? Hej Elsa! Tack för din peppiga, inspirerande och ärliga blogg! Skulle ha ett mycket tråkigare liv utan den ? Tycker du är en sån klok och vettig person och framförallt uppskattar jag att du svarar ärligt på kommentarer, både de positiva och de mindre positiva. Jag har en fråga som jag tänkt på länge (inte bara i din blogg utan i alla bloggar där barn förekommer) och som jag hoppas du kan svara på. Hur tänker du kring Lynnes medverkande i bloggen och på bilder och samarbeten? Att människor han inte känner känner igen honom på stan och har åsikter om honom? Tänker på hans integritet, det är ofta jag läser frågor om honom i dina kommentarer och jag blir lite illa till mods, är det inte något skevt att vuxna människor diskuterar och läser om ett barn som inte själv kan välja vad som sägs om honom? Vore intressant att höra dina tankar kring vad du väljer att dela om honom och varför. Läser även Emma Sundhs blogg och hon har valt att sluta visa så mycket av barnen, det skrev hon om här. Tycker det var klokt det hon skrev och undrar om du har en annan syn på det hela? Hej! Tack för berömen! Ja det där med att ha barn och en stor blogg är verkligen en både enkel och superkomplicerad fråga. Jag tror det beskriver mig rätt bra. Jag är 100% en magkänslaperson. Jag skulle vara en usel politiker tex, hehe. Jag har enda sen jag blev gravid, födde och sen fick Lynn gått på magkänsla i vad som har känts bra med honom i bloggen. Det har varit så självklart. En gullig bild när han är nyvaken, mysiga riviga bilder i Gotlandsträdgården, små inblickar i hans personlighet, men kanske mest om kärleken till honom och kanske inte alls så mycket om honom egentligen om jag jämför med hur mycket av mitt liv han egentligen tar upp. Han är ju mitt allt. Men jag har alltid varit lite känslig över att ha med honom i samarbeten. Ibland har det känts rätt, ibland inte. När han var bebis ville jag inte alls. Kanske gjorde jag något samarbete där han åt gröt, det kändes okej, men bara saker som syntes i mina kanaler. Nu är han så himla mycket person och jag kan inte tvinga honom till nåt. Speciellt inte att vara med på bild och se glad ut om han inte vill. Det skulle jag aldrig göra heller. Han är ju på förskolan om dagarna när jag jobbar också, han har sitt eget liv där. Men jag kan hålla med att man reagerar när vissa barn är med otroligt mycket i bloggares sociala medier. De blir ju en del av paketet. Jag försöker hålla Lynn och Pontus plus resten av min familj som en sidogrej. Bloggen handlar om mig och mitt liv, och de andra är en del av det. Dessutom frågar jag alltid Pontus om han tycker vissa grejer är okej. Med det sagt vill jag ändå säga att jag nog är lite offentlighetsskadad. Jag är ju själv uppvuxen med två kända föräldrar och det har varit på gott och ont. Men framför allt så har det färgat mig. Jag tycker mycket känns naturligt när det handlar om att synas och vara blickfånget. Jag berättar ju detta här. Jag har alltid skrivit dagbok som ska läsas, och det är ju såklart en grej som många tycker är sorgligt. Mycket med att vara kändisbarn är såklart det. Men det är ju också så att tex min lillebror och storasyster inte alls är som jag. Så det finns ju en uns personlighet med i bilden. Jag försöker ha god koll på Lynns. Hans egna liv med bästa kompisar, pedagoger, favoritfilmer, älsklingsmat och rutiner får han ha för sig själv. Men diskar jag och Pontus tar en bild så blir det lätt naturligt att han vill hoppa upp på en stol och se vad vi gör. Det känns okej. Gör det inte det så slutar jag. Och jag försöker hålla en god nivå. Det är en balansgång, som allt annat i föräldraskapet. Tack för din fråga! ? Hej Elsa! Hur gör du för att klämma in så mycket loppisrundor trots barn? Har du och Pontus en deal att han kollar Lynn så att du får fynda i lugn och ro? Tycker det är så svårt att koncentrera sig på att rota i lådor samtidigt som man måste springa efter en unge liksom. Hej! Lynn är aldrig med när vi är på loppis. Han är mycket hellre i parken och leker. Så de lördagsförmiddagar jag är på loppis med min familj är Pontus med honom på Skansen oftast. De lördagar ni inte ser på bloggen är jag hemma med Lynn och Pontus jobbar med musikproduktion, events och som dj. Vi delar upp tiden så alla får göra det de tycker om. Kram! ? Hur gör du för att skapa bra vänskapsrelationer? Har du några råd till en som inte riktigt har det i sig? Ofta blir mina nya bekanta bara just bekanta, jag går sällan in med inställningen att ”hen ska jag bli vän med” för jag vet inte riktigt hur man gör. Har också otroligt svårt att fråga om att ses om vi inte känner varandra väl och jag är säker på att personen är intresserad tillbaka, dvs att den tar initiativ först, hehe. Funderar alltså både på hur man får en vänskaplig relation i det givna sammanhang man ses i, och hur man gör för att bli kompisar även utanför sammanhanget Jag förstår! Jag går inte heller in med inställningen att någon ska bli min vän, däremot kan jag bli tokförälskad i en person! Liksom vilja veta allt hur hen tänker, jobbar, lever, bli en del av det. Då frågar jag om personen vill ses på en kaffe, lunch eller om man är på samma tillställning ställer jag massa frågor och kollar om vi klickar. Man känner ju om någon är genuint sig själv när man pratar eller bara är artig. Det är skillnaden mellan någon som är en trevlig person och någon som kan bli en bra vän. Att visa kärlek och intresse för en annan person är ett fantastiskt drag som man ska vara stolt över. Det är ju ingen tävling i att vara coolast och redan ha det klart för sig. Se det som din styrka att du har plats för fler fina personer i ditt liv och är villig att ge dem din kärlek och uppmärksamhet. Fokusera på din nyfikenhet. Kram! ? Hej Elsa! Älskar din blogg och läser varje dag. Men jag undrar om du hade några symtom när du fick cancer? Förstår om du kanske inte vill svara på det men emellanåt är jag lite nervös för det här med livmoderhalscancer. Jag fyller 30 detta året och går alltid på cellprovskontroll. Ha en jätteskön helg? Tack fina du! Du ska inte vara nervös. Tänk så mycket skit som finns i livet som man kan gå och oroa sig för. De flesta människor är med om stora trauman i livet på ett eller annat sätt tror jag, det är det som enar oss och gör att vi visar vår mänsklighet. Men att oroa sig för livmoderhalscancer gör inte någon lyckligare. Det är jättebra att du går på dina kontroller. Be om att få lite tätare kontroller om du är orolig. Jag hade inga symptom alls, min tumör var stor som en liten ärta, men den hade suttit där i femton år och grott utan att bli upptäckt på cellprovskontroll. Men som tur var gick jag på mina kontroller ändå och på det jag gjorde efter att jag födde barn gjorde den utslag. Man vet aldrig vad det är man kommer behöva gå igenom som sitt trauma i livet. Det kommer visa sig och då är det viktigaste att man har människor runt sig som man kan ta styrka från. Så lägg kraft på det och njut av det friska livet istället för att oroa dig för allt som kan hända. Det kommer bli bra! Kram. ? Hei, jeg har et spørsmål/fråga; Hvorfor sover du på venstre side (sett fra fotenden) i sengen i leiligheten og på høyre på Gotland? Haha ja du, ingen aning faktiskt! Jag undrar om det inte var så att här i Stockholm ville jag ha det nattduksbordet som syntes mest från vardagsrummet, så jag kunde piffa det fint. Ärligt svar. Och på Gotland drogs jag nog bara till det närmast köksdörren. Nu när jag tänker på det så sover ju Pontus närmast fönstret på båda ställena och jag närmast dörren. Så det kanske har med det att göra? Kram ? Långt innan Lynn kom till så skrev du ett inlägg där du berättade om din dag och att du hade sett (i ett skyltfönster tror jag?) världens finaste namn, som du ville ha till ditt framtida barn. Du ville inte berätta namnet men nu kanske du vill? ? Om du ens kommer ihåg! Hej! Jag kommer inte ihåg! Om jag ska vara ärlig så byter jag namnstil rätt ofta. Det finns så många fina. Intressant att man inte vågar säga namn egentligen. Det ångrar jag med Lynn. Att jag inte vågade berätta att det var en pojke i magen och att han skulle heta Lynn. Men här har jag delat med mig av 100 barnnamn jag tycker är superfina. Så kanske var det ett av dem! ? Har du något tips för hur man kan tänka om man känner sig ful en period? Jag är mammaledig just nu och tror det hänger ihop. Trötthet och att man inte är i sitt ”sammanhang”. Kan verkligen gå igenom mig själv från topp till tå och hitta fel på nästan allt. Har två döttrar så vill utstråla allt annat än det jag tänker och känner, jag har aldrig varit bra på mental träning. Min kille säger att jag är fin (pratar inte med honom om det här) och vänner också, men det fastnar inte. Tips på hur man kan tänka/göra? Hej! Åh jag tror vi är många som känner igen oss. Jag har verkligen tydliga fulperioder. Kanske är det hormonellt? Men jag tänker att det är som med allt. Det går över! Man måste lära sig det, intala sig själv att även den här fasen är passerande, man kommer känna sig assnygg någon gång i livet snart igen och under tiden så är mitt tips att sluta titta och granska sig själv. Skit i speglar och kläder som är wild cards. Gå tillbaka till trygga mönster med favoritplagg och gulliga snälla kompisar som inte ser skillnad. Sen vips är man i en snygg-period igen. Kram! ? Hur mycket prylar kan en liten familj behöva? Spelar ingen roll om det är loppisfyndat , återbruk och nästan gratis,…Alll den här konsumtionen och fenomenet att fylla skåp med ”kan vara bra att ha någon gång grejer” väcker en slags vämjelse hos mig. Tycker det är lite sjukligt faktiskt. - Jag håller också med Elin litegrann, har funderat på det där. Det känns som om det är ett kretslopp hos Elsa, saker kommer och går, och hon använder såklart mycket i jobb. Tycker att det ibland ändå kan kännas stressigt med hur mycket nya saker och kläder som kommer in, fast det gör Elsa säkert inte! Hon säljer ju vidare saker också, så jag tänker inte att hon har skåp fyllda med grejor, men som sagt, kan också bli lite stressad över detta, det känns som att det alltid är en jakt på något. Elsa, det skulle vara jätteintressant att höra dina tankar, är ett stort fan av bloggen och hoppas att du inte tar illa upp! Hej! Jag loppisfyndar verkligen inte för att jag har ett stort behov av grejer. Det är helt enkelt en tradition jag har med min familj. Något vi gjort sen barndomen tillsammans. Det är dessutom bland det roligaste jag vet. Jag kan längta i en vecka. Men jag fattar. Ni ser ju bara skörden av mina grejer, hänger inte med in i fikarummet på Pingstkyrkan där vi kiknar av skratt tillsammans. Det är så himla mycket mer än prylarna för mig. Det är jakten, gemenskapen, myset. Känslan när man hittar något vackert eller värdefullt. Vetskapen om att även denna lördag kommer bli mysig och jag vet exakt hur det kommer kännas med mamma, Andrea och Sigge i kön innan det öppnar. Jag tror också att det kanske var just loppistänket som gjorde min blogg stor i början, när det inte fanns så många liknande. Men nu har många fått upp ögonen för att fynda på loppis och jag är verkligen i bloggperiod där jag famlar efter inläggen så då kanske det blir lite väl mycket prylar. Ledsen för det. Och det där med sjukligt. Säkert. Jag är absolut ej en perfekt person. ? Nyfiken på varför du letar äldre böcker till Lynn? Det ges ut otroligt mycket bra barnlitteratur nu, hälsar bibliotekarien. ? - Ja! Har nostalgihandlat några barnböcker ibland på loppis, och plockat fram några av mina gamla, och tänkt läsa med barnen – men de är ju ofta jättekonstiga!? Heja nya barnböcker där man inte måste censurera massa knas när man läser högt! - Jag tänkte också på det med gamla barnböcker. Sååå fina men det är så roligt att upptäcka vilka fantastiska barnböcker som ges ut nu. Ni läser säkert en massa böcker som inte syns i bloggen, kanske ett blogginlägg att tipsa om barnböcker? Om ni inte har läst Gropen som vann Augustpriset så är det mitt tips. Kanske att Lynn är snäppet för liten för den men kolla in om ngt år! Tack för fin blogg! Hej! Jag har mängder av nya barnböcker! Både som vi köpt själva (favoriter är Mamma mu, alla Alfons, böcker med fordon och allt med elefanter. Men jag fyndar gärna gamla böcker som vi kompletterar med. Jag kan absolut göra ett blogginlägg med barnböcker om ni vill och ska absolut kolla in Gropen!. Varför jag fyndar gamla på loppis är för att jag tycker så mycket om hur de är tecknade och skrivna på rim. Men självklart kollar man så det är vettigt innehåll. Kram och ha en fin onsdag! <3
