nu ett torp på landet. Jag är dock kvar i ”man taget vad man haver”-inredningen som jag hade till min studentlägenhet, och har sjuuukt svårt att ta mig ur den stilen/möblerna/prylarna. Drömmer om så många andra fina stilar - särskilt nu när vi renoverar/rustar upp lillhuset. Hur gör jag för att lämna min/sambons gamla ”skit” bakom oss? Tack för svar! Kram Emma Hej! Intressant fråga med många bottnar. Samtidigt som jag känner att man inte ska slänga eller skrota grejer bara för att man spontanshoppade dem i tonåren tycker jag att det är en god idé att sakta med säkert bygga upp möbelsamlingen man ska ha resten av livet. Drömmen vore ju att ha så pass klassiska vackra möbler att oavsett var man bor passar de in och kan hänga med genom alla stilar. Oavsett om det är en liten lägenhet i stan eller ett torp på landet. Så jag förstår din känsla, att du kanske vill ha något mer passande till det gamla huset? Bästa tipset när man inreder om är att tömma rummet och ta varje sak en i sänder. Vad är detta? Är den gammal? Är det arvegods? Älskar jag den? Hur köptes den? Var det en trend, behov, eller varför? När man svarat på de konkreta frågorna och inte bara gått på känsla kan man ta kontroll över sin inredningsstil och börja bygga upp den som man har resten av livet. För hem kan skifta i stil, storlek och ålder. Men ett vackert gammalt skåp, en kvalitetsmatta, klassiska sköna stolar, favoritporslinet etc, det kan man ha för evigt. Så börja rensa pö om pö. Gör dig inte av med allt på en gång, för då kommer du ändå bara spontan eller hetsköpa ersättningsprylar direkt. Utan prata ihop dig med sambon om vad som behöver bytas ut och börja lägga bevakningar på auktionshus och gå på loppisar. Fråga också runt bland vänner och släkt om vad som finns i gömmorna. Anpassa självklart möbler efter hemmet, men framför allt tänk vad som håller för evigt. När du har de där föremålen du älskar kommer stilen komma naturligt. foto → Hej Elsa! Vilken härlig blogg du har! Jag har en fråga som du gärna får ta med i nästa frågestund: Jag och min partner funderar och drömmer mycket om sommarhus. Planen har länge varit att köpa ett litet torp någonstans i Sörmland som vi kan renovera tillsammans och där våra barn kan få växa upp och spendera långa sommarlov och härliga hösthelger. Då vi bor i Stockholm vill vi ha ett tillgängligt hus som vi kan spendera all ledig tid i, inte bara på sommaren. MEN... Vi älskar Gotland. Varje gång vi åker dit på semester både innan och efter vi fick barn känns det som att komma hem. Vi har bilat från norra till södra delen, bott i stugor, på vandrarhem och fina hotell. Jag har strosat runt på kullerstensgatorna i Visby både med gravidmage och nu barnvagn. Men vi har alltid sett Gotland som ett semestermål. Efter den senaste resan till ön (och kanske i kombination med att jag slaviskt läser dina inlägg därifrån) väcktes ändå tanken om att det kanske är där vi ska köpa hus? Så till frågorna: Hur tänkte ni med avståndet och resan? Känns huset tillgängligt eller blir resan ett hinder? Behöver ni planera mycket för att få ihop resor och förboka båtbiljetter? Tror du att ni hade spenderat mer tid i ett hus säg en timme ifrån stan, eller är det (som jag tror) så att det fysiska avståndet ifrån Stockholm är något positivt? Oj. Många frågor och långt mail. Men du kanske förstår vad jag fiskar efter, hur gick era tankegångar innan ni slog till och köpte huset? Hej! Jag ska absolut försöka svara på dina frågor om sommarhusdrömmar, men kommer göra det helt utifrån egen erfarenhet. Om någon annan i kommentarsfältet har något att tillägga så kör, kan vara bra att höra lite olika vinklar på sånt här innan man slår till. För oss började det med att mitt landställe på Gladö (ca 30 min från Sthlm) mer och mer blev en lyxförort och mindre och mindre ett sommarstugeområde. Det lantliga landskapet med de små torpen gjordes om till enorma nybyggda hus med marinor och grusvägarna till asfalterade med rödljus och trottoar. Så för mig var det viktigare att hitta ett lantligt ställe med mycket natur än ett ställe nära stan. För ju närmre stan, desto mer urbaniserat, tänker jag. Jag är också uppväxt med att bila till Stockholm från Göteborg efter varje skolavslutning och sen ha sommarstället en halvtimme bort, och även om saker blir romantiserat i minnet älskade jag mitt land mer förr. När det var ett projekt att ta sig. I tonåren när vi hade en busstur bort åkte vi aldrig dit. Så det var nog med det i tanken som vi började titta på Gotland. Plus att Pontus mamma har ett hus i Strängnäs ca 1 h bort från Stockholm med bil inåt Sörmland. Hon har ju i sin tur ett torp på Öland för hon tycker att huset i Strängnäs skog inte är tillräckligt lantligt, haha. Jag tror att avståndet till landet är bra om man som jag älskar att längta, drömma och bygga bo. Jag vet inte om jag skulle ta lika bra hand om huset om det låg en timme från stan med bil. Jag tror också att jag skulle åka in till stan mycket oftare, ursäkta mig med jobb och inte få den där ro-känslan som jag behöver. Jag svettas ju ut stadsstressen i ett par veckor innan jag landar på sommaren. Gotland är ju en ö och jag tror att det bidrar mycket till charmen. Saker bevaras där, det går långsammare, det tas om hand om bättre och allt är i naturens händer. Är det strömavbrott så är det över hela ön och länge. Det är helt enkelt ett annat tempo. Ett tempo jag behöver i mitt liv. Angående planering etc så är det halva nöjet tycker jag. Att ha Gotland inskrivet i kalendern och längta och veta. Vi åker ju inte varje helg precis, men ett par gånger om året förutom den långa sommaren. Två ggr på våren och två på hösten. Det underlättar för oss som är frilans också, man kan stanna en vecka i taget då. Men Gotland är nog inte rätt val om man vill åka varje fredag efter jobbet. Å andra sidan är det rätt val om man älskar ön. För gemenskapen här får man inte riktigt på fastlandet tycker jag. Även om man har hus på olika sidor av ön, det tar en timme att ta sig till varandra så gör man det för det är på ön. Så funkar det inte riktigt på fastlandet. Där är man mer ensam. Och iallafall vi i vår familj behöver människor att bjuda över på middag, barn att leka med, familjer att övernatta hos etc. Och jag undrar om min familj skulle komma och stanna så länge och känna sig så hemma som de gör nu om vi hade hus någon annanstans. Det är något med att ta sig över vatten, det är heligt på något sätt. Man stannar längre, man varvar ner mer. Man behövde mindre, man gör mer själv. Eller så är jag bara superpartisk. Oavsett så fattar jag känslan. Har man väl börjat tänka på sommarhus är det svårt att släppa. Det förlänger livet på ett oerhört häftigt sett. Man ser traditioner i ett nytt ljus. Det är som med barn. Och precis som med kids så tror jag att man älskar det man får. Bara att ha något litet att rå om, det är underbart. Förlåt för långt svar, här kommer några korta: Hur tänkte ni med avståndet och resan? Det tar 3 timmar med färja och sen 50 min med bil. Det är som det är. Hade det tagit längre tid hade jag åkt ändå. Det är Gotland och inte avståndet dit som är grejen för mig. Känns huset tillgängligt eller blir resan ett hinder? Längtar hela resan. Har aldrig sett den som ett hinder. Vi tillbringar ca 3-4 månader om året där, men det kan vi ju för att vi är frilans. Behöver ni planera mycket för att få ihop resor och förboka båtbiljetter? Pontus är ansvarig för allt båtbokande, och det verkar inte vara så knepigt. Det florerar rykten om rabattkoder etc på båten ibland och så brukar vi låna mammas eller pappas bil, så då känns det alltid som att man gör en bra deal. Tror du att ni hade spenderat mer tid i ett hus säg en timme ifrån stan, eller är det (som jag tror) så att det fysiska avståndet ifrån Stockholm är något positivt? Jag tror att vi skulle flacka runt mer, inte få de där ostörda veckorna som vi får nu. Jag vet inte om ett hus närmare stan hade gett lika mycket lugn och ro. Hur gick era tankegångar innan ni slog till och köpte huset? Vi visste att vi ville ha ett gammalt, helst kalkstenshus på Gotland och att det inte fick vara för mycket att renovera. Plus att vi hade 2,5 miljoner som budget. När vi hittade ett hus som hade alla de egenskaperna slog vi till! Det tog ca en månad. Lycka till med allt! → Hej, en sak jag undrar: du skriver ofta, att ni haft lunch medan Lynn sov. När äter han lunch alltså? Men något annat tänkte jag också fråga. Du uthyr ju många brudklänningar. Uthyr du också festklänningar och bestyr? Jag är bjuden på bröllop och har en hel fin klänning - som tyvärr är svart. Tycker du att det går bra ändå med blå sjal eller sådant? Du pratar ju ofta med brudar... Kram! B. Hejhej! Lynn äter lunch innan oss ibland. Då och då blir han hungrig vid 11 redan och då är inte vi hungriga. Så oftast får han en korv med mos eller så har vi mat hemma från igår som han äter. Sen somnar han vid tolv och då kan vi äta i lugn och ro sånt som vi gillar men inte han. Detta är på helgerna alltså. På vardagarna äter han ju på förskolan. Men oftast äter vi samtidigt. :) Jag hyr sällan ut festklänningar, mina kunder är främst brudar. Idag tycker jag att en svart klänning är helt okej! Men om du är osäker fråga brudparet. Tråkigt att känna sig obekväm och osäker på ett bröllop pga färg. Om du tvivlar så fråga! Det kommer såklart gå hur bra som helst, är jag säker på. Kram!
