✉ Hej! Kan inte du skriva lite om hur Ls rutiner ser ut? Hur ofta äter han? Hur ofta sover han, några speciella tider? Hur gör ni för att söva honom? När somnar han på kvällen? Så spännande tycker jag som förstagångsmorsa till en två-månaders bebis! Absolut kan jag svara på det! Så här ser det ut hemma hos oss: Lynn är fyra och en halv månad och har precis kommit ur ett utvecklingssteg där han åt mer, sov mindre och krävde allmänt mer av oss. Men nu verkar han vara tillbaka i sina vanliga rutiner. Men som det är med bebisar, och människor generellt, så varar ju ingenting för evigt. Allt förändras ju hela tiden och är jag öppen för det är det lättare att hantera, så tänker jag iallafall. Lynn har varit en väldigt lugn, trygg och glad bebis. Enda gångerna han haft ont i magen och gråtit mycket var när han var en, två månader och vi gissar att det var för att hans små tarmar växte och allt liksom sattes på sin plats. Svårt att förklara hur jag menar, men eftersom hans kropp är helt ny så tar det ju ett tag att hamna i bra cykel med mage och sånt. Annars så kunde han sova genom allt och gnällde endast när han var hungrig eller övertrött. Han sov mycket på nätterna och vaknade sällan för att äta. Nu när han är fyra månader är det lite annorlunda. Han är mer vaken, vill leka, busa, skatta, rulla runt, läsa bok, krafsa på allt och förflyttar sig sakta men säkert på golvet. Han ligger inte längre på rygg utan leker helst på mage och förstår när vi busar med honom. Han är mer med och mer som ett barn och inte ett knyte. Ungefär så! Sömn: Våra kvällar börjar med att Lynn somnar runt kl 20. Då lägger vi honom i hans spjälsäng och hänger tillsammans i vardagsrummet till kl 22 ungefär. Då brukar jag gå och lägga mig. När Lynn vaknar första gången brukar Pontus komma in (han är vaken längre än mig) och lägga Lynn vid min sida så ammar jag honom. Sen tar han med honom ut till vardagsrummet där han sover vidare. Pontus somnar i soffan och runt klockan 03 kommer de båda in till mig. Då har jag alltså fått sova relativt ostört i fem timmar iallafall, vilket är underbart. Sen somnar vi om alla tre i sängen och efter det ammar jag från och till, ungefär en gång varje timme, fram till klockan sju när vi vaknar allihop. Alltså. Jag får en bra sovstund första delen av natten och Pontus den andra. Eftersom vi båda jobbar och båda är föräldralediga passar det oss att dela på nätterna på detta viset. På dagarna brukar Lynn somna en stund runt kl 10 på förmiddagen och sen en längre stund (kanske 1-2 timmar, iallafall om man går runt med vagnen) mitt på dagen. Ibland sover han en stund på eftermiddagen också. Jag har inte exakt koll på hans sovrutiner, utan tycker att det är så olika beroende på om vi är hemma en hel dag eller ute och går med vagnen, men ungefär så här ser hans sömn ut just nu! Mat: Jag ammar Lynn så ofta han vill, vilket brukar vara varannan timme på dagarna och varje timme på morgonen. Mellan kl 22 och 03 brukar jag sova och då ger Pontus flaska med ersättning om det behövs. Pontus ger även flaska när jag är borta på jobb. Vi har börjat med smakportioner nu! Testat gröt, potatismos och morotsmos. Det sista var en stor succé, de andra två spottade han ut. Svårt att somna: Ibland blir Lynn supertrött och kan inte somna själv för det är för mycket som händer runt omkring. När han gnuggar sig i ögonen brukar jag försöka vara snabb att plocka upp honom och amma honom i sängen, sen snabbt in med nappen så somnar han. Om det är mörkt och tyst. Missar man sömntåget kan han bli väldigt orolig och ledsen och då funkar det bäst att gå runt och vagga honom, buffa på rumpan och amma i sängen om vartannat tills han hittar ro. Ibland måste man liksom re-seta situationen också. Tända upp, ställa honom upp och skoja lite, så han fattar att jag inte försöker få honom att sova utan att det är upp till honom själv. Sen kan man börja om med sövandet igen efter en stund. Det är så himla intressant med bebisar och sömn tycker jag. För det verkar vara ett så läskigt tillstånd för dem. När Lynn vaknar ser han ut som att han inte vet var han är de första sekunderna och vi brukar försöka vara supersnabba på att trygga honom så han inte ska bli rädd i det skedet. Då känns han som allra minst! <3. Jag hoppas att det var svar nog. Det var allt från oss! Puss. Translation: The routines of our four month old baby.
