Prick nu börjar min bästa årstid! Man får ha solglasögon och klänning, med en varm och gosig halsduk till. Sensommaren är så himla romantisk tycker jag. Kantarellplockning i skogen, djurgårdspromenader och framtidsplaner. För ett år sen vid den här tiden var jag på Popaganda, läste era bloggar och summerade sommaren. Dessutom tog jag mitt kanske hittills största karriärssteg, jag sa upp mig. Nu så här i efterhand kan jag se att det var det bästa jag gjort. Jag blev modig, såg den stora bilden och började komma på små idéer som blev till stora jobb. Nu har jag tex gjort min personal shopping till en fullfjädrad stylingtjänst och klär till exempel Isabel Adrian i vintage. Dessutom har många brudar fått gifta sig i mina klänningar den här sommaren, och jag har fått nytt jobb! Det roligaste jobb jag haft. Inreda hos vanliga personer med ovanlig fantasi. Så mycket har hänt på ett år. Fast det viktiga är ju det gamla vanliga. Vargen och jag är fortfarande gifta och glada, vi bor kvar på bästa knivsöder och mina vänner dansar fortfarande på kladdiga högtalare med mig och gör korttricks på gatan. Nyheter kommer det iofs många till. Som ni förstått bär jag på hemligheter. För att avrunda tänkte jag dra det vinnande bidraget i semesterminnestävlingen jag hade för hundra år sedan. Fastän det är sent känns det bra att blicka tillbaka på svettsoliga stranddagar nu. Lite melankoliskt och inte bittert alls. Jag ser så oerhört mycket fram emot hösten! Först kommer några jag tyckte var extra fina, och allra sist ut har vi vinnaren i vanlig ordning! - I våras var jag och min mamma i Paris. Vi letade efter en viss gata i Montmartre som skulle ta oss upp till en fin park med utsikt över stora delar av Montmartre. Vi stod vid en korsning när en kortkort dam i hatt, mörk uppsatt hår i knut och lång, lila kappa kom till oss och på franska frågade mig och mamma om vi var lite vilse (både jag och mamma pratar franska) och vi sa att jo, vi letade efter en viss gata. hon gestikulerade sedan vilt med armarna, pratade på i en rasande fart, engagerade massa andra människor i äkta fransk anda. Hon lyckades aldrig guida oss rätt, men det visade sig sedan att gatan var en parallellgata till den vi gick på. Men det gjorde ingenting, för att fått ett par minuters pratstund med en riktig Montmartrefransyska var mer än jag kunde önska mig. - Johanna - När jag och min numera äkta man, nykära och lyckliga, bodde en weekend på fina Hotell Rival vid Mariatorget. Det var varmt, vi var glada, vi åt god mat och hånglade. Sista dagen gick vi till 7 Eleven på hörnet och där stod R som jag inte pratat med på flera år. Han log förvånat, sedan sa han: "förlåt att jag var så dum den där gången." - Mimmi - Ett av mina bästa semesterminnen är från Japan. Jag var 15 år och hade genom ett vänortsprojekt fått åka till Tobetsu, en liten stad i norra japan. Det var kanske inte tänkt som en semester, men för mig och mina klasskompisar var det ett semesteräventyr utan dess like. Vi bodde hos japanska familjer och fick på dagarna åka runt på olika officiella besök och aktiviteter. När det blev dags att resa hem åkte vi inte direkt tillbaka till Sverige. Vi hade blivit inbjudna till The World Expo som det här året hölls i Nagoya, i södra Japan. Själva utställningen var måttligt rolig och jag minns att jag mest kände mig som en trött svettig jätte i ett hav av millioner japaner. Men när jag står där och suckar för mig själv hör jag någon ropa till mig på svenska och när ansiktet till rösten dyker upp är det en japan. Märkligt tänkte jag och trodde att jag fått solsting. Det var inte solsting. Det var en japansk kille som, visade det sig, hade pluggat svenska i en liten svensk stad, bara några kilometer från min hemstad. Jag var 15 år och hade precis blivit förälskad för första gången. Jag glömde värmen, människorna, mina trötta fötter och hade bara ögon för honom resten av dagen. För det blev bara en dag. Sedan flög vi tillbaka till Sverige och jag såg honom inte igen förrän ett halvår senare. Han var då tillbaka för att besöka sin gamla värdfamilj, och vi fick ännu en dag tillsammans. Sedan blev såklart inget mer mellan oss, det är ganska svårt med hela världen mellan sig. Men vi höll kontakten och nu i augusti, nästan 7 år senare, kommer han tillbaka till Sverige. Det är ett gammalt minne, men det är en pågående historia. Vem vet vad som händer. En sak är säker, jag kommer aldrig glömma när vi stod där på perrongen, två nervösa tonåringar, båda för blyga för att ta första steget. Vi kramades, och precis innan vi skiljdes åt stannade vi upp och kramade varandras händer. Det var som för att säga att det här var något speciellt och att det trots allt inte var ett ”hejdå”, snarare ett ”vi ses igen, någon gång”. Och nu ska vi som sagt ses om blott några veckor! - Matilda - Mitt finaste semesterminne kommer att skapas den 20 juli klockan 8 på morgonen ungefär. det har alltså inte inträffat ännu. Jag är pirrig och förväntansfull och räknar ner dagarna (bara två veckor en dag 12 timmar och 40 minuter kvar) och skriver mentala planeringslistor på fina saker att hitta på. parkpicknick, uteservering, kvarterspromenader, vin i fönstret (fast han inte är så förtjust i vin men dricker det för att jag gör det), sängfrukost och många många många pussar. Jag kan nämligen inte tänka mig något finare semesterminne än de jag kommer ha när min käraste som bor ett land bort och som jag inte träffat på över en månad rest hit för att hälsa på mig i tre hela underbara dagar. - Julia - Mitt bästa minne var när jag var i Israel en sommar för att skriva min uppsats. En dag åkte jag ut till stranden utanför Tel Aviv, för att hjälpa en grupp israeliska volontärer som hade tagit dit palestinska barn och deras målsmän för att de skulle få se havet och spendera en dag på stranden. De hade hållt på i flera månader för att fixa tillstånd till alla och för de flesta av barnen var det första gången de såg havet, fast de bor bara 40 minuters bilresa därifrån (muren och vägspärrarna och svårigheterna att få tillstånd gör att de inte kommer dit). Det bästa var nog en liten flicka som var jätterädd de första tio minuterna, som höll mig krampaktigt i handen först - sen badade hon konstant i tre timmar och ville aldrig komma upp. Och så tanterna som var med sina barnbarn och "smygbadade" lite diskret såklart. - Erika Grattis Erika för ditt fina och otypiska badminne! Dianakamerahalsbandet kommer på posten! Puss! Some of the reasons I love fall (like wearing sunglasses and knits) and some of your vacation memories!
