God morgon på juldagen! Hoppas er julafton var mysig trots allt. Jag är helt slut i kroppen, vaknade kl 8 och då låg Mira, Nikita, Lynn och Pontus plus jag då i vår 160 cm-säng och toksov. Helt slut hela bunten. Hur sover ni hemma förresten? Sover alla barn och djur lydigt i sina sängar eller är det en myt som filmer och media fått oss tro är det normala och så lever ingen så egentligen? Lynn kommer alltid in till oss mitt i natten. Men helt ärligt så sover jag bättre med alla runtomkring mig, speciellt i detta knasiga år som håller på att lida mot sitt slut. Och det är just det jag tänkte att vi kunde prata om idag! För jag vet inte om ni är som jag men på juldagen så börjar iallafall jag tänka på nästa stora grej, nyårsafton. I år är ju nyår kanske en ännu större omställning för många än jul, tror ni inte? Jag tänker på alla 20-åringar som annars skulle gått på otroliga fester och firat livet de har framför sig. När vi fick barn slutade nyårsafton att vara en särskilt rolig grej om jag ska vara ärlig. Jag har alltid älskat nyår, när jag vet att många hatat. Vi har haft tydliga kompistraditioner och varit stora gäng med mycket fest och riktigt avancerade lekar. Men sen många började få barn, flera barn, så har nyårstraditionen liksom blivit en fortsättning på jul bara. Kanske är det så vi får tänka i år när vi firar? Mitt mest minnesvärda nyår måste varit det när Pontus friade. Förrförra året när jag precis var frisk från influensan var också otroligt eftersom jag inte ätit eller druckit på två veckor och vips var allt så himla gott och roligt och nytt. Kanske kommer nyår om några år kännas så för oss alla? Nyår 2017 var dock fruktansvärt. Alla stora högtidsdagar är ju det när man går igenom en kris med mycket ångest och oro. Jag känner verkligen med er som gör det nu. Fy fasiken vilka kämpar ni är! Och ni är inte ensamma. Vi är många som kämpat med att hålla tillbaka gråten på nyår och avundats alla som får vara friska och bara leva livet. Som klagar på småsaker, tycker mat och champagne är gott för de har lätt sinne och man vill egentligen bara gå hem och titta på naturfilm och försvinna iväg. För ibland finns det ingenting att fira, ibland blir firandet ett hån mot hur det känns inuti. Jag känner med er. Jag tänker på er. Det är hemskt men sen kommer en tid då det inte känns så. Ingenting varar för evigt, det är det enda vi vet. Och nu snart kliver vi in i ett nytt år. Otroliga saker kommer hända då jag känner det! <3 Kan vi inte dela lite inspiration och pepp angående nyår i en pandemi? För om det finns något vackert vi kan plocka ur denna hemska tid så kanske det är att njuta av det lilla njutiga? Det behöver inte vara stort och dramatiskt, det kan vara litet och utvalt också. Som sällskapet, maten, drycken, lekarna. I år njuter jag av att kunna få duka upp svenska ostron i en av mina gamla snäckor som jag ska fylla med krossad is. Jag ska göra körsbärs gin fizz och bara äta skaldjur för det är det godaste. Om vädret är vackert vill jag vara utomhus mycket också. Jag såg fler på Instagram som badade igår! Finaste (och sjukaste, halloj klimatförändringar?) jultraditionen. Tänk att fira nyåret utomhus på dagen i naturen. Åka ut till en vacker plats, tända eldar. Duka fram skaldjur och champagne. Det vore en dröm. Bastu och favoritmusiken. Hur ska ni fira nyåret i år? Ser ni fram emot det eller är det bara en pina? Har ni några fina idéer eller tankar att dela, jag tror vi är många som skulle bli glada för det. Puss! 🎇
