Tack för bra tips! Jag är lite nyfiken på sista punkten - har du en mentor? Och hur kom du så fall på att det skulle vara just den personen? Jag tycker ofta att man hör om hur viktigt det är, men sällan om hur folk har hittat/valt den dom har. - Jag har en del mentorer och byter ibland. Men en person som jag haft ett tag är formgivaren Lotta Külhorn. Jag tror att jag skrivit det några gånger tidigare. Hon vet nog inte ens att hon är min mentor, men när vi har jobbat ihop har jag lyssnat extra noga och insupit alla livets lärdomar. Varför jag valt just henne är för att jag kan se mig själv i henne. Hon är äldre än jag och jag skulle gärna vilja hamna där hon är när jag är i hennes ålder. Det tycker jag är bra ingredienser för mentorskap. Hon är unik, sticker ut, är så himla cool och inspirerande. Jag hittade henne genom att vi gjorde två böcker ihop, så det var rätt naturligt. Hur överlever folk utan micro!? :O Fin dag förutom detta mysterium! kram på dig Elsa! - Haha. Vi skaffade micro i vår familj när jag var 18 år så jag är uppväxt helt utan micro. Jag minns att mamma och pappa verkligen letade länge efter en som inte var tokful och hittade till slut en som hade träfaner på framsidan, som inuti en flott bil ni vet. Anledningen är verkligen ytlig, de hatar fula saker och speciellt sånt som är elektroniskt och tidsbestämt. Så är jag uppväxt och därför värmer jag all mat i kastrull eller i ugnen. Vi har ingen vattenkokare hemma eller kaffemaskin, men däremot en stavmixer. Den är ju ändå så liten och ligger i en trälåda. Mvh prettot. Ska forsoka laga din borsjtj till min fina mamma ikvall! Hur kommer det sig att du inte har potatis i din soppa? Kram, din blogg ar underbar! <3 - Åh hurra, det är så himla gott. Jag har inte potatis i för jag har aldrig ätit den med potatis, fast det är säkert gott! och tack. Vad menar du med fobisk för mycket mat? Kram - Ja, alltså när jag var liten hade jag mycket bacillskräck och tyckte alltid att det var jobbigt i skolmatsalen när alla skulle kladda och dela på gigantiska förpackningar. Det gjorde att jag senare fick problem med smör på mackan (de stora glansiga förpackningarna med brödsmulor i och massa flottiga fingrar som trängs för att få tag på spatlar kan fortfarande haunta mig) plus att jag inte gillar ketchup och sånt. Alltså tänk grejer som barn får i stora matsalar, sånt har jag problem med. Inget jobbigt nu, men jag får väl lära bort det på något sätt. Så himla fint med mjölken sådär. Köper du den så eller har du häll upp i flaska innan? Om det sistnämnda: är det för fotots skull, eller finns det någon vinst i att förvara den så? Kram! - Haha, jag hällde upp den i flaska för fotot. Sen åkte det tillbaka i vanliga mjölkpaketet. Vart har du hittat vita duntofflor? försköt hitta några utan typ nallar eller hjärtan på men inte det lättaste. - De jag har hemma är från DUX. Önskeinlägg: Hur du tänker kring bärandet av päls. Rättfärdigar du det genom att tänka "det är ju ändå vintage"? - Hej. Det blir inget helt inlägg om detta men absolut, jag bär päls enbart för att jag är okej med det när det är gammalt. Jag har svarat på detta förut men den korta förklaringen är att jag är så pro vintage att även päls, gammalt skinn och tvivelaktiga saker är okej för att utöka bärandet av vintage generellt. Jag vill ju att fler ska få upp ögonen för långsiktigt producerat, sluta hetsköpa fredagstoppar som aldrig används och istället hitta till ett långsiktigt konsumerande. Jag vill göra vintage lättillgängligt och tar tillvara på allt som vintage erbjuder. Förutom det som är olagligt då, som vissa pälssorter. Jag köper sällan moderna kläder och hoppas att jag bidrar till miljön på detta sätt. Dessutom äter jag inte kött. Detta kanske verkar knasigt, men det känns helt naturligt och passar mig. Hoppas det är svar nog på din fråga. Hur gör man för att våga ta steget att börja i terapi? - Prata med någon som du gillar som går i terapi. Om man har möjligheten att börja gå i terapi utan att man befinner sig i krisläge kan man snabbt lära sig mängder om sig själv och förebyggande se till att man kan ta hand om sina egna och andras känslor om det skulle behövas. Det är inte läskigt när man hittar rätt terapeut utan känns väldigt lyxigt att få den tiden att lätta sitt hjärta och dela med sig av sina innersta tankar. Dessutom är det det bästa sättet att tycka om sig själv mer. Jag skulle jättegärna läsa lite om varifrån du får alla idéer i Äntligen Hemma-programmen. Är du så där kreativ, händig och påhittig alldeles av dig själv? Sitter du och värker fram idéerna i din ateljé? Eller kommer de och genomförandetipsen också från redaktionen? T ex att bygga en långhylla, borra ihop och sen klistra på fanérytor, det skulle då aldrig jag komma på :-) Allt gott i världens vackraste höst! - Karin är redaktör på Äntligen hemma och hennes jobb är att hitta på bra program och få dem att passa ihop under en säsong. Men vi som är inredare har stor frihet att själva välja vad vi vill göra så jag brukar leta inspiration på Pinterest och när man kommit på ett rum man vill göra går det av sig självt. Förutom en större inredning eller ett tema måste man också komma på små tips och moment under programmets gång. Jag har aldrig slut på idéer utan vet en miljard saker jag vill testa! Top 3/5 tecknade filmer? - Top 5 tecknade filmer, lätt. 5. Trion från Belleville 4. Wall-E 3. Kung fu panda 2. Spirited away 1. Lejonkungen Hej! Jag har precis varit igenom en hemsk grej - ett andra missfall. Jag är i chock. Jag vet att missfall är rätt vanligt, men jag förlitade mig på statistiken, att blixten inte kunde slå ner två gånger. Eller att det iaf var väldigt ovanligt. Och nu i veckan har det hänt igen. Jag är arg ledsen arg ledsen arg ledsen arg ledsen i någon loop. Jag äter alla känslor, jag är i ett mörkt hål och ingen ser det. På ytan har jag hanterat det här beundransvärt bra, men inuti är det kaos. Kan du skriva en text om att komma över sorg och förlust och ändå inte vara självdestruktiv? Går det? Det borde gå, men just nu...jag vet inte alls. Kram och tack för en fin blogg! - Hej. Jag blir glad att du vänder dig till mig med detta men jag känner mig också handfallen i att kunna hjälpa dig. Jag har ju genomgått kanske två stora sorger i mitt liv hittills och klarade mig ut dem på helt olika sätt. När jag var 21 tog min bästis livet av sig och hela vårt kompisgäng vändes upp och ner. Jag kände massa skuld och fattade inte varför jag inte kunde fixa det och samtidigt fanns det en ung tjej i mig som ville leva på och ta till vara på de kompisar jag hade kvar. Jag "kom över" sorgen väldigt fort med deras hjälp. Vi stöttade varandra och pratade om det varje dag. Men i detta var jag ju inte ensam. Senare i livet har det varit knepigare. Känslorna är mer komplexa och jag känner mig mer ensam och utblottad i min sorg. Så tipset är väl att verkligen dela med dig av dina tankar, dela sorgen med någon eller några. Prata av dig allt och låt det inte ligga och bubbla där under. Du är inte stark bara för att du kan låtsas, du är väldigt stark om du orkar dela med dig av det du känner. Det är ju det svåraste, men också det som av erfarenhet har hjälp mig bäst. Nu har jag aldrig varit med om det du har, så jag vet förstås inte, men jag hoppas att jag ändå sagt något som kan hjälpa. Puss. Jag skulle gärna läsa om hur du förbereder dig för dina föreläsningar och hur du gör för att våga prata inför massa folk. Glad fredag! - Jag har två föredrag som jag skrivit själv. De är båda runt 45 min långa. De handlar om vintagekläder och vintageinredning. Båda börjar dock likadant, för att jag ska komma ihåg lättare. Jag berättar först i 20 min om min själv, visar bilder från min bardom och skojar lite med min historia. Sen kommer faktan. Jag kan mina föredrag bra och känner mig trygg med det. Det är det viktigaste för mig för att inte bli nervös. Jag är ju teaterskolad så jag är inte rädd att stå framför en publik och prata, men självklart vill jag att det ska bli bra. Jag brukar öva hemma med att prata högt för mig själv, alltså verkligen högt, och inte tysta mig. Hej, Elsa! Det var en väldigt fin bukett. Men en bukett blommor för 49 pix - var är den odlad? Av vem och under vilka förhållanden? En sådan lyxgrej som fina blommor är väl något som vi verkligen bör välja med omsorg eftersom det just är en vardagslyx och därmed inte borde framställas på någon annans bekostnad (jag tänker på både odlare och Moder Jord). Nu vet jag givetvis inte hur noggrann du är med val av blommor, men som framgångsrik bloggare har du makten att göra dina följare uppmärksamma på att deras val som konsumenter är några av de viktigaste valen de gör, dagligen. Min uppfattning av dig är att du gärna väljer begagnat och ekologisk och tydlig med det - fortsätt så! Ha en bra dag och njut av din bukett. - Ja, du har rätt såklart. Allra bäst är väl att plocka sina egna blommor eller växter och strån! Det är ju också ett budgettips. Jag ville inte tipsa om massa dyra blommor och exludera folk, men nu inser jag ju att dyrt är bättre än billigt när det kommer till blommor, för allas skull. Det är en lyxgrej! Hej! Jag vill inte berätta om mina morgonrutiner utan ge lite konstruktiv kritik för utveckling av bloggen! Försökte hitta ditt senaste inlägg där du frågar om saker som ska förbättras, men hittar det inte? Hoppas att du ser det här i alla fall! Det jag vill föra fram är att jag saknar den gamla arkiv-strukturen! Förr var det så att när jag gick in på ditt arkiv, kanske ville kika på hur oktober 2011 var, så hamnade jag på det sista inlägget du gjort, med alla dess bilder och texter, och sedan kunde jag scrolla och klicka mig bakåt i månaden (liksom man gör när man kommer till din startsida nu). NU är det däremot så att går jag in på "Oktober 2011" så får jag bara upp en lista med inlägg och då måste jag klicka mig in på ett inlägg, sedan tillbaka till listan, sedan in på nästa inlägg, o.s.v. Det kanske känns stalker-varning när jag skriver att jag ibland kollar igenom ditt arkiv, sorry i så fall! Men ibland är det bara så himla härligt att påminnas om att det kan hända superfina saker även i november och genom att läsa dina gamla inlägg kommer jag ihåg saker ur mitt eget "arkiv"! Jag älskar alltså arkivet, och tycker att det nya list-upplägget försvårar den upplevelsen...(nu när jag skrev det funderar jag på om det är just det som är meningen med förändringen?). Jag vill gärna ha tillbaka den gamla strukturen där inläggen följer på varandra. - Hej! Ja, efter att ELLE gjorde om sidan har sökfunktionerna och arkivet varit lite vajsing. Jag har sagt detta till ELLE men de har mycket på sin lista fortfarande, men det är superbra att ni säger vad ni tycker! Det är såklart viktigare att saker suckar än att det är snyggt, så jag håller helt med. Jag skickar din kommentar till webben igen! Kram. Hi Elsa, I was reading your blog and I actually thought of a question I could ask you! Or even Pontus, if he's doing another answer session soon. You and Pontus seem to have found each other and are lovely together, I know you always say it was love at first sight, and you got married quickly! How did you know that you would be able to make it work? I just broke up with a boyfriend I thought I would be together with for a long time, but I just couldn't put up with some things any more. How do you know what compromises to make? How do you know what traits are something you need in another person and what things you can compromise on? I'm struggling a lot with this recently, and was wondering if you had any advice? Thanks. - Hi! Yes, we were fast with tying the knot. Well, the most important things are all there. He's warm, kind, sexy, loving, generous and we both love to do the same thing. Also, he doesn't make me scared to say what I'm thinking of, dreaming of and want us to do in the future. He's not afraid of commitment and makes me feel safe. All of those things are important to me and the're there. The small things are not as important. All guys have tiny flaws and would annoy me in the long run, but that's life. It's all about prioritize! Jätte fin, men var har Louise köpt klänningen???!!! - Hon hälsar att det är en gammal klänning från Forever21. Hej Elsa! Jag verkligen älskar dina måndagstrios, de gör hela min dag! En sak som jag är supernyfiken på dina tankar kring är gästrum. Hur inreder man ett rum som andra ska trivas i när de är på besök, och undviker att detta blir ett rum som aldrig används övrig tid. Visst kombinera med ex arbetsrum, men extrasäng el bäddsoffa gör att känslan i rummet blir splittrad tycker jag. Hur tänker du kring detta? Tack för en fantastisk blogg! - Vad kul! Om man har möjligheten att ha ett gästrum gör det väl inget att det inte används annars? Har man brist så är det bättre att dra fram en extrasäng i ett mysigt rum än att ha ett kontor/gästrum tycker jag. Jag skulle göra ett härligt gästrum precis som ett härligt sovrum. Inte massa tjafs, utan en skön säng, mjuka sängkläder, kanske ett gammalt skåp och mysig belysning. Sen kan man ha en trälåda full med pocketböcker vid sängen, en flaska Loka på nattduksbordet och massa smågrejer som gör det mysigt. Det är iaf vad jag tycker! Ps. Jag vill också tacka så himla mycket för all pepp i kommentarsfältet, all beröm och all positiv feedback jag får på bloggen just nu. Jag är superdålig på att svara där iom att jag svarar så här på era frågor just nu, men jag vill ändå att ni ska veta att jag läser och blir megaglad! Puss. Ds. Translation: My answers to your comments.
