Jag har tänkt rätt mycket på den allra första tiden efter att bebisen har kommit. Alla som blivit föräldrar för första gången och alla böcker säger att man ska förbereda sig på detta, inte bara förlossningen, men det står så himla lite överallt. Precis som det står att man ska förbereda sig på amningen, "ingen sa till mig att det kulle vara så här", men det står så himla lite konkret fakta. Vissa har det så här, andra har det så här. Jag vill förstå. Angående första tiden, hur ska man göra. Rent konkret? Jag fattar att alla böcker inte är skrivna just till mig, men jag försöker se in i framtiden hur det kommer bli för att inte få världens chock och liksom göra allt för att det ska bli en så bra tid som möjligt. Hur gör man det? Allra först tänkte jag att om sinnet är öppet och jag inte tänker för mycket på det kommer det bli bra, då har jag ju inga föreställningar, men så står det överallt och alla säger att "varför sa ingen detta till mig?" och "varför får man inte förbereda sig mer på den första tiden?" så jag antar att det är fel sätt. Vi kommer ju få vårt barn någon gång i juni. Jag är beräknad den 14 juni men jag håller det öppet för hela juni, två veckor innan och två veckor över tiden. Sen är Pontus och jag lediga tillsammans hela sommaren. Det blir nästan tre månader av bara bebisen och vi, lära känna vår nya familj. Men. Hur? Vad ska man göra? Ska man resa? Inte planera in någonting? Inte stressa? Blir man uttråkad? Får man panik av att vara själv i stan? Ska man åka till landet men där är man ju inte lika hemma? Åka iväg någonstans långt? Någonstans nära? Inget av mina funderingar står någonstans i en bok. Vilket jag såklart förstår då det är så himla specifikt. Men hur har ni som har barn upplevt den första tiden? Ångrar ni något? Önskar ni att ni gjorde på ett annat sätt? Jag brukar ju bli rastlös och få spel på sommaren även utan ett spädbarn, vilja åka på tusen festliga resor, festivaler och proppa min ledighet med kul. En helg på landet är ju underbart, bara vi två, men sen vill jag umgås med folk. Kommer det jag behöver bara poff försvinna får att vi får en bebis, eller kommer jag bli deprimerad? När livet ändrar sig på en dag, blir man en ny människa? Eller växer man in i rollen och hur lång tid tar det? Jag vill ju inte titta tillbaka på de tre första månaderna med vår allra första bebis och känna att mitt fokus var någon annanstans, i min rastlöshet eller i ångest att hamna utanför. Men jag vet inte om en inre ro kommer ha slagit sig ner hos mig sekunden jag kommer hem från bb. Hur ska man förbereda sig för något man aldrig varit med om? Hur ska man förbereda sig för det som alla säger att man måste men inte kan - den första tiden. Translation: How do you prepare yourself for the first few months with a baby? Do you change as a person or do you just go with the flow? Everyone tells you to prepare for this period, but none says how.
