? "Kära Elsa, Har dragit mig för att lämna denna kommentaren men nu bara måste det ut. Du är alltid så satans snygg. Inspirerande outfits och välvårdad frissa. Men. Dina skor!!!! De ser förfärliga ut. Smutsiga, oputsade och här på bilden ovan är de dessutom trasiga. Ovårdade skor är lite som skit under naglarna. Blir liksom lite smolk i bägaren. Kom igen babe, ut och fixa nya. Alt gå till din skomakare och köp en sån putsborste att ha i väskan. Lovar, du kommer känns dig ännu hetare med välvårdade skor. Puss" Nu är det dags för en läsarkommentar igen! Jag plockar ju fram kommentarer som sticker ut ur mängden då och då och lyfter upp dem till ett eget inlägg. Kanske för att de väcker frågor hos mig och då kan det ju bli en intressant debatt, tänker jag? Kanske för att det är skönt att inte ta allt personligt jämt och att lyfta något till allmänheten och inte bara ligga själv med det i sin mobil en torsdagsmorgon i sängen när de andra sover så skönt. Kommentaren ovan var lite extra spännande, för den tyder på en trend som jag tycker är intressant. Men också på hur olika vi ser på saker och ting. För enligt mig, som ja upp bilden på skorna ovan i trappan för att jag tyckte det var fint, är detta ett par urtjusiga skor och vad gör det att en pärla har trillat bort? Men i någon annans ögon är detta helt orimligt smutsiga och dessutom trasiga skor. Hur olika vi kan se på det! Hela mitt liv har jag hört folk kommentera min mammas utseende. Hon var jämt på sämst klädd-listan när jag växte upp och många kommenterade hennes kläder som fula. Nu skulle jag säga att hon typ är den bäst klädda 60+ aren jag vet, men ändå kan folk inte hålla tillbaka att säga saker om hennes hår. "Åh, du som är så snyggt klädd och slank, varför fixar du inte håret bara så skulle det vara perfekt!". Som med mina skor här då. Om jag bara hade perfekta skor skulle min look vara komplett. Säger de som säger så här till folk de följer på sociala medier så till sina vänner också? Eller är detta bara nåt som gäller människor som tar plats i sociala medier och liksom ger sig själv rätten att synas? Kommer att synas med ett ansvar? Måste man ha nyputsade skor när man visar upp dem? Är vi så ovana att se oputsade skor och platta frisyrer på offentliga människor att vi inte kan hålla det inne utan att det "bara måste ut"? Jag kommer ihåg när jag var på loppis en gång, bakluckeloppis i 30 graders värme med Lynn nyfödd i en gammal vintagevagn, och en tjej kom fram. Först såg hon superglad ut, för hon läste uppenbarligen min blogg eller kollade på Äntligen hemma som jag var inredare för då. Men sen ändrades hennes min lite och hon frågade "Varför har du inte rött läppstift på dig, som du brukar?". Jag fattade ingenting. Jag var ju på loppis med min nyfödda unge. Jag tror inte personen tänkte så långt. För vem vill ha rött läppstift när man bebissnusar? Men det handlar om bilden av någon man har i sitt huvud. Bilden av hur man själv hade klätt, borstat eller skott en person i offentligheten. Jag tycker det är skönt att ha ett hål i strumpbyxan, lite skit under naglarna och kisar mig gärna fram genom livet. Det är så skönt att inte syna allt med lupp. Jag är alldeles för slarvig för det. Jag har lärt mig att vara förlåtande mot mig själv och att jag aldrig kommer bli en sån där välpolerad person med ordnad troslåda och handfat utan tandkrämskluttar. Kanske är det en styrka? Kanske kan några fler som inte heller putsar skorna känna igen sig i mig och inte stressa över det något mer? Finns så mycket saker man ska leva upp till. Jag orkar inte behöva tänka på skorna också. Men andra gör det tydligen. ?
