pics: hello valerie. "Vet du Elsa? Jag är en enormt självkritisk ung flicka som ibland blir helt vilsen i alla kritiska tankar om mig själv, helt instängd och rädd. Det kan gnaga sönder mig, denna självkritik och ångest, få mig sömnlös samt hindra mig att ägna mig åt livet. Framför allt kritik för utseende och kropp fyller och begränsar mig ständigt. Men så trycker jag mig in på din blogg och möts av en av de vackraste unga kvinnorna jag sett, med en underbar lägenhet, en mycket stilig man och ett jobb som ser ut att vara riktigt roligt och kreativt stimulerande. Du inspererar till ett liv där lycka och glädje står i centrum, du har inte ångest över ett par kakor och sitter inte hemma och deppar tvivlandes över din potential, utan du är ute bland vänner, omgiven av vackert fotograferade miljöer. Det slår mig att du aldrig skulle vara där du är idag om du tänkt som jag, det slår mig att livet erbjuder så mycket vackert och att det är så onödigt och sorgligt att hindra sig själv från att ta del av detta. Varje människa har så mycket potential, ett liv att leva, kärlek att få och ge och nya platser att upptäcka, historier att uppleva och berätta vidare. Du kanske sitter hemma med ångest dagarna långa, vad vet jag?.. man jag har svårt att tro det. Bilden du målar upp, vilket är det enda jag kan utgå ifrån ispererar mig iallafall till att sluta trycka ner mig själv och börja titta upp, du ger mig hopp om livet. Och jag ville tacka dig så hemskt mycket för det." - alice Alice, du gör mig så himla varm och lycklig. Fast först ledsen såklart. Tänk vilken lyx att ha allt det du beskriver. Jag har mina dagar också såklart, fast de är inte långa och ångestfyllda, utan mer trötta och orkeslösa. Jag vet att jag duger, precis som du gör. Jag har något som ingen annan har och om någon inte skulle se det går jag bara vidare. Livet är för kort för att slösa på onda tankar. I min släkt har man aldrig sagt förlåt. Flera år har gått utan ett ord och så vips en dag är man vänner igen. Så vill inte jag ha det med mig själv. Jag vill kunna bli äldre, lära mig och våga bli tröstad. Att det finns fler vackra saker runt mig än någon annan tvivlar jag på, kanske letar jag efter dem mer? Jag är glad att du ser hopp, för det finns det så det räcker åt alla. Jag får mer av det varje gång en tjej kommer fram till mig och säger att jag är grym. Det växer inom mig och blir som en giganstisk fransk bakelse, finutsikt, mary janes eller rosa pelarpaviljong. Jag önskar jag kunde säga tillbaks till var och en av er hur bra ni är, för utan er skulle jag aldrig öppnat mig mer än litegrann, slutat få kommentarer och sakta försvunnit ut ur bloggeriet. Nu är jag här för att stanna! Struntar fullständigt i sura kommentarer eller prestationångest. Nä, ni är som en snäll mamma som packar ens gympapåse, blinkar med ena ögat och puttar iväg en till gymnastiklektionen med löpning i skogen. Fem kilometer? En baggis. a comment and respons, read it in english by clicking the flag.
