I dagens Metro kan man läsa om hur glad jag är över alla fina brev ni skickar till mig! Sanningen är att ett färgglatt kuvert bland räkningarna livar upp vilken grå tisdag som helst. Bara för att visa hur duktiga ni är kommer här en dikt signaturen E skickade till mig förra veckan. Jag bara måste dela med mig av den för det var så vackert skrivet. Ellinor, om du har en blogg måste du säga till så jag kan länka! Det är den första dikten jag fått tror jag, så tack! Den var hemskt fin. Dock vet jag inte riktigt om alla orden är rätt. För det är det bästa med handskrivna brev, de är personliga, och ibland får man gissa sig fram. Hon klär på sig sin klänning målar hans röda kärlek på läpparna, pudrar lite rosig vardagslycka på kinderna låter Stockholmsnattens klara svärta lägga sig längs med ögonfransarna i hennes händer kan man skymta kantareller, tassar, penslar och en och annan vän Kanske dansar hon där hon går över gatstenen kanske flyger hon lite lätt ibland Vargspåren bredvid henne händer henne om och om igen så inget regn kan vara riktigt hemskt; fredagen hänger redan i strumpebandet lyfter hennes klackskofötter trots att tisdagen råkade vara grå aldrig slår hennes klackar rot ändå ser man allting blomma, ändå ser man hur hon dansar över gatstenen flyger lite lätt ibland Translation: I'm in the magazine today talking about letters. And here's a poem from a reader.
