✐ Hej smarta, vackra, inspirerande och kloka Elsa! 1. Älskar din blogg. Bästa <3 2. Lycka till med bebis, du kommer bli en fantastisk mamma. 3. Jag behöver din hjälp (eller någon annan där ute) med ett problem som jag tror du kan relatera till. Det går i likhet med hur du fick ångest på nätterna efter massa släktingar och folk skulle påpeka din och deras graviditet utan att du bett om det. Själv är jag inte gravid, men jag har gått ner i vikt (12 kg) vilket såklart syns och det är kul om folk ser det, men det är mindre kul när ens vikt och kropp blir det stora samtalsämnet för killens släkt och familj. Träffade killens släkt igår och varenda person skulle fråga exakt hur mycket jag gått ner, vad jag gått på för diet, vad jag vägde/hur lång jag var, påpeka att "jag inte var riktigt där än", säga att chokladbollarna skulle jag undvika när fikat dukades fram, svärmor som inte har en aning om vilken diet jag går på (jag går inte ens på någon diet utan har bara uteslutit socker egentligen, så äter helt vanligt men skippar socker osv på vardagarna) skulle lägga ord i mun på mig och berätta för resten hur jag gör (vilket är helt fel för hon har ingen aning) etc. Så där satt jag och kände mig som en utställningshund som alla tog sig rätten att bedöma och kommentera... Är jag galen över att få ångest och en sån knut i magen över detta så jag inte kan sova? De menar ju väl och kanske beror min reaktion på min historia av ätstörningar? Frågor om vikt och dieter blir så jäkla känsligt pga jag har varit i båda ändar av spektrat och försöker nu hitta en balans där jag inte förbjuder viss mat helt och hållet pga det finns en risk i att jag hamnar i ett ohälsosamt beteende igen... Så när de vill veta alla detaljer kring min kost och träning får jag en sån klump i magen och vill bara springa därifrån. Så det kanske är fel av mig att bli ledsen, det är ju bara killen och inte hans familj som vet vilken bakgrund med ätstörningar som jag har. Kanske man man inte begära mer? Men det väcker tankar om att jag inte duger som jag är och framför allt inte förut, när jag vägde mer i och med alla kommentarer nu om min kropp. Tänker att några andra bra kvaliteter har jag ju ändå. Men finns det något sätt man kan undvika att må sådär dåligt? Vad kan man säga för att komma ur en sån situation utan att såra deras känslor? Hur gör du när du hamnar i obekväma situationer, säger du ifrån? Och vad säger du i sådana fall? Kan jag be min kille steppa in och säga något? För han märker ju att jag tycker det är svinjobbigt och mår skit när sånt här inträffar. Har pratat med honom om att jag tycker såna här situationer är så ångestladdade för mig, men han vet inte vad han ska göra för att hjälpa heller... Förlåt för lång text. Puss på dig Elsa. 1. Vad glad jag blir!! 2. Tack snälla gulliga du. 3. Först. Du är inte galen. Din känsla är helt rätt. Det du känner när personer pratar om dig på ett sätt du inte mår bra av är helt och hållet legitim för att du känner den. Bara för att man gör något med sitt liv som syns utanpå är man inte tvungen att dela det med alla hela tiden om man inte vill. Du skulle kunna få skriva en bok om ämnet, blogga om det varje dag men ändå kunna få sitta med din killes familj och inte få råd och tips och frågor om din kropp konstant. Tycker iallafall jag. Men här tycker alla olika. Angående kropp och vikt så är ju det ett känsligt ämne. Det är dock något som många funderar på och när någon (du) visar så tydligt med din kropp (genom att gå ner 12 kilo så att det syns) tror personer att de äntligen finns fri väg att prata om det där som de annars måste hålla inne på hela tiden. Jag tror många har lust och behov att prata om kropp, mäta, väga, fundera och passar liksom på när de ser dig. Som att du automatiskt godkänt det genom att gått ner i vikt. Du skulle kunnat vara med i ett tv-program om viktnedgång och ändå få tycka att det är jobbigt att alla kommer fram till dig på stan och kommenterar din kropp. Det är din kropp och du sätter gränser. Men jag förstår att det är jobbigt att värja av sig alla frågor hela tiden. Det kräver ju att man skapar dålig stämning i situationer där man är i underläge och det är skittrist. Det är aldrig fel av dig att bli ledsen. Det är ingen annan som kan styra över hur du känner. Jag tycker att det är en jättebra idé att du pratar med din kille om att du tycker att det är jobbigt när alla påpekar din vikt och kropp hela tiden. För du kanske inte orkar säga till varenda person som gör det att du inte vill prata om det. Om du är med honom då kanske det kan räcka med en blick där ni förstår varandra så orkar du svara kort och sen gå vidare och prata om något annat. Det jobbigaste är att känna sig ensam och utsatt. Jag blev ju superchockad av hur mycket folk på stan och avlägsna släktingar etc som kommenterade min graviditet. Jag tyckte det var jobbigt när främlingar gick fram och tog på min mage, skrek efter mig på stan vilket kön jag hade där inne och pratade med mig som att jag liksom inte var något annat än en bebisbyggande maskin. Men jag har märkt att det är människors mönster. Vi vet liksom inte riktigt hur vi ska göra när vi ser någon med ett så tydligt statement i sitt utseende. Åh vilket fint krulligt hår du har! Man menar ju väl men många tycker det är jobbigt att få höra. Jag har börjat släppa på mina gränser och märker att det känns skönare att svara på frågorna och sen bara gå vidare, inte ta det till mig för mycket och om någon går för långt pratar jag med mina vänner eller med Pontus om det. Men jag förstår att det är svårt för dig om du har historia av ätstörningar etc. Det är ju väldigt intimt och ärrat med kroppen och vikt. En tröstande tanke kan ju vara att de nog inte menar att göra dig ledsen. Skulle de veta att du ligger sömnlös på natten för att de sa något om kokosbollar skulle de nog hellre varit tysta. Så håll samtalen korta, byt ämne, himla med ögonen åt din kille och försök att se att det handlar om dem och inte dig. Säg ifrån om du orkar. Det är dock inte din uppgift att behöva utbilda människor i att vara förnuftiga, men du har rätt att säga ifrån och sätta gränser. Du är så himla mycket mer än din viktnedgång. Du ska få prata om den om du vill och inte om du inte vill. Men det är svårt att veta för andra när och vad som gäller. För de flesta är ju nyfikna och intresserade. Men kanske inte så taktfulla. För enligt mig pratar man aldrig om andra människors kroppar, mäter, ger råd om vikt eller håller på. Det är ju befängt. Dessutom ointressant, när det finns så himla mycket spännande i livet som inte är kopplat till att jämföra. Hoppas det känns lite bättre! Och det finns säkert många läsare här som varit med om samma sak och har bra tips om saker man kan säga och göra som kan dela med sig! Puss. ✐ Vi venter første barnet om 6 uker og det er så gøy å følge din blogg. Kjøper dere ny madrass til vintagevognen? Har en fra starten av 80-tallet som vi tenker bruke i sommer. Hejhej! Grattis! Jag fick en hel rulle giftfri madrass från Äntligen Hemma när jag gjorde om bebisrummet eftersom jag sydde ett spjälsängsskydd. Så av den blev det madrass till både korgsängen och vagnen. Jag har alltså bytt ut de gamla från 70-talet till nya oeko-texmärkta. Sen har jag bäddat med gamla och nya tyger och filtar där i som jag tvättat. Lycka till med bebisen! ✐ När du går över från liggvagnen till den sittvagnen kommer du bli galen av brist på varukorgen under. Går den att flytta? Jag har inte testat men det gör den säkert! ✐ Ett litet inflik: varför städa lägenheten? Tänk på att stadsbarn ofta utvecklar allergier, och att det damm & de bakterier ni har i lägenheten bara är bra för bebis utvecklande immunförsvar. För rent = inte bra. Hejhej! Jag vill städa lägenheten mest för min egen skull. Att komma hem från BB till en nystädad lägenhet med färska blommor, bäddade lakan etc är något jag gärna vill. Så min idé är att jag ska ta hit en städfirma som liksom grundstädar den (eftersom vi inte gjort det sen vi flyttade in) och sen ska våra familjer komma hit när vi är på sjukhuset och piffa för vår hemkomst. Mysigt tycker jag! Ang bebisen och bakterier kommer det nog inte vara ett problem, eftersom mängden av gamla saker i vår lägenhet gör att det är långt bort från sterilt hur mycket man än städar. Typ efter en kvart. Jag tror att det finns andra som har det mer städat än oss, det är jag säker på. ✐ Kan du inte göra ett inlägg om när du packar BB väskan och vad ni kommer ha med i den? Självklart! Ska bara fixa alla grejerna först! ✐ Å vad spännande kan vi inte få höra den spännande historien om namnet? Ja alltså jag kanske inte nämt det här förut, men Pontus heter ju inte de Wolfe egentligen. Hans pappa hette de Wolfe när han kom till Sverige från England men på 90-talet bytte han namn till Jones. Pontus mamma och pappa var aldrig gifta så Pontus har hans mammas namn Hellström i passet men har alltid kallat sig de Wolfe för att han trivts med det och haft det lite som ett artistnamn. Det har liksom inte behövts byta för det funkar ändå. Men när vi blev gravida visste vi att vi ville att vår bebis skulle få heta de Wolfe på riktigt och därför ansökte Pontus om namnbyte hos Patentverket. Men det finns en person som heter de Wolfe i Sverige, nämligen Astrid som är Pontus gudmor och Pontus pappas första fru. Så därför fick han inte registrera det som nytt namn. Då behövde han lokalisera sin pappas födelseattest vilket Pontus syster Fanny (som också ska byta) gjorde men där hade de glömt skriva att Pontus pappa Ronald hette de Wolfe, bara att Ronalds föräldrar hette det. Så det behövdes mer bevis. Först verkade det som att de var tvungna att hitta ett födelsebevis från Pontus pappas pappa Samuel som föddes i Holland på 1800-talet (pust!) men sen lyckades de hitta själva namnbytet till Jones i Sverige och nu är det inskickat! Förhoppningsvis räcker det, men ni hör ju. En liten process. Veckorna tar ju slut och snart är vår bebis här och förhoppningsvis blir det en de Wolfe i pappret, för det är ju det coolaste och finaste och bästa efternamnet man kan ha tänker jag! Det var den långa historien. ✐ Hei! Lurer på hvilke andre gravidblogger du leser? Evt. kanskje helst vanlige fine bloggere som tilfeldigvis er gravide. Leser din og hjartesmil og syns dere skriver så fint og ærlig om graviditet! Er selv gravid i uke 11. Hejhej! Jag läser faktiskt inga gravidbloggar. Men många av de bloggare jag följer är gravida också så när de blev det följer jag dem ju i den resan också! Tex Hjartesmil, Emmas vintage och Atilio. Puss. ✐ Elsa! Jag ska gå på bal och har en röd långklänning med öppen rygg, frågan är hur ska jag styla detta? Har du några tips? Älskar kontraster och vill vara så färgglad som möjligt, tänker mig en färgglad clutch, stora färgglada örhängen, ett läppstift i cool färg osv! Hade varit tacksam för lite inspo, kram! Hej! Vad kul och modigt med rött! Jag älskar rött och har många festklänningar i den färgen. Jag tycker det är lätt att matcha med knallrött. Finast är beige (både på skor och väska), vitt, strass, svart och mörkgrönt! Andra juvelfärger som safirblått och gult är också snyggt till! Hoppas du blev inspirerad av bilderna, de är från min Pinterstmapp Vintageklänningar. ✐ Var är den fina trädgården med damm och ett rundtempel? Måste dit!! <3 Det är trädgården till Villa Ephrussi de Rothschild strax utanför Nice på Rivieran. Jag var där 2012 och här ↓ kan du se mitt blogginlägg från dagen när vi strosade runt i det rosa huset och utforskade trädgården! Nice - en eftermiddag bland tygtapeter och stenträdgårdar ✐ Åh Elsa, jag bor faktiskt i ett gammalt 20-talsparhus i Gamla Enskede! Det är precis så underbart som man tror. Vi flyttade in för ett år sedan och har älskat det varje dag sedan dess. Kan varmt rekommendera <3 OM du någon gång får möjlighet att söka ett sådant hus för inredning så anmäler jag mig direkt!! Det är kanske sällan hela hus du inreder men jag kan nöja mig med ett rum också. Jag gillar verkligen att inreda men tycker samtidigt att det är så svårt, vill bevara husets charm men samtidigt göra det personligt och bekvämt att bo i. Det är bara att ansöka! Detta formulär fyller man i om man vill att jag eller någon av de andra programledarna och inredarna ska komma hem till en och fixa! Jag älskar verkligen gamla 20-talshus, så ansök gärna! ✐ Underbara klänningar! Men vem är det du har smygfotat? Kram Det är ju Sandra och Anna! ✐ Smak av Färöarna? Det låter som ett spännande program, jag råkar vara på Färöarna just nu, så blir lite nyfiken vart hittar man den serien? Jag länkade programmet i inlägget, det finns här på SVT play! Puss. ✐ Hej Elsa! Jag har en undran om just det hela med omställningen till barn, jag är själv bara 22 år och är väl psykiskt sett ljusår ifrån att skaffa barn men det som skrämmer mig mest är allt det man inte kan göra längre eller vad man ska säga, typ som åka på festivaler, springa runt fester under nätterna och typ vara spontan och liksom bara dra någonstans för att man vill, hur ser du på den omställningen eller är det något du reflekterat ? Känns ju inte rimligt att den spontana sidan i en ska försvinna bara för att man skaffar kids? Hej! Bra fråga! Jag har tänkt likadant typ jämt och det är väl därför Pontus och jag inte skaffat barn "förrän" nu. Vi hade verkligen kunnat göra det direkt när vi träffades, för att det liksom kändes rätt på tusen sätt, men bestämde oss för att gifta oss och få vara själva i fem år först. Under dessa åren ville jag gå på tusen festivaler, vara full, bry mig om mig själv mest, flytta, jobba konstant och göra massa annat som iallafall jag hade en föreställning om skulle vara knepigt att få till lika bekymmerslöst med barn. En spontanutekväll skulle liksom alltid ligga runt hörnet. Nu när vi väl väntar barn tänker jag på det där en del. Jag är ju verkligen en social person, som vill hitta på massa saker, gärna resa, vara spontan och jobba mycket. Men jag tänker att vi löser det. Det kommer bli bra. För jag hade barnlängtan och jag ville verkligen skaffa en bebis ihop med Pontus, jag har velat det sen dagen jag la ögonen på honom på Spy bar. Vi får helt enkelt göra vårt liv så himla bra det bara kan bli jämt. Utan barn och nu med barn. Det kommer bli annorlunda, men vi är ju samma personer. Jag skräms inte av förändring, men jag vill fortsätta kunna vara den jag är inombords. Sen behöver jag bara titta på min mamma för att se att man inte behöver bli som samhället kanske tycker bara för att man har tre kids. Man kan vara crazy, sticka ut, jobba med det man älskar, vara mamma, hitta på roliga saker och vara spontan ändå. Det ska iallafall jag också försöka göra lika bra som hon! Hoppas det var bra svar på din fråga. Puss. ✐ Men gud, den rosa skålen! Sååå fin. Förstår att du köpt den secondhand så ingen idé att fråga vart den kommer ifrån, meeen står det något märke på den under? Så tjusig. Måste också berätta en annan liten grej. Det är så att jag precis fått extrajobb på House of Rym på Hornsgatan och i lördags när jag jobbade så tänkte jag såhär, "Elsa kommer säkert gå förbi här någon gång under dagen om hon har en personal shopping eller så.. och vips, tio minuter senare ser jag dig! Alltid så himla starstrucking att se dig, du är såååå fin och cool! PUSS! Hej och haha!! Puss du är gullig, ska komma in och säga hej nästa gång. Skålen är inte alls second hand utan köpt på Posh Living och märket är Bordallo Pinheiro för Potteryjo. Lycka till, hoppas du hittar din skål! ✐ Hej, blev bara lite nyfiken, varför tänker du redan nu att du vill ha en bröstpump, innan du ens vet om amningen funkar? Jag är själv med barn och försöker sätta mig in i hela "amma eller inte amma"-diskussionen Hejhej! Jag tänker att det kan vara bra att ha hemma, ifall jag känner att jag vill testa. Jag kommer gå helt på känsla när det kommer till amningen, för jag har verkligen ingen erfarenhet och så fort jag börjar läsa på, lyssna på poddar och ta in ämnet blir jag helt stel i kroppen av alla pekpinnar, regler, måsten och skrämsel. Det passar inte mig alls. Jag kommer be personalen på BB att hjälpa mig få till ett bra grepp, och efter det är allt öppet! Vi får se hur det går, vad som känns bra och hur jag och bebisen vill ha det. Därav bröstpumpen. Precis som med Ergobabyn och napparna vet vi ju inte om vi kommer använda dem alls egentligen, men vissa saker känns fint att ha innan ändå. Men det kan lika gärna bli så att vi inte köper en sån. Jag är verkligen inte principfast på något sätt, utan loose. Puss! Translation: The latest bunch of questions from you guys and my answers.
