Här kommer det utlovade inlägget om hur det gick när vi flög till Italien med en åttaveckorsbebis! Inget man kanske gör i en handvändning bara sådär, men absolut möjligt om man vill. Alla bebisar och föräldrar är såklart olika, och alla resor är olika. Vi åkte taxi hemifrån till Arlanda, sen flyg i 2,5 timme till Milano och sen hyrbil i 2 timmar till Piemonte, och samma tillbaka. Så här tycker jag att det gick: ✈ Planeringen Redan flera veckor innan vi åkte sa jag till Pontus att för att inte bli knäpp behöver jag göra en plan angående vad vi ska ha med oss. Så få, men viktiga, saker som möjligt. Lynn är ju en bebis som trivs i vagn. Men en vagn tar massa plats. Han gillar inte att sitta i sele, och sele är superpraktiskt när man ska vara på en folktät flygplats. Dessutom behövde vi ju få med ett babyskydd då vi skulle åka massa bil. Resultat blev att vi lånade ett vagnchassi av Daria som man kunde knäppa på ett babyskydd så det blev en vagn. Vi fick dessutom låna en superstor rullväska som man kunde packa allt i och skicka med som specialbaggage. I den väskan fick vi också plats med vår babysitter, och den var viktig då Lynn äääälskar att sitta och gunga i den, oavsett vilket land han befinner sig i. I stora vagnväskan hade vi alltså vagnchassi, babyskydd och babysitter. Vi lånade även en stor resväska av min mamma, och packade mina och Pontus grejer i den. Som handbaggage hade vi en stor rullväska, så stor som man får ha ombord, och hade våra tekniska grejer typ datorer och kameror och sånt i den samt blöjor och så packade vi skötväskan som vårt andra handbagage. Detta betydde att vi hade varsin stor rullväska att checka in (varav en specialbagage som ju är gratis om det är en vagn), en liten rullväska och väska som handbagage och Lynn i ett sele på kroppen. Ergobabyn bodde i rullväskan som var handbagage när den inte användes. Att ha få kollin tyckte jag var viktigt så man kunde ta allt på en gång samt att om Lynn behövde extra uppmärksamhet kunde en av oss ta honom i sele och den andra nästan ta allt bagage. Vi checkade in och skrev ut våra biljetter innan, förbokade hyrbil med plats för all packning, fixade ett pass till Lynn och sen var det dags att åka! ✈ Resan Lynn sover mycket på förmiddagarna så hela taxiresan till Arlanda samt flygresan till Milano sov han. När man flyger med bebis får man gå före i massa köer och ha bebisen i knät med litet extra bälte och vad jag hört så märker väldigt små barn inte av tryckskillnaden. Det går ju också att amma på vägen upp och ner men Lynn sov och hade iaf inte ont. Jag ammade som vanligt när han ville under resan. I Milano gick Pontus och fixade med hyrbilen medan jag satt med Lynn och all vår packning och väntade. Under bilresan fick vi stanna en gång på en bensinmack och amma samt byta en blöja. Vi byter väldigt ofta blöjor i vagnen och där vi är och den här gången bytte vi i baksätet på bilen. Jag var orolig att det skulle vara väldigt varmt för honom men det fanns ju AC i bilen så det funkade bra. Vi kom fram till Piemonte utan några större paniksituationer. Det var lite kämpigt att passa all packning och amma och trösta och vanka med honom när Pontus hämtade ut bilen men det kändes bra att en tog Lynn och en fixade allt administrativt, även om det var skönast när vi var med varandra alla tre. På vägen hem började ju resan med två timmar bil. Han sov sig igenom den resan och var väldigt pigg sen när vi kom fram till Milanos flygplats. Det var lite läskigare att hitta rätt ställe för vår hyrbil och samtidigt ta hand om en skrikgråtig bebis och hitta till rätt gate men sen när vi väl var på planet kändes det lugnt igen. Vi bytte en mastodontblöja i knät på planet. Som tur var satt ingen bredvid oss och vi var snabba och smidiga. Det kändes bättre än att tråckla sig in på toaletten med honom och alla grejer. Han var vaken hela flygresan och verkade inte märka av start och landning i öronen. Jag bar honom i Ergobabyn på och av planet. På flyget hade vi honom i knät och turades om att leka, vyssja, sjunga och så ammade jag. Vi tog taxi från Arlanda hem och hade ju vårt eget babyskydd. ✈ Det kändes bra Eftersom vi hade ett vagnunderrede man kunde koppla på babyskyddet på var det enkelt att gå runt med honom i vagn från bilen. Bara att klicka på skyddet på underredet och gå till och från bilen och hotellet tex. Dessutom kunde vi ta en långpromenad i en stad utan att behöva bära honom på kroppen som han ju gillar mindre då det blir så varmt. Själva flygandet kändes superlugnt. Personalen var van vid bebisar och gav tom Lynn lite leksaker, som han såklart var för liten för. Det var många barn på planet och ingen verkade tycka att det var något konstigt att det lät lite. Dessutom var det ett och tvååringarna som hördes mest och behövde stimuleras. Det fanns bra toaletter att byta blöja på och ingen kom fram och ville ta på Lynn på flygplatsen. Att vi hade få väskor var A och O. En till hade varit för många tror jag. Två var plus bebis var max, och då kämpade vi ändå för att få ner antalet! ✈ Det kändes mindre bra Att vara mitt på en italiensk motorväg när Lynn blir panikhungrig. Att köra fel (planera detta bättre!). Att inte veta hur man stänger av airbagen på hyrbilen. (vi satte babyskyddet i baksätet till slut) Att irra runt i ett hyrbilsgarage med gråtande bebis, lite fulla läskiga personer och massa bilar som åker fort Att resa hem på eftermiddagen när Lynn är som grinigast och piggast ✈ Summering Själva flygandet i sig var inte så jobbigt, det knepiga var att få till förflyttningarna mellan ställena. Men med få bagage, bra planering och is i magen funkade det helt okej! Dessutom var man inte ensam med barn någonstans. Att vi sen bodde på ett ställe där maten serverades och vi knappt lämnade området var ju också ett stort plus. Då kände vi oss som hemma, och resandet blev utmaningen. Inte resan. Translation: Some thoughts on how it went traveling with a baby.
