När jag mått dåligt har jag sällan förstått att jag gör det. Självklart har jag varit fullt medveten om det när jag verkligen mått piss, haft panikångestattacker och ångest, men den där molande nedstämdheten som jag burit på i en lång sorgeprocess har känts som att det är det nya livet. Så här kommer det alltid vara, för nu har jag ju mått så här i flera år. När jag var yngre gick måendet upp och ner. Precis när jag kände mig som sämst kunde en bris av vila skölja över mig som sen gick över i trivsel som blev solsken. Nu i vuxen ålder tar allt längre tid, jag är mindre reaktiv och tydligen inte särskilt mycket smartare. Men så tänkte jag på det härom dagen att när jag är lycklig, verkligen lycklig under en längre period, ja då märks det tydligt. Inte för att jag studsar till jobbet, jollrar och skrattar mig fram genom livet, utan för att de där sakerna som var så ofantligt tuffa när jag mådde dåligt inte är så tuffa längre. Jag tänkte på en del grejer som verkligen gör det tydligt för mig att jag mår bra och gjorde en lista. För kanske kan man behöva en sån för att checka av, hur är det nu, kan jag må på ett annat sätt? Ja. Berätta gärna också hur ni tänker i frågan, checkar ni av punkterna, känner ni ert eget mående tydligt eller går ni runt och pyser ut missnöje och tänker att det är så det ska vara? Livet. Jag vill ju lära mig inse att jag mår dåligt när jag mår dåligt, för det borde ju verkligen korta av tiden. Man kan ju iallafall försöka.Tecken på att man (jag) mår bra:Jag klarar av att vara sjuk. Jag tror inte att jag kommer vara det för evigt, jag låter mig själv vila och jag kan till och med tycka att det är lite mysigt. Kanske gråter jag en stilla tår av självömkan på dag sju nerbäddad men så skrattar jag åt min egen dramatiska sida. Det går över, att vara sjuk är inte livets nederlag.Jag klarar av motgångar, kritik skitsnack och konflikter bättre, samt att jag kan reda i det mer. Jag ser skillnad på när jag gjort fel och behöver säga förlåt och när någon bara försöker få mig att må dåligt. Jag håller mig borta från negativa platser och spiraler, får inte ut särskilt mycket av att höra andra spy galla och känner ingen skadeglädje. Jag blir genuint glad för andras skull och använder det inte som socialt verktyg för att komma närmare eller själv få någon gagn. Jag kan känna deras lycka och blir smittad av den när jag får goda nyheter som gäller andra.Jag klarar av graviditeter, förlossningar och prat om bebisar utan att känna stark avundsjuka. Jag känner tacksamhet för min familj och allt jag har. Jag ser också att andra inte har det bättre än mig och blir inte särskilt avundsjuk.Jag tar mig tid till mig själv och trivs i mitt eget sällskap.Jag lägger undan mobilen när det känns nog och kan vara helt i nuet.Jag dagdrömmer om framtiden när jag är på promenad och får rys längs ryggraden när jag pratar om framtiden med Pontus.Jag tycker om att bara vara nära mina vänner och vågar vara fysisk med dom, helt avslappnad och trygg.Jag tänker på hur härligt det är att leva och kräver inga stordåd, utan uppskattar snarare en morgon när allt bara flyter på och jag får känna mig som en del av maskineriet som är mitt liv.Vad står på din lista? Puss!
