Hej och god morgon! Jag fick en så intressant fråga i mitt torsdagsklubben-inlägg från Felicia, så här skrev hon: Hej! Jag skulle gärna vilja prata om jobbångest. Att vara i början av sin karriär och känna att man inte kan ett piss, inte vet vart man är påväg, ångestkänslor kring lön och att jämföra sig med andra. Kan vi prata om pengar också? Tycker att det ständigt är en balansgång mellan sparhets och konsumtionshets. Förstår inte hur andra fixar att ha fina kläder, en dyr hudrutin, ett tjusigt hem (”köp kvalité”) och pressa in ett fint restaurangbesök samtidigt som de sparar flera tusen per månad. För mig går det absolut inte ihop? Det här känns superintressant och viktigt! Jobbångest tror jag är en känsla som många lever med och pengaångest är ju ihopkopplat med det. Men det som är mest intressant med detta tycker jag är hur både jobb och pengar går från att vara något utanför en själv till något som bor inne i en och definirar en. För mig som influenser blir det extra tydligt såklart. För mig är gränsen supersuddig mellan vad som är jobb och vad som är privatlivet. Så lever inte alla men många av oss tar nog hem arbetet mer än vad man behöver och vad som är sunt. Jag har den här hösten och vintern gjort en del förändringar som har gjort min yrkesroll med tydlig. Jag har skrivit ner vad jag gör, mina tre ben jag står på, och även gjort ett bloggschema som sträcker sig en månad framöver! Och det där med pengar. Den ständiga oron, speciellt i dessa pandemitider, som många lever i. För mig som egenföretagare sen 2011 som gett mig själv lön har ångesten över att kanske inte kunna ta ut en lön nästa månad släppt efter att jag blivit mer och mer säker på att mitt företag går bra. Men Pontus som jobbar med musik och liveversamhet har fått ställa om hela sitt arbete för att klara av den här pandemin. Och så är det ju det här med hemmajobb. Att bara vara hemma hela tiden. Det tär på många, det vet jag. Hur känner ni? Har ni mycket jobbångest? Några av er som börjat nytt jobb nyss? Älskar ni ert jobb, hatar ni det? Är ni rädda för att byta jobb i dessa tider, kanske har ni blivit av med jobbet? Och pengar. Är ni bra eller dåliga på pengar? Känner ni att ni får ihop det? Det är ju tabu att prata om pengar i Sverige och vi delar sällan våra ekonomiska tillgångar med varandra. Håller ni med Felicia att det är en balansgång mellan sparhets och konsumtionshets? Att köpa kvalité och spara? Varför jämför vi oss så mycket med andra? Jag tror att dagens otroligt digitala sätt att leva på, nu mer än någonsin i pandemin, gör att vi jämför oss med människor långt utanför vår egen närhet som vi kanske tidigare pratade mest med. Istället för att ha tre väl valda nära att jämföra sig penga och arbetsmässigt med matas vi ständigt med hundratals lyckliga och framgångsrika människor som är så tacksamma och har något roligt att berätta imorgon. Pressen och kraven på en själv blir omöjliga att leva upp till, eftersom det inte ens är en verklighet vi följer utan ett ihopplock av andra människors (ibland påhittade) framgångar och lycka. Jag tror och hoppas att vi rör oss mer och mer från att se prylar och nyheter som status och snarare alla strävar mot ett enklare men mer njutbart liv. Där jobb och privatliv är två olika saker, där en karriär kan se ut på olika sätt och där investeringar kan vara ett nytt liv på landet, en familjedröm, ett kollektiv, en företagsidé tillsammans med en vän och mer vi-känsla än vi och dom-känsla. Men utanför utopin så är det såklart tydligare än någonsin hur olika förutsättningarna är för alla. Arbetsmarknaden är ansträngd och tryggheten går ner. Ensamhet och hälsa är de två benen vi står på nu. Det är där vi alla måste lägga vår fokus. Vad är era tankar kring detta? Puss!
