Här kommer era texter om var ni finner inspiration från den här tävlingen! Alla var så himla fina, ni är verkligen seende människor med spännande historier att berätta. Här kommer ett knippe av de jag gillade allra bäst, och den som vann kamerahalsbandet, det är den sista. Puss! Trevlig läsning, och klicka på bilderna för att hamna på källan! - Min inspiration finner jag i spökhus - Karen Blixens vackra noveller - stumfilmer (eller andra filmer där jag stängt av ljudet och ersatt med musik från The Cure) - vackra fotografier att förlora sig i (tex när man en höstkväll vandrar runt på Fotografiska) - det oväntade - sitta och fika på Kulturhuset och lugnt iaktta alla människor där nere på Sergels Torg i rusning - Dr Snuggles (Kosmoskatten! häxan de talande träden...) - människors ögon - dikter och noveller av Karin Boye - tystnaden - vackra tidningar - sitta i skogen på en fin blommig filt och dricka te ur en vacker kopp med guldkant - Gamla Stan kvällstid när snöflingor sakta dalar ner - havet när det stormar och när det tiger - se in i levande eld - Fragglarna - läsa gamla vackra hemska dagböcker - vackra barer - Edit Piaf - alla filmer med Marilyn Monroe...... Men mest inspiration får jag nog av att gå i Hagaparken i klänning och med vackert stjärnparaply när det höstregnar. - När jag så henne första gången stannade tiden lite grann. Hennes person och utstrålning lyste igenom tv-tutan och knockade mig helt ur fattning. Brunt vågigt hår, gröna kattögon, bruna brougues. Den coolaste, snyggaste jag någonsin sett. Hon strålade då och jag upptäckte att hon gör det tusenfalt mer i verkligheten. Vilken kraft, Eliot Sumner. - På väg hem från en hemmafest hos någon kompis kompis. Trött, tung i huvudet med en långsamt avtagande fylla på väg hem långt före de där populära typerna som regerar på festerna med sina polerade yttre och fyndiga kommentarer. De där som alltid får hångla på lördagarna. Nej, för hur mycket jag än skulle vilja vara en av dem, kommer jag aldrig riktigt ta mig in till den inre cirkeln. Så plötsligt kliver ett gammalt par på bussen. Inget vidare speciellt med dem. Fullkomligt ordinära. Om det inte hade varit för den där glöden som fanns i deras ögon. Den där lilla gnistrande lågan som syntes. Det strålade om deras kärlek. Trodde jag sett riktig kärlek innan, har läst alla de där dikterna, lyssnat på alla de där låtarna. Det här var något mer, något större. Nu vet jag vad som är värt att kämpa för och söka efter i livet. Det handlar inte om att dra det roligaste skämtet på rasten eller att vinna pojkarnas uppmärksamhet på festen. Deras kärlek var min största inspirationskälla till livets alla vägar! - När jag är bortrest och det inte finns något piano att spela på eller någon gitarr att låna och jag inte har packat ner mig kamera och jag kanske går runt ensam på platsen där jag tillfälligt bor, då. Då brukar jag plötsligt känna mig inspirerad. Det är som att jag behöver få en paus från alla instrument till kreativitet jag har tillgång till för jämnan, för att känna att jag verkligen har någonting att säga. Och sen när jag kommer hem till min kamera och mammas gitarr och jag får sitta och spela på mitt piano då är det helt underbart. Och det kommer nog vara den starkaste känslan jag vet, ända tills jag blir kär för första gången. - jag är ganska ung, bara 19 år och bor i en liten stad dalarna där jag inte riktigt passar in. det är så mycket hembränt, sportskor och bilar här och jag längtar tills jag får bo i en stor stad. där det händer saker där jag kan gå på häftiga klubbar, jag villl kunna ha fantastiska 40-tals klänningar och vara superfin i håret fast det bara är en tisdag utan att alla tycker att man är konstig. så jag inspireras av alla dom drömmarna och framtidsplanerna jag har, när jag ska få göra allt det där häftiga som ingen gör här. jag inspireras av tanken på att snart är det slut på allt tråkigt småstadsliv och att jag snart ska få leva på riktigt. - Jag får inspiration av flickor med långt hår, mörka moln och av djur som tassar runt i skogen. - När jag var i Upssala förra helgen, såg jag ett par i fyrtioårsåldern, de höll varann i handen och när de skulle gå åt olika håll pussades de säkert tretton gånger och sen höll de i varandras händer så långt det gick fast de gick åt olika håll, tills bara fingerspetsarna nuddade. Sen gav han henne en slängkyss! Då måste man ju bara vara superkär och jag hoppas jag är precis likadan när jag är fyrtio! - Jag inspireras av mina fina vänner runt omkring mig, jag jobbar mycket med skulpturer, och jag haft turen att ha vänner med otroligt vackra drag, speciellt krokiga näsor och sneda ögon. Sånt gör att mina fingrar bara jobbar på. När jag läste form för länge sen så tjatade alltid min lärare om att man behöver skissa, planera, innan man på påbörjar ett nytt projekt. Men då har jag oftast redan tröttnat. Men en dag så insåg jag att inspirationen fanns framför mig, bara genom att titta på min fina killkompis som har alla de där dragen som bara får mig att fortsätta utan att titta på klockan och gå hem. Och sedan så träffade jag en fin kille som påminde om allt det där jag har skapat och dessutom min fina vän, och det var nästan som att träffa på mina egna skapelser. Sen dess så har jag knådat och gipsat krokiga näsor och breda käkben tills jag somnar med huvudet fullt av nya spännande idéer. - Jag har sjukt många inspirerande kvinnor i mitt liv, både som jag träffar på riktigt och som jag får följa via nätet. Jag inspireras av alla dessa kvinnor som gör sjukt cool grejer, typ är förbundsordförande för stora ungdomsförbund, jobbar som konsult på häftiga pr-byråer, tar sig igenom depressioner och lyckas komma ut på andra sidan, vågar köpa en häst bara för att den är så fin eller vågar söka praktikplatsen alla drömmer och till och med får den - samtidigt som de har tid för andra kvinnor i sin närhet. Som är vänner och inspirationskällor, som stöttar och peppar till 100% när det bara regnar ute. Inget gör mig så inspirerande som dessa kvinnor och att det är okej att man får vara sig själv med dem. - Jag läser konst på en folkhögskola i Skåne. Och på sista tiden har min inspiration verkligen legat på noll. På helgerna arbetar jag på ett badhus för att kunna ha råd att bo på internatet. När jag skulle moppa golvet inne på damernas omklädningsrum och tog ett djupt andetag för att klara av det sista av dagen, kommer en liten pojke på kanske fem år fram och frågar om han får "dra i spaken" som kramar ur allt vatten. Han trycker med hela sin kropps kraft och lyfter från marken samtidigt som vattnet pressas ur. Han ler och går sedan nöjt därifrån. Det inspirerade mig. - Jag inspireras av människor jag möter på gatan och bara hinner se en snabb glimt av. Till exempel fanns det en flicka som brukade stiga av tåget samtidigt som jag steg på. Hon hade långt, nästan vitt, lockigt hår och knallröda läppar. Jag gick på högstadiet då och tyckte att hon var det finaste jag sett. Man skulle kunna säga att de några glimtar jag såg av henne hade en stor inverkan på vad jag tilltalas av estetiskt och hur min klädstil ser ut idag. - Jag går till evolutionsmuseet och tittar på döda djur i glasburkar och tänker på oändligheten - jag får inspiration av musik. häromdagen hade jag beatles-söndag, drack te och när solen sökte sig fram genom de gulnande löven tänkte jag på pojkar i smala byxor med gitarrerna alldeles för högt upp. jag slog upp laptopen och började skriva. mest bara för att. det blev ännu en historia om mina bästa figurer. - Jag brukar hitta den under täcket. När drömmen kommer närmre och allting är genomförbart men bortom realistiska begränsningar brukar mina bästa idéer komma (och ibland försvinna). Jag tycker om den sömniga drömmen för det är nästan aldrig någon som säger att det är omöjligt eller för svårt. Allting bara går. - Jag får min inspiration till själva livet av människors fina tankar och alla små ögonblick i vardagen som lätt gås förbi obemärkta, men som jag ibland råkar märka. Exempelvis att bussen varje morgon kör förbi en farbror som går ut med sin vita katt i koppel. Det, det kan få mig inspirerad och lite piggare trots piskande höstregn. - Förvirrade höstfjärilar som sömnigt fladdrar omkring över gatorna. Ljudet av trafiken från gatan elva månader ner och månen över Tokyo Tower utanför fönstret. Hans mörka ögon, han den där japanska pojken som sover bredvid mig i denna stund. Hans blodådror som letar sig fram längs hans underarmar, där är ögonblick då de inte alls är blodådror längre. De är åar som ringlar sig mot hans handflator. De är trädkronor som sträcker sig upp mot hans fingertoppar. Men mest av allt all höst jag har i lungorna, mest av allt ljudet av hans hjärta. - Just nu hittar jag insperation i Adam Greens låtar, min underbara och relativt nyfunna vän (Vi har sovit över hos varandra 22 gånger och vi har inte ens känt varandra i två månader) och i engagerade människor. Har precis gått med i ett ungdomsförbund och går på möten, bokcirklar och diskutionskvällar titt som tätt. Skall även vara med i en zombieliknande film som ett antal ungsomar i min stad startat ett projekt om. Och sedan hittar jag insperation i min mamma som sitter och gör en lampa med extremfula blommor på. Och sedan lite insperation i min väninna som håller hand med sin pojkvän i regnet. Och herrans med insperation i min Vera som skickar rosa kuvert med små skrivmaskinsskrivna meddelanden och orangea origamifåglar i. - två veckor innan jag fyllde 18 år så bestämde jag mig för att skaffa ett jobb, så att jag hade råd med alla de där drinkarna ute och alla fina kläder som man oftast inte har råd med när man bara har det där lilla studiebidraget varje månad. jag började jobba i hemtjänsten och bara älskade alla små tanter och gubbar som behövde hjälp. jag upptäckte snabbt att det inte heller bara var den romantiserade bilden utav äldreomsorg där man får sitta och lyssna på alla oändliga historier om resor till Amerika och fina äventyr, utan mer att få klä på dom, fixa deras hår, ställa fram vattenglas till medicinen, och att hjälpa dom att duscha. Där fann jag min inspiration att få göra saker för andra människor som redan har haft ett fint liv, att få hjälpa till att behålla deras egen värdighet och fortsätta med att lirka in små papiljotter i deras hår fast än dom bara ska vara hemma och lyssna på radion. Där fanns också viljan om att bli äldre, vid insikten att livet inte är slut när man är 50 år och barnen har flyttat hemifrån, utan att alltihopa, från att man är liten och får hjälp med flätorna tills att man är gammal och får hjälp till toaletten är det som räknas. här hittar jag all min inspiration till livet, att skapa, att träffa människor, att träffa kärleken, att få arbeta med det man vill. att få vara med i någon annans liv, för att sedan låta någon som är kunnig få vara med i mitt liv när jag behöver hjälp med det som inte klarar av själv, att inspireras och att faktiskt också inspirera. Vill ni läsa alla historierna hittar ni dem här. puss! Here are some of your stories about inspiration! They are so amazing! Read them through google translate by clicking the english flag below. And click on the images for source!
