Hej kära ni! Det blev en intressant reaktion igår på mitt inlägg om att köra en mer ostrukturerad bloggvecka. Jag fick en så tydlig känsla av att ni är många som verkligen ser fram emot bloggen på morgonen och ser den som en trygg plats man alltid kan lita på. Det har jag inte riktigt tänkt på förut. Jag bloggar ju mest för att det känns så självklart för mig, som en digital vän som lyssnar och orkar med mina upptåg, inspirationsrus, känslor och poetiska och ibland (ofta) pretentiösa texter om livet högt och lågt. Därför funderar jag på om istället för att vända upp och ner på allt den här veckan köra på som vanligt med den varma magkänslan av att ni är så många som läser bloggen på morgonen i er rutin och det ska jag bära med mig. Det kanske inte är självklart på andra sidan, men i min position är det så himla lätt att vara självkritisk och tveksam till om något jag gör är bra eller ens kul. Jag bloggar verkligen för att jag själv vill det och är så här många år in i det hela fortfarande förvånad över att ni är så många som läser. Så låt oss istället fira bloggen den här veckan. Jag ska vara mer närvarande och blogga på utav bara!! Känna mig tacksam och glad över uppvaknandet. Sen nästa vecka när jag är på Gotland kanske jag passar på att låta bloggen vara lite mer fri, ledig, göra det den känner för och ni får följa med. Den här veckan blir alltså precis som vanligt. Ett genomarbetat blogginlägg kommer prick kl 05, det kan ni lita på! Men för att slänga in lite realtid i inlägget ändå så tänkte jag dela med mig av tre saker som stannade hos mig idag. Jag insåg idag att föräldraskapet verkligen är en rörlig grej. Det jag bestämde mig för igår kan ändras och imorgon behöver jag ta nya beslut på hur jag vill vara som mamma. Igår morse var Lynn jättetrött och lite snuvig och det var så svårt att veta om han var frisk eller sjuk. Ingen feber och ögonen såg pigga och bra ut, men han hade sovit dåligt och det är så himla svårt att vara smart då tycker jag. Lynn vill alltid gå till skolan så det kanske är något där under jag inte ser. Eller är det nu jag ska vara sträng och pusha lite, säga att det blir bättre när vi kommer dit? Lite luft och energi gör gott! Det är så svårt. Jag vill alltid vara en seende mamma som märker när det är något, men å andra sidan ska man ju vara sjuk om man är sjuk. Hur gör ni andra, tycker ni också att det är knepigt eller är det bara jag? På eftermiddagen vägrade han gå hem för han hade så kul på gården så sjuk var han ju inte, men hur ska man veta att man gör rätt? Jag var med Sandra på Independent kostym igår och hjälpte henne leta efter ELLE-galaklänning och fick en sån fin känsla av vänskap i tonåren. Vi har ju känt varandra i tusen år men när man är vuxen umgås man så sällan medan man gör något. Att stå bredvid varandra och dra galgar på en stång, prova kläder och babbla är kanske det trevligaste man kan göra med en kompis. Inte bara vara vuxen duktig på middag eller drink. Jag minns att man sågs på stan och bara hängde, vad hände med det? Älskade det. Att vara i Frihamnen är också så mycket känslor på en gång. Jag jobbade på Meter television i massa år och varje gång jag är där är det för någon provfilmning eller möte. Alltid något spännande som rör tv. Det är vibrerande mark.Jag hittade de perfekta äggkopparna på Instagram och nu behöver jag bara lista ut var de är ifrån. Eller är det äggkoppar som ska bli nästa föremål jag skapar i glas efter vas? Kommer någon köpa en äggkopp? Äsch. Att tänka på efterfrågan har aldrig varit min grej, det är bättre att bara göra det som känns rätt i magen. Inte analysera för mycket. Som pappa målar. Jag tyckte att det här citatet från gårdagens intervju med honom i DN om hans utställning på Nationalmuseum var så fint, om ett rävhuvud:"Vad är meningen med den här?– Din gissning är lika bra som min. Jag ser ofta saker abstrakt. En stor brun form, då blir det kanske en björn. Behövs det en liten blir det en räv. Jag tänker inte på det som djur. Det föreställer bilder snarare än djur. Jag är från Farsta, jag har aldrig varit i skogen. Jag får ofta frågor om rävarna. Jag tänker så himla abstrakt, säger Billgren."Skönt egentligen. Det är inte så noga. Det blir vad det är menat. Björn eller räv. Blogg eller äggkopp. Puss, hörs imorgon. Punktligt.
