Hej! Någon frågade i kommentarsfältet hur det är med Lynn, vad han befinner sig i livet och så. Här kommer därför en liten uppdatering! Lynn är som vanligt världens gladaste kille, men han är mammigare än någonsin. Vi ammar fortfarande, flera gånger om dagen och under natten (detta är inget eget val, det skulle bara bli en stoooor grej för honom om jag slutade nu, så det låter jag bli med tills jag hittar orken och tiden och lusten för avvänjning eller vad man ska kalla det) och han går! Han tog sina första steg när han var 10 månader och bara någon vecka efter det slutade han helt med att krypa och ville bara gå överallt. Han hatar att åka bil, vilket är halvbra när man är på Gotland och måste ta bilen för minsta utflykt, men å andra sidan tycker han himla mycket om att gå och hålla i handen så när vi väl är där vi ska är alla glada och nöjda. Mammigheten är väldigt påtaglig just nu. Han vill komma till mig om han ramlat, om han är trött, om han är hungrig, om han vill amma. Han sover första timmarna i sin egen säng och vaknar runt ettiden och vill upp bredvid mig. Sen snuttar han på mig från då fram tills vi vaknar. Det är väldigt uttröttande, men också mysigt. Han vaknar glad som en solstråle klockan sju som vi andra och somnar för natten runt nio, halv tio. Vi är säkert knäppa som inte "nattar" honom tidigare, men han har aldrig visat att han är sömnig förrän då. Han sover en eller två gånger om dagen och äter frukost, lunch, middag samt lite mellanmål, samt ammar då. Han pratar inte än, men pekar och säger låtsasord. Dammsugaren, gräsklipparen och Mira är de mest intressanta sakerna för tillfället. Han har fortfarande ingen snutte men skrattar så han gråter om man sjunger snabba imse vimse spindeln eller bullfest. Jag skulle säga att han är ett ovanligt glatt barn, som nästan alltid är nöjd och trygg. Han är den som iakttar när han leker med andra barn, men gillar också att gå fram och klappa på dem på huvudet. Just nu älskar han att ta alla mina saker och lägga dem på hemliga ställen. Jag hittade min deo i lådan för ugnsplåtar härom dagen. Det stora just nu är att han ska börja förskolan i höst. Den 12 september har vi första inskolningsdagen. Jag har väldigt blandade känslor. Dels tycker jag att det är underbart roligt, för det är en jättebra förskola på en underbart vacker plats, vårt förstahandsval där vi känner föräldrar som har barn och är supernöjda, men samtidigt funderar jag såklart på hur han kommer trivas och hur det kommer gå. Lynn är väldigt robust och social, men han är ju bara 15 månader då. Jag började iofs dagis när jag var 8 månader, men det är väl inte så vanligt antar jag? Pontus gick inte på förskola alls. Jag längtar efter att få sy in namnlappar i hans kläder, packa mini-kånken med hans favoritgrejer och sitta och datajobba på ett närliggande café. För Pontus och jag har bestämt att den av oss som inte har inspelning etc är den som lämnar och hämtar. Och sitter nära på ett fik och jobbar från datorn. Tanken är att han ska gå så kort eller mycket som han vill, vi får helt enkelt se vad som passar. Kanske blir det naturligt att vi slutar amma när han börjar förskolan, kanske blir det knepigt med sovstund och sånt? Eller så går det lätt? Ingen vet ju någonting förrän det upplevs, och kanske är det det mest spännande med att vara förälder. Jag lär mig hela tiden om honom och om mig. Hur vi har det och vad han behöver. Tex så trodde jag att amningen skulle vara nåt som jag kunde och ville styra mer själv, men jag har helt gett efter till hans behov där. Dessutom har jag noll lust och ork att vara ute och festa, ha barnvakt över natten eller göra saker utan honom. Jag tycker liksom att det är trevligare om han är med. Det är så himla olika på den fronten bland mina vänner, och det är intressant att se. Ingenting är mer rätt än något annat såklart, det är bara fascinerande att jag, som hade mest fomo av alla i hela världen, inte känner ett dugg av det. Men det kommer säkert. Både han och jag kommer nog tycka att det är härligt med förskola. Eller? Vi får se. Att vi köpte det här huset på Gotland är iallafall det bästa vi gjort för Lynn den här sommaren. Han älskar att vara med oss, hela stora familjen, dondera och få all uppmärksamhet. Ha tusen famnar att landa i, stora vidder av gräsmatta, trädgårdsland att gräva i, sandstränder att pilla på och massa frisk kohagelukt att andas in. ☀
