Hej Elsa. Jag har tänkt att skriva till dig länge nu, men jag har inte riktigt vågat. Jag vet att du inte är en kurator eller har en psykologiblogg men jag ser upp till dig och hur du ser på livet, och ja... jag skulle vilja veta vad du tycker... Jag har hela mitt liv varit rund. Jag var länge "den fula, men trevliga" och gjorde allt för att känna mig bra genom att kompensera mitt yttre med att vara duktig. Idag får jag höra att jag är vacker, men jag ser det inte riktigt själv. Och efter år av tröstätande då hårda ord och elaka kommentarer behövdes dämpas på något sätt är jag en rund kvinna med former - inte alltid välformade former dock. Jag har en timglasform har jag fått höra, men jag vågar inte visa upp den. Genom att markera midjan markerar jag också magen och dess valkar... Jag älskar vintage men jag hittar aldrig kläder i min storlek. Jag tycker om vissa av de stilarna som är idag, men många av byxorna passar mig aldrig - inte ens de större storlekarna. Antingen går de inte över vaderna, eller så blir de för stora över rumpan. Ja, du förstår. Men nu ska jag gifta mig. Jag hade en plan, men viss sjukdom och händelse efter händelse satte käppar i mina träningsplaner. Jag vägrar bli en brud som tänker att hon borde vara smalare, borde ha gått ner mer och varit "vackrare" vid den här tidpunkten i sitt liv. Jag vill stå där på vår viktigaste dag tillsammans och vara trygg i mig själv. Stå för mina former och kunna titta tillbaka på bilderna i efterhand och se på mig själv utan att se alla dubbelhakor och den breda rumpan/midjan/magen. Hur gör man? Kan man köpa vintage när man är större? Och hur blir man stolt över det man har, även om det man har inte är helt "perfekt"? Mvh, Sara Hej Sara. Ingenstans står det att man måste vara smal för att vara lycklig. Iallafall ingenstans värt att läsa. Ingenstans vettigt förklarar man hur vikt och siffror förändrar självuppfattningen, varför bokstäver i ett plagg gör en till en bra eller sämre person. När jag gick i högstadiet var jag hon med brösten, hon med stor rumpa. När jag sen bestämde mig för att satsa på mig själv, alltså det som gjorde mig lycklig, blev jag elsa med klänningarna. Elsa som älskade att spela teater. Någonstans på vägen slutade jag bry mig om bokstäver och siffror, en vacker bild var en vacker bild och en vacker klänning var en vacker klänning. Vilken befrielse, jag vet inte vad ett enda plagg jag har i min garderob är i för storlek. De är plagg som gör mig lycklig, plagg som gör att jag känner igen mig i spegeln. Klänningarna kan ju tyckas bara vara kläder, men jag hittade något som spelade med min personlighet, något som visade vem jag är som person, var mina drömmar ligger. Jag ville berätta historier, förklara om kärlek, hoppas på onåbara jobb och ta för mig av allt. Slutade faktiskt helt att jämföra mig kroppsligt med andra, hånglade med alla sorters killar och var kompis med alla sorters typer. Såg mina smala olyckligt kära kompisar, min träningstörstande mamma, mina fylliga barndomsvänner och alla i samma gröt. Alla med samma krossade hjärtan och alla sorters olycka. Sen bläddrade jag i tidningar, läste bloggar och såg något helt annat. Det handlade inte om passion, det handlade om begränsningar. Varje dag möter jag kvinnor i olika kroppar. Pensionärer i rullstol, nyblivna mammor och utspringande studenter. Alla vill vara fina, alla vill göra gott för miljön och spara på det i plånboken. Det finns vintage för alla, men sällan hittar man helt rätt direkt. Att acceptera sin kropp är att inte må dåligt i omklädningsrummet, inte må dåligt på shoppingrundan eller i tidningsbläddrandet. Man bara tar. Tar för sig och prövar och vänder och vrider. Jag letar större klänningar varje dag. Samlar dem och hyr ut. Jag tycker att alla ska få känna sig som sig själva, i sitt allra bästa. Även om kedjorna och butikerna vägrar att göra kläder för kurviga får man inte ge upp. Kläder är för olika typer, och ger man sig fan så hittar man det man söker. Kanske lär man sig älska sig själv lite mer på kuppen. Jag visar gärna upp kläder som passar andra än väldigt smala, brudklänningar som går igen i ryggen. Kläder som inte gömmer utan visar vem man är. Hoppas du hittar en klänning du känner dig fin i, och grattis till att du hittat kärleken i ditt liv. Det är inte alla förunnat. About not fitting in fashion, and about not giving a damn.
