Hej fina ni. Hoppas ni haft en härlig helg. Jag tänkte bara titta in för att berätta att jag absolut inte haft det. Jag har haft en av de värsta helgerna i mitt liv. I onsdags var vi på bvc och Lynn fick första dosen av rota-vaccinet som rekommenderas till alla bebisar i Stockholm. På natten mellan torsdagen och fredagen började han få fruktansvärt ont i magen och hela fredagen ägnades åt att försöka trösta honom och hjälpa honom att må bättre. Vi åkte in till bvc igen och fick träffa läkaren som sa att allt var helt normalt. Men jag kände inte igen min bebis. Att se honom lida så var det värsta jag någonsin varit med om. På lördagen fick han hög feber och då åkte vi in till akuten och blev inlagda på SöS. När han ligger där på skötbordet i fruktansvärda smärtor, kokhet och ledsen, lyckas han ändå få fram ett litet leende som får både mig och sjuksköterskan att börja storgråta. Jag gråter faktiskt nu när jag skriver detta också. Vi fick iallafall permission och gick hem för att få sova tillsammans alla tre. Nu har febern gått ner och de senaste tre dagarna har jag bara legat i soffan med honom nära nära mig. Jag är fortfarande rädd. Rädd att han ska försvinna från mig. Rädd att all denna kärlek jag känner ska förinta mig inifrån. Jag ser andra gå på Guldknappen i vackra långklänningar och dansa sig svettiga på Popagandafestivalen. Men jag ligger här och kramar om min lilla bebis. Vill bara att han ska bli stark som förut. Glad och jollrig. Trygg och sig själv. Det kommer, säger Pontus. Han är nästan där nu. Men den här helgen har rubbat mig. Hårt. Jag ville bara att ni skulle få veta. Eftersom jag också fått en del kommentarer på sistone om hur rosenskimrande mitt liv verkar genom bloggen. Nu önskar jag bara att vi fick teleportera oss tillbaka till innan allt detta. När jag obekymrat levde livet med honom vid min sida. Jag kommer inte ta någonting för givet igen. Inte efter att den scenen borrat sig in i min själ. När han ligger där på skötbordet och vi gråter. När kan kämpar fram ett litet leende. Så liten och skör. Hoppas ni haft en finare helg. En rosenskimrande och lätt. Jag längtar tills jag är där igen. Hel. Och tills han är helt frisk. Mitt älskade lilla barn. Translation: Lynn got really sick this weekend. We believe it's an over reaction to a vaccination. He's better now. But I'm forever scarred.
