Bonjour Elsa! Toppenfina och lärorika inlägg i denna serie, gillar megamycket! Jag ska skriva ett skolprojekt om 40-tals mode och undrar därför när ungefär ditt inlägg om den tidsperioden kommer att komma upp? Vore skönt att veta om jag kan räkna med dig som källa eller inte. Massa kramar och pepp till dig! Hejhej! Vad kul att du och många andra uppskattar serien, den är väldigt rolig att skriva, men det tar ju lite tid. Jag kan tänka mig att jag skriver nästa del på söndag så i början av nästa vecka blir det 50-talsfest här på bloggen! Åh, vad kul! Såna koppar hade farmor och hennes syskon i deras gemensamma stuga när vi var små! Apropå loppisfynd så har jag tänkt på att du alltid hittar så himla bra koftor i vintagebutikerna, och jag letar efter fina secondhand fair isle-mönstrade/jacquard-stickade koftor (eller typ lusekoftor), men hittar inget. Har du något bra tips på var man kan hitta såna? :) Tack för en superfin blogg! Kram Tack själv! Jag är alltid på koftjakt, speciellt midjekorta som passar till klänning. De bästa affärerna är Beyond Retro (gå ofta!), Uppåt väggarna (billigt) och Old touch (gå ofta! + billigt). Lycka till! Hej Elsa! Så bra med de här "svar på kommentarer"-inläggen, tycker verkligen de lyfter fram fina saker som jag inte läste tidigare (att kolla kommentarerna är så segt i mobilen). Känns mer som ett vi och inte bara ett du, härligt med mer samhörighet :) Har själv en fråga eller önskan om framtida inlägg. Vill minnas att du har vintageunderkläder under klänningarna, för att det helt enkelt blir bättre med passform osv? Om så är fallet: skulle du kunna göra ett inlägg om vintageunderkläder, hur de går ihop med klänningarna och kanske lite olika typer eller från olika tider? Eller bara om dina egna erfarenheter? Vore intressant komplement till läsningen om själva klänningarna och fint på bild (kan tänka mig att du är bra på att fota sånt!). Tack för bra läsning! Kram Hej! Kul att du gillar dem, det är kul för mig också! Hm. Ett inlägg om vintageundekläder blir lite svårt nu men korta tipset är att ha en bullet bra eller korselett (med strutbröst) under vintageklänning då bystvecken ligger högre på dem och inte passar så bra med moderna runda kupor. Hej Elsa! Jag undrar över det här med rayon: Visst är väl rayon bara engelska för viskos, som ju är ett naturmaterial skapat av trä-cellulosa? Hej! Det klassas som konstfiber och är precis som du säger gjort på cellulosa. Det infördes när man ville skapa ett billigare alternativ till silke. Rayon eller viskos kallas ibland för konstsilke. Här kan du läsa mer! Hej Elsa! Jag älskar vintage (främst 40- och 50-tal) och försöker klä mig i det så ofta som möjligt, dock tycker jag att det är himla svårt eftersom jag är en storlek 42. Ett annat problem är att jag bor i Göteborg (nyinflyttad) och jag har letat och letat men jag hittar bara massa ställen med 80-talskläder. Skulle varit så tacksam ifall du kunde ge lite tips hur man klär sig i vintage utan att vara pinnsmal och var man hittar Göteborgs vintageförråd! Tack så jättemycket för svar, du är en så himla bra och fin människa och absolut min största förebild. Kram Camilla. Hej och tack! Ja, det är inte lätt att fynda riktigt bra vintage, men internet är en härligt stor värld som inte bryr sig om vart man bor och där man kan köpa vackra plagg från svunna tider. Lär dig exakt hur din kropp ser ut genom att prova mängder av kläder i affärerna, då är det lättare att veta vad du behöver när du sen handlar online. Jag provar aldrig kläder längre, utan kan min kropp. Lär dig också va just din storlek heter på engelska och amerikanska och håll ett öga på facebookgrupper och blocket där man kan fynda! Faktiska butiker med bra gammelvintage för andra än 34:or är svårt vart man än går idag. Jag kikar in i ca 3 vintagebutiker om dagen, men fyndar ändå inte så lätt. Allra mest hittar jag på Beyond Retro (vilket ju finns i Gbg) och Myrorna! Lycka till! TV-Frågor: 1. Hur mkt har ni klarat på mario cart, har ni guld i alla banor på alla nivåer? 2. Vart är "tvbänken" ifrån? Kram Haha. Jag tror vi har guld på alla banorna förutom de nya som kom nyss du vet och vår gamla tevebänk har vi köpt på Olsson & Jensen! Kram! Psykologstudenten igen! Vill först bara understryka att jag är just student (dvs inte färdigutbildad) och att jag naturligtvis inte känner dig eller förstår hur du mår. Anledningen till min kommentar var nog främst att det generellt sett är att människor har för mycket distans till eller trycker undan sina känslor som gör att de drabbas av psykisk ohälsa. Därför blev jag direkt orolig för hur bloggläsare skulle tolka kommentaren. Sedan är det också en viss skillnad på tankar och känslor. Att exempelvis tänka katastroftankar, "tänk om min partner skulle dö", innebär inte att känslan som tanken antagligen ger (ångest) är en felaktig reaktion, utan det är tanken som skadlig. Ibland kan ältande snarare vara ett sätt att undvika känslor, för genom att tänka och intellektualisera distanserar vi oss från känslorna. Detta beteende förstärker dock oftast känslan på sikt, vi blir av med den i stunden, men eftersom det inte får komma ut kommer den alltid tillbaka. Att vara cool tycker jag är att vara okej med sina känslor, det önskar jag att jag var bättre på! Jag håller med! Det är bra att plocka fram sina känslor, men också bra att vara lite mer what the fuck med saker som man tror är viktiga men oftast inte är det. Hej. jag är snart tjugo år och har aldrig kallat en pojke för min. Nu, idag, frågade han om jag ville vara tillsammans. Jag svarade ja. Men nu står jag här, alldeles livrädd med en helt främmande och skör värld i mina händer. Det är fint, men livsfarligt. Är det såhär det ska kännas? (Jag föll för en annan pojke, för fem år sedan. Vi blev aldrig tillsammans utan träffades bara små korta stunder några gånger per år, fram tills nu. Jag träffade andra under tiden. Andra som ville kalla mig för sin. Jag sa nej. För jag kunde inte vara med någon annan än honom. Inte på det sättet, som att vara ihop. Idag sa jag ”jag vill” till en annan pojke. Och har bestämt mig för att försöka. För jag måste lova mig själv att försöka. Att våga tro och hoppas. Men hur gör jag? Och den femåriga olyckliga kärleken, skrev häromdagen ”hur ser du på vår relation?” och vi ska höras snart, är det okej att säga ”jag har träffat någon jag vill kalla min” fastän det alltid varit han och ingen annan – från min sida. Jag vet inte hur jag ska förklara för er. Men vad är ett förhållande? Är det mest bara läskigt och skrämmande och alldeles jättefint i början? Och måste man redan nu känna sig förbannat kär? eller räcker det att känna ”du är fin, och jag vill inte krama någon annan någonsin” för att säga ja? och hur gör man med gamla förälskelser man inte kan/vill släppa taget om? Vart lägger man dom? Snälla, någon, hjälp. För allt är bättre än inget.) Hej. Kärleken är svår. Det är så himla mycket i ens huvud hela tiden. När man är olyckligt kär, hur mycket handlar det egentligen om honom då? Hur mycket är det att man aldrig kommer få honom? Jag har varit olyckligt kär kanske tio gånger. Men vissa stannar kvar även efter de skaffar barn, flyttar, man gifter sig och allt går vidare. Det behöver inte betyda att man missat the one, det är ingen film, det är ett helt liv ju. Att bli ihop med någon när man är kär i en annan kan kanske vara skönt ett tag. Men verkligheten visar sig alltid. Både med den som är safe och den som gör att det bränner. Vardagen kommer och det viktigaste är ju ändå att man har roligt ihop, respekterar varandra, hjälper varandra och tycker om att vara nära. Det kanske hjälper att ha något annat att tänka på ett tag, det har ju gått fem år. Kanske är det han som borde berätta hur han ser på er relation, inte du? Han kanske inte vågar svara på en sån fråga, för då blir saker på riktigt. Det måste få vara på riktigt ibland. Lägg den gamla killen i en låda ett tag, han verkar ta massa plats utan att ge nåt. Ha trevligt med den nya om du tycker om honom, jag kan tänka mig att det lockar fram den gamla ur lådan och då får han säga vad han egentligen känner, inte spela spel. För du är ju värd att ha både kul och känna dig trygg. Det ska du kräva. Oavsett snällis, bad boy eller hemlig kärlek. Hej Elsa! Alskar dina videos, hur gor du for att redigera, vilket program anvander du? : ) puss Tacktack! Jag använder imovie för att klippa och laddar sen upp på Vimeo! Jättebra inlägg! Har en fråga, om man skulle beskriva vår tids mode på detta sättet så skulle det kanske vara rätt svårt eftersom vi lever i det just nu. Det finns ju så många människor som har olika stilar, visst det finns väl en dominerande stil som kanske skulle räknas som stilen för denna tiden (såkallade "mainstream-kläder" som säljs i affärer som t.ex hm och bikbok.) men nu förtiden känns det som att var och varannan människa har en avvikande stil eller sin helt egna stil, vi har kanske inte längre ett behov av att uttrycka oss med kläder gemensamt i grupp som vi gjorde förr utan nu är det kanske mer den enskilda individen och hens sätt att uttrycka sig beroende på vilken stil hen har? Hade människor egna/avikande stilar förr i tiden också? Eller var det bara en slags stil som gällde? Om vår tid gör sig unik för de många olika stilarna, vad är då orsaken till detta enskilda behovet att trycka sig om man ser det ur nutidshistoriskt perspektiv? Hejhej! Det har nog alltid funnits subkulturer, olika grupperingar, framför allt klasstrukturer och hierarki. Vår tid skulle jag beskriva som grön. Miljömedveten, välgörande, ursäktande och tillbaka till naturen. Det är en reaktion på 90-talets märkeshets, plastkärlek och 2000-talets lifestylemode. Kram! The fifth part of your questions and my answers. Add your question here if you have one!
