Hej! Dags för torsdagsklubben igen, vår utmärkta diskussionsgrupp där vi hjälper varandra med olika saker, reder ut, peppar och delar erfarenheter. Dagens ämne är stilförvirring! Både inom inredning och mode. Mycket aktuellt då iallafall jag tycker mig se mer och mer åsikter och känslor kring dessa två ämnen. Vi har mycket tankar kring inredning, inspiration, personlig stil, konsumtion, vara rätt, göra rätt, vara personlig och hållbar. Många krav har vi på oss, samtidigt som vi bombas av perfekta hem, inspiration, köplistor och pekpinnar. Inte konstigt att det finns en förvirring? Förr kunde man köpa en inrednings eller mode-tidning då och då och bli inspirerad. Nu är det lätt att fyllas varje dag av oändliga intryck och lägg dessutom på ett år av pandemi på det där vi hänger hemma och stirrar oss i spegeln. Låt oss bena ut detta! Det kom ett mail: "Hej Elsa! Jag har ett förslag till ämne för den underbara torsdagsklubben: stilförrviring eller borttappad/avsaknad av stil eller vad man nu ska kalla det! Omstart av stil kanske. Bakgrunden att jag är varit en student i fyra år nu och ska snart ta examen. Om en månad ska jag ut i arbetslivet och om två månader ska jag flytta ifrån min lilla studentlägenhet till en lyxig tvåa! Men jag känner mig så borttappad stilmässig! Både kläd-och inredningsstil. Under mina studentår har jag inte köpt så mycket varken kläder eller möbler. Möblerna jag har hemma är mycket sånt jag har fått eller köpt från andra billigt för att fylla en viss funktion utan att egentligen vara speciellt vackert. Kläderna har jag bara köpt sånt som jag har behövt på grund av slitage så mycket av det jag använder är från gymnasiet. Nu är jag sugen på att hitta min nya vuxna stil klädmässigt och inredningsmässigt men jag vet inte vart jag ska börja. Jag känner mig tvådelad och vet inte vilket spår jag ska gå på. För när exempelvis jag tittar på ”vuxna” kläder känns det inte mig men när jag tittar kläder som brukade vara min stil känns det inte heller rätt. Och gällande möbler delas jag av den inspirationen jag får av dig Elsa och min dragning till mer bohemisk färgglad stil. Tyvärr har denna rådvilla känsla lite förstört peppen på en ny lägenhet och möjligheten att äntligen kunna lägga lite pengar på kläder. Det börjar bli mer och mer ångestframkallande istället. Jag tänkte att ett torsdagklubben hade kunna diskutera hur man ska tänka kring, tackla och hantera en sådan här brytpunkt i ens liv stilmässigt. Kan tänka mig att det även händer även andra stunder i livet, kanske efter en graviditet! Tack för all inspiration du ger Elsa! Massor av kärlek! Hälsningar Anna - en rådvill student" Grattis till att du snart tar examen och till din tvåa Anna! Det låter som att du har en stor förändring framför dig, och precis som du säger är det såklart en tid att vara pepp på men också en tid att fundera kring vem man vill vara och vad man vill omge sig med. Jag tror absolut inte på att klä sig "vuxet" bara för att man borde, men som du säger kanske det är en perfekt tid nu att testa något nytt? Jag är all for att våga byta stil då och då. För den man är sitter såklart inte i kläderna eller hemmet man bor i. Stilen är inte den man är. Det är något flödande, ett kreativt uttryck och en känsla. Jag känner tex mig inte alls som samma person som jag var för några år sedan, och mitt hem och min stil har ändrats sen dess. Tråkigt att det ger dig ångest tycker jag, men det kanske är ihopkopplat med oro inför det nya livet? Se det som en chans att påbörja något som känns härligt och roligt! Jag skulle börja med att fundera ut vad dina ledord är. Vad dras du alltid till? Vad har du gillat sen för evigt? För mig blir det tex filmiskt drama, kontraster och mjuka pasteller. Det funkar för mig både i inredning och mode. Ett tips är att hitta några drömmöbler på tex auktion som du kan inreda efter. Det behöver inte vara klart direkt eller bli perfekt. Det tar många många år och många hem innan man hittar sin stil för livet. Men namntunga klassiker man gillar och siluetter man trivs i är långsiktigt. Jag älskar tex många modestilar på pappret men känner mig aldrig fin i dom när jag har dom på mig. Vilka plagg dras du altid till? Vad finns de i för färger och mönster? Jag har tex tio snarlika voluminösa vita klänningar. Onödigt kan man kanske tycka, men så vet jag att det är just dom jag använder varje dag och alltid känner mig fin i. Hemmet ska få ta tid. I min andra lägenhet som var en 1,5 på 45kvm hade jag länge bara min systers blommiga soffa och klänningar på väggarna. Jag var så glad för själva lägenheten att möblerna var mindre viktiga. Vi satt på golvet och drack vin och lyssnade på musik eftersom jag inte hade några stolar. Det är sånt man minns. Inte den perfekta stolen. Det är mina initiala tankar. Vad säger ni läsare som är så kloka? Puss!
