✉ Två frågor jag klurat på (då jag tror att jag känner dig för att jag följt dig så länge nu ;-). Kan du känna att du hade någon användning i förlossningen av din gravidyoga? och hur gick det med din hand efter att Lynn kom? Karpaltunnel? Hejhej! Det går så bra så! Svaret kommer här. Gravidyogan var väldigt bra för mig på det sättet att jag sakta lärde känna min nya gravidkropp, vad den orkade och hur jag kunde röra den samt att det var så mysigt att gå dit med Daria varje vecka som tradition. Jag kände mig trygg där, bland andra gravida, och det var så skönt att kunna ta en och en halv timme till bara mig, min kropp och att verkligen vila. Men angående gravidyoga som förlossningsförberedande så kan jag säga att den gjorde absolut ingenting för mig. Jag kunde inte profylaxandas när det väl gällde, funkade inte alls för mig, och avslappningen var liksom omöjlig när det kändes som att jag hade en kniv i min kropp. Det som funkade i förlossningen var att tänka på min barndom, rabbla barnvisor och räkna saker jag såg i rummet. Andas mullrigt och djupt och koncentrera mig extremt hårt. Eller funkade och funkade, det var iallafall det jag gjorde. Jag skulle absolut rekommendera gravidyoga om man vill ha en mysig graviditet och vara snäll mot sin trötta kropp. Den fick iallafall mig att känna mig rörlig och stark! Men hur ens förlossning blir är ju så himla olika har jag förstått, och för mig var det inte i närheten av någon yogaupplevelse. Min karpaltunnelsyndrom försvann redan under graviditeten. Jag köpte en skena på Apoteket som jag sov med och så stretchade jag armen varje dag. Det var faktiskt något jag lärde mig på yogan! Jag stod på alla fyra och vred armen så fingrarna pekade min min kropp, så himla skönt! De flesta graviditetsrelaterade kroppsåkommorna försvann direkt efter förlossningen. Tex kändes det som att jag såg irl hur mina fötter krympte och hur dubbelhakan försvann! Sjukt! Puss. Translation: Two questions about pregnancy yoga and carpal tunnel syndrom.
